Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En 80-talsikon med glimten i ögat

/

Var: Liljan, Borlänge…
När: Lördag 23/5

Annons

När jag hörde att Samantha Fox skulle komma till Borlänge kände jag... ingenting. Jag har ingen som helst relation till denna syndiga 80-talsikon som klätt många tidningsomslag, framför alt i Storbrittanien där Fox slog igenom som glamourmodell. Inte heller efter att ha läst om hennes karriär på nätet och kollat youtube-klipp fick jag grepp om vem hon var. Alltså, jag har ju förstått att hon var en sexsymbol, och att hon jobbat som artist de senaste 30 åren. Fast det tycks ha gått mig obemärkt förbi. Så vad är grejen med Samantha Fox?

Mina förväntningar inför spelningen på Liljan var låga. Döm min förvåning när jag upptäcker att Liljan är knökfullt av 80-talsklädda entusiaster som struntat i schlagern och står och trycker framför scenen i väntan på ikonen. Eller bara på en duglig anledning att dansa järnet. Ett gäng står beredda med affischer på Samantha Fox, de har åkt från London och Norge för att se henne. Förväntningarna stiger något.

Efter en viss försening kommer hon ut på scenen, i kortkorta shorts, höga klackar och yvig, blond hårman. Mikrofonen glittrar. Publiken jublar. Hon river av Call Me och La isla Bonita. Hon har två dansare med sig. Det glädjer mig att se tre kvinnor som inte är purunga dominera scenen i närapå en timme. Dansarna är hängivna.

Samantha Fox rullar med höfterna, gör luftkickar med benet, löper i sidled över scenen och slänger med stativet som en rockstjärna, jag tänker på Mick Jagger. Det är befriande. Hon har kul och publiken också. Samantha säger att det är tack vare dem som hon fortfarande håller på med sina 80-talsspelningar. Med brittisk accent. Jag som trodde hon var amerikan. Extranumret är Touch me. Och jag måste erkänna att jag finner det hela ganska underhållande. Det är långt ifrån ett perfekt framträdande, och det är precis det som är charmen.

Annons