Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skarp uppgörelse med arbetslinjen

/
  • Systemskiftet är genomfört sedan länge. Äldrevården är i dag en bransch för riskkapitalet.

Boken Ofärdsland – Livet längs arbetslinjen av Kent Werne måste läsas även efter valrörelsen, anser Dala-Demokratens recensent Gustaf Berglund.

Annons

Frilansjournalisten och författaren Kent Werne (f 1978) har i reportage och böcker kritiskt granskat privatiseringar, riskkapitalbolag, finansmarknaden och arbetsmarknaden. Lagom till valrörelsen 2014 kom hans bok Ofärdsland ut.

Dessvärre verkade ingen ha tid och lust att läsa den, medan en sällsynt gäspig valrörelse pågick. Det är synd, för den hade kunnat vara den tändvätska som hade behövts för att få upp lite glöd i grilltunnan. Men det är inte för sent att läsa den.

Werne visar obarmhärtigt fram verkligheten bakom högerns nyspråksfloskler, där ord som arbetslinje, utanförskap och bidragsberoende fått starkt symbolvärde och tjänat som motiv för att bit för bit montera ned det offentliga trygghetssystemet.

Han träffar arbetssökande och jobbcoacher, utförsäkrade långtidssjuka, desperata socialsekreterare som håller på att drunkna i försörjningsstödsärenden när människor ställs utanför arbetslöshets- och socialförsäkringarna, människor som förlorat hoppet om att någonsin kunna ta sig ur fas 3, och närmast apatiska andra generationens invandrare i bilbrändernas Husby.

Slutsatsen är inte svår att dra: inte en enda av de dramatiska förändringar i välfärdspolitiken som högerregeringen iscensatte har fungerat, tvärtom har den så kallade arbetslinjen ytterligare fjärmat tusentals människor från delaktighet i arbets- och samhällsliv.

Men Werne visar fram, att den nu avpolletterade högeralliansen ingalunda är ensam skyldig till eländet. Symbolorden arbetslinje, utanförskap och bidragsberoende går att spåra även i socialdemokraternas retorik från 1990- och 2000-talen, och den från 80-talet alltmer inflytelserika högerflygeln inom SAP verkar i allt väsentligt ha anammat den nyliberala ideologin.

Strax innan jag sätter mig för att skriva dessa rader hör jag Alexandra Pascalidou i TV4:s morgonpanel. Hon talar om den alltmer urholkade politiska demokratin och säger, att det var länge sedan politik, med Olof Palmes ord, var att vilja. Numera, anser hon, verkar politiken ha urartat till något slags Paradise Hotel, där det mest spännande är att se vem som blir utröstad.

Ska politiken återigen börja handla om vilket slags samhälle vi vill ha, och inte bara vilka ansikten som ser trevligast ut, måste vi kanske börja återerövra demokratin, och göra det nerifrån. Varför inte ge studieförbunden i uppdrag att anordna studiecirklar på temat ”Vilket Sverige vill vi leva i?”, där människor kan mötas i reflekterande dialoger?

Cirkelledare, med uppgift att sitta tyst och lyssna och se till att alla kommer till tals, skulle kunna vara förtroendevalda politiker på olika nivåer. En bok som absolut borde ingå i studiematerialet är Kent Wernes Ofärdsland.

Annons