Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Erik Nises krönika: Frågorna i ett snett duggregn. Om de goda skälen att engagera sig politiskt.

När man efter jobbet i november cyklar i snett duggregn till ett politiskt möte så drabbas man lätt av tvivel. Man funderar på om man ska hinna hem och läsa godnattsaga för barnen och man funderar på om man är tokig.

Det ska inte stickas under stol med att vissa som håller på med politik är tokiga. Men de flesta är det inte. De flesta drivs heller inte av personlig vinning eller ärelystnad. Att få ett par hundralappar i månaden för att sitta i en nämnd som i sin tur kräver att du engagerar dig i en partiförening som innebär kostnader i form av medlemsavgifter och avsatt tid är ett uselt sätt att berika sig rent materiellt (även om ett fåtal filurer förstås lyckas).

Det ska inte stickas under stol med att vissa som håller på med politik är tokiga. Men de flesta är det inte. De flesta drivs heller inte av personlig vinning eller ärelystnad.

För många ger det dock en känsla av mening att vara delaktig i utvecklingen av samhället de lever i. Vissa ser det som en plikt. Jag håller delvis med även om det finns en massa andra sätt man kan bidra på än att springa på politiska möten. Vi får inte glömma alla dem som ordnar kulturevenemang, tränar fotbollslag, reser majstänger, sköter hembygdsgårdar, intresseorganisationer, spolar isbanor, sitter i bostadsrättsföreningar och handlar åt äldre grannar på fritiden.

Men om du är en sån där som tycker om att sitta i fikarummet eller på Facebook och berätta hur allt egentligen borde göras. Eller om du har barn eller tänker skaffa några eller har äldre föräldrar som snart behöver omsorg efter ett långt arbetsliv. Då är det kanske dags att fundera på om det inte är så att du också borde hoppa på cykeln och ge dig ut i novemberkvällen. Så att du sen kan säga; jo jag försökte vara med och fundera över de gemensamma problemen och resonera om lösningarna.

Då återstår förstås frågan: var står jag politiskt? Många som har hållit på med politik länge krånglar till svaret något alldeles oerhört. Skillnaderna mellan partierna är jättestora i vissa avseenden och jättesmå i andra. Ofta är det sådant som inte är så jäkla grundläggande som det tjafsas mest om. Bråk i politiken tenderar ofta att dölja de stora viktiga skillnaderna.

Då återstår förstås frågan: var står jag politiskt? Många som har hållit på med politik länge krånglar till svaret något alldeles oerhört. Skillnaderna mellan partierna är jättestora i vissa avseenden och jättesmå i andra. Ofta är det sådant som inte är så jäkla grundläggande som det tjafsas mest om.

För den sakens skull behöver man inte gå med i politiken för de stora frågornas skull. Du behöver inte ha lösningen på ett nytt pensionssystem med dig när du kommer. Det kan räcka med en idé om var man borde bygga parkeringsplatser. Det räcker förresten långt med sunt förnuft och att du gillar att lyssna på folk.

Den huvudsakliga funktionen för kommunpolitiker är att vara kopplingen mellan förvaltningen och medborgarna och bevaka medborgarnas intressen i det stora maskineri som tuggar på oavsett om folk engagerar sig eller inte. Hur stora idéer du än har spelar det ingen roll om du inte har stöd bland medborgarna och har du inga stora idéer så klarar du dig en bra bit på att lyssna på vad folk har att säga.

Inte alla partier funkar såhär. Vissa är en liten skara likasinnade som delar på uppdragen och pratar med väljarna var fjärde år genom debattartiklar. Men de som någonsin har lyckats med något beständigt ser sig själva som representanter för medborgarna, inte för systemet. Där underställs de styrande politikerna medlemsdemokratin även mellan valen.

Medlemmarna har i sin tur varit runt i hela kommunen och lyssnat och pratat och har med sig idéer och kritik. När som helst kan det bli omröstning i en fråga. Majoriteten bestämmer. Ju fler man är desto bättre blir besluten. Det är ett av mina viktigaste uppdrag som ordförande i en partiförening.

Därför skulle jag vilja att du läste följande och funderade om det är till vårat möte du ska bege dig:

Försök komma ihåg vilka faktorer som varit viktiga för din framgång. Vilken framgång? Jo, den som gör att du, trots att du är människa med alla hennes fel och brister, har ett jobb som även om du stundtals hatar det gör att du kan sätta mat på bordet till några som du älskar. Den framgång som gjort att du emellanåt kan ägna dig åt något onyttigt som du gillar. Sköta om ditt akvarium, läsa en bok, odla på din balkong, snickra på din veranda eller resa till en plats i världen som du är nyfiken på och bara gå runt där helt ledig i några dagar och vidga dina inre rum. Grilla och dricka öl.

Glöm inte dina folkracepokaler - de räknas! Eller för guds skull barnen som packat badkläder och ska ta bussen till badhuset. De som just nu skrattar i hallen, de är förmodligen din största framgång när ingen annan än du själv definierar den.

Du kanske också var älskad av en förälder och såg att den ansträngde sig för din skull. Du kanske hade en meningsfull fritid som barn och fick lära dig namnet på alla verktyg i lådan. Kanske var det då du bestämde dig för att bli bilmekaniker eller ingenjör. Hur viktigt var det att pappa skjutsade till alla fotbollsträningar? Även om du inte blev fotbollsproffs så var det nog i laget du först träffade Tommy som sedan drog dig genom gymnasiet.

På studentkvällen träffade du kanske Mia som du visserligen nu är skild ifrån, men du hade aldrig klarat att uppfostra två skötsamma barn utan henne. Hennes morsa gick visst också i borgen för er första lägenhet.

Gör en lista av faktorerna. Glöm inte de som vi brukar ta för givna, förskolefröken som lärde dig läsa lite, skolan som stod ut med dig i tolv år och vårdcentralen där de i tid upptäckte att ditt födelsemärke hade växt. Hade komvux samma betydelse i ditt liv som mitt?

Bortse sedan inte från turen. Att vara ödmjuk kan vara svårt när man inser hur vanskligt hela livsäventyret varit och man står där som herre på sin egen lilla täppa men det är faktiskt en dygd.

Tänk dig sedan de som av olika anledningar inte fick lika mycket av detta. De som hade mer otur. De du ser på tv blev förstås alla kändisar och miljonärer men de du själv känner, hur har det gått för dem?

Fundera på vilka brister i andra människors liv som vi gemensamt har möjlighet att kompensera för. Vem lär den som inte har en pappa med en verktygslåda vad en polygrip är och hur den ska användas? Vart tar barn vägen när deras föräldrar knarkar ner sig eller dör i en bilolycka? Vem läser läxor med den som har tio syskon och bara en mamma - som själv inte fått gå i skola?

Glöm inte dina folkracepokaler - de räknas! Eller för guds skull barnen som packat badkläder och ska ta bussen till badhuset. De som just nu skrattar i hallen, de är förmodligen din största framgång när ingen annan än du själv definierar den.

Att överhuvudtaget ställa sig frågorna är att syssla med ideologi - svaren på dem är dina politiska ställningstaganden. Det behöver inte vara krångligare.

Vissa kommer tvingas erkänna att deras framgång byggts på andras bekostnad, att det var just orättvisorna som möjliggjorde deras framgång. Någon kommer till sist fram till att de inte har något ansvar för andra människors framgång, även om de har andra att tacka för sin.

De finns på olika nivåer i samhället. Det är din högstadiemobbare, den som försöker sälja knark till dina ungar, chefen som håller nere din lön för att kunna höja sin egen och det är politikern i din kommun som vill stänga verksamheten där brorsan till den som säljer knark till dina barn går på läxhjälp för att en dag själv kunna bli bilmekaniker eller ingenjör.

De är ganska få men om de är dina politiska motståndare så kommer du trivas hos oss.

***

BRA ENLIGT NISES

Efter statsministerns besök på Tjärna Ängar i Borlänge så upplever jag äntligen att allt fler, på ett konstruktivt sätt, diskuterar hur man kan bekämpa segregationen i Borlänge. Att Tunabyggen ska flytta arbetsplatser till Tjärna Ängar är ett konkret exempel. Att kommunen satt fart på det brottsförebyggande arbetet är ett annat.

Starka röster hörs även från de som bor i området och glädjande nog lyfter många också faktorer som är avgörande för integrationen men som vara svårt för oss som inte delar samma erfarenheter att greppa. Normer, värderingar och kulturkrockar kan vara svåra att prata om. Men det kommer krävas för de stora samhällsförändringar som alla hoppas på. Riktig förändring kommer inifrån.

DÅLIGT ENLIGT NISES

I våras sade sig regionrådet Ulf Berg inte lita på att regeringen utlovade full kostnadstäckning för utgifter för att bekämpa pandemin. I stället för att snabbt komma igång med testningen valde han att så lite misstro mot regeringen - som självklart höll vad den lovade i budgetpropositionen. Nu när Ulf Berg ansåg sig veta att hårdare restriktioner krävdes i Dalarna så valde han göra utspel mot Folkhälsomyndigheten i stället för att själv fatta de beslut som krävdes.

Budskapet är tydligt, trots att Ulf Berg är högst ansvarig för hälsovården i Dalarna så vågar han inte själv fatta beslut som kan kosta även om de kan rädda liv. Att de högst ansvariga för hälso- och sjukvården i Dalarna, snart ett år efter pandemins utbrott inte klarat av att ställa om sin egen verksamhet efter restriktionerna medan vi andra förväntas följa dem är också anmärkningsvärt. För att inte tala om idén att sälja ut både barnpsykiatrin och ambulanssjukvården.

Erik Nises

ordförande Borlänge arbetarekommun