Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hinderbana i rullstol

Trappsteg, tunga dörrar och breda uteserveringar. Överallt i centrala Hedemora finns hinder som hindrar personer med olika funktionshinder från att ta sig fram. För att upptäcka de värsta fällorna arrangerade kommunens byggnadsinspektörer på onsdagen en tillgänglighetsvandring i centrum.

Annons

Politiker, tjänstemän, köpmän, fastighetsägare och givetvis representanter för kommunala handikapp­rådet och pensionärsrådet var inbjudna att delta i jakten på hinder som försvårar tillgängligheten. Deltagarna delades in i tre grupper ledda av en byggnadsinspektör som inventerade varsin del av stadskärnan. Det är främst rullstolsburna, synskadade och äldre med rollator som får sin rörelse­frihet inskränkt på grund av hinder i gatumiljön och svårforcerade butiksentréer.

– Syftet med tillgänglighetsvandringen är att ta reda på vad det finns för hinder för personer med olika funktionsnedsättningar. Vi för protokoll och kommer att göra en sammanställning, säger byggnads­inspektör Helena Olander.
Redan för 13 år sedan antog riksdagen ett nationellt handlingsprogram där det slogs fast att alla enkelt avhjälpta hinder i samhället skulle vara eliminerade till utgången av 2010.
– Så ser inte verkligheten ut i någon kommun. På miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen tycker vi att det är dags att gå från tanke till handling. Därför genomför vi den här inventeringen, förklarar bygglovshandläggaren Karin Lidholm som leder den grupp som inventerar Stationsgatan ned till Resecentrum.
Varenda butiksentré längs gatan har socklar som ligger mellan fyra och åtta centimeter över trottoarens nivå. Öppnas entrédörren dessutom utåt kan det utgöra ett oöverstigligt hinder för den som sitter i rullstol.

Jocke Svedlund i sin rullstol lyckas både få upp dörren till Stens Herrfrisering och med ett kraftigt ryck ta sig över den höga sockeln och in i salongen. Örjan Kronberg i sin permobil måste få assistans med dörröppning innan han med minsta möjliga marginal kan ta sig in.
Kommunalrådet Ulf Hansson går bet när han i rullstol försöker ta sig in på pizzerian La Gondola. Med lite hjälp kan han forcera den åtta centimeter höga sockeln. När han sedan ska ta sig ut är steget ner till trottoaren så högt att rullstolen riskerar att tippa.

Karin Laby som har nedsatt syn, upptäcker en fristående reklamskylt som saknar en så kallad trottoarropare. Skyltar som står direkt på gångbanan ska nedtill vara försedd med en sarg så att en blindkäpp inte kan glida in under skylten.
– Jag var nästan blind men har efter flera operationer fått tillbaka min syn. Jag har snubblat över skyltar när blindkäppen glider in under skylten. Käppen kan gå av om den fastnar under en skylt, förklarar hon.

Nere vid Turistbyrån står en fullt godkänd skyltställning. Den är dock helt fel placerad mitt för knappen till dörröppnaren som därmed blir omöjlig att komma åt. Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden kan inte kräva att en näringsidkare eller fastighetsägare bygger om befintliga lokaler så att de blir tillgängliga för alla.
– Men i samband med att man söker bygglov för en ny- eller ombyggnad kan vi ställa krav på tillgänglighet, förklarar Karin Lidholm.

Rolf Sundblad/DT