Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En svagare alliansregering

Efter Stefan Löfvens besked i regeringsfrågan har detta ämne debatterats flitigt av politiker och opinionsbildare de senaste dagarna. En kamp pågår om hur man ska se på Löfvens besked och regeringsfrågan.

Annons

Vad gäller den senare finns inget rätt eller fel. Det finns bara två huvudlinjer. Den ena är, om man är ledare för ett parti, att inte ge besked före valet om vilka partier som man avser att regera med. Då säger man att väljarna får bestämma i sitt partival och sedan får valresultatet styra vilka partier som bildar regering. Förhandlingar efter valet följer.

Den andra linjen är att före valet uttala vilket parti, eller vilka partier, man vill regera med och kanske ha ett gemensamt program med de partierna i centrala frågor, oftast om ekonomi och skatter.
De nu regerande borgerliga allianspartierna skrev ihop sig inför valet 2006 om ett valprogram. De vann det valet i meningen att de fick majoritet i riksdagen. De genomförde sedan nästan allt som de utlovade i sitt program.
Detta är ett tydligt exempel, och lyckat i sig. För partier kan skriva ihop sig om ett program, tillträda som regering, men inte kunna genomföra (hela) sin politik. Detta beroende på att de inte fått majoritet i riksdagen. Det hände för de borgerliga partierna i senaste valet och 1991. För 22 år sedan fick de visserligen mer mandat än det socialdemokratiska alternativet. Men borgarna fick inte majoritet. 1991 fick de 171 mandat. Och 2010 fick de 173 mandat. Minst 175 mandat krävs för majoritet.

I de två valen kom ett parti som stod utanför de två regeringsalternativen in i riksdagen. 1991 var det Ny Demokrati med 24 mandat och 2010 var det Sverigedemokraterna med 20 mandat.
I båda fallen kom de partierna att släppa fram en moderatledare som statsminister, och röstade i riksdagen så att nästan alla den borgerliga regeringens förslag gick igenom. Men Ny Demokrati gjorde det allt mer svårt för regeringen att få igenom förslag utan förhandlingar. Partiet sprack dock allt mer under halvåret innan valet 1994.

Nu ser Sverigedemokraterna ut att i valet 2014 öka sitt väljarstöd och mandatantal. En regeringsbildning blir då svårare. De fyra borgerliga partiernas linje är att bilda regering om de blir större än de tre rödgröna partierna. Risken är att en svag minoritetsregering bestående av fyra partier ska regera i fyra år och hoppas att inte ett stärkt Sverigedemokraterna oftare röstar ned regeringens förslag.
Vinner alliansen valet, i meningen blir större än de tre rödgröna partierna, men får inte majoritet (som läget även är nu) blir det en svag regering. Den blir utlämnad till Sverigedemokraterna som kan kräva förhandlingar och eftergifter.

Det enda valutfall som ger en stark borgerlig fyrpartiregering är ett som ger dess partier majoritet i riksdagen. I dagsläget är sannolikheten låg för att det ska ske. Blir det en borgerlig valseger till följd av att de borgerliga partierna blir större än de rödgröna men får färre mandat än 175 blir det en svag minoritetsregering med fyra partier. En sådan får svårt att klara sig hela fyraårsperioden.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se