Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett tuppfjät från diktatur i Kambodja

"Den demokrati som upprättades i Kambodja av det internationella samfundet 1991- 93 är död. Det återstår bara ett tuppfjät tills landet är en diktatur." Det skriver Jan Axel Nordlander, före detta ambassadör i Kambodja, exklusivt för DD Kultur.

Annons

Efter två decennier av amerikanska massbombningar, de röda khmerernas folkmord på sina egna och vietnamesisk ockupation fick det sargade Kambodja äntligen fred genom det så kallade Parisavtalet 1991. Året därpå övertog FN administrationen av landet och 1993 hölls allmänna val. En grundlag antogs som gjorde Kambodja till en parlamentarisk, konstitutionell monarki. Kambodja anslöt sig till de grundläggande FN-konventionerna om mänskliga rättigheter.

Nyligen dödförklarade premiärminister Hun Sen Parisavtalet. Parlamentet olagligförklarade samtidigt oppositionspartiet CNRP som fick 44 procent av rösterna i det senaste valet. Nu återstår bara ett beslut av högsta domstolen för att CNRP skall upplösas och dess mandat i såväl parlamentet som på kommunal nivå – utan mellankommande val – ska fördelas mellan Hun Sens parti CPP och diverse lydpartier.

Beslutet har föregåtts av att en CNRP-ledare anhållits och två drivits i landsflykt, framstående förkämpar för mänskliga rättigheter har arresterats, liksom en ledamot av valkommissionen, fria radiostationer och den största engelskspråkiga dagstidningen har stängts. Stränga restriktioner har lagts på frivilligorganisationer som kämpar för rättvisa men som nu dagligen hotas, trakasseras och övervakas av polis och militär, Den demokrati som upprättades av det internationella samfundet 1991- 93 är död. Det återstår bara ett tuppfjät tills Kambodja är en diktatur.

Jag träffade S. första gången för ett par år sedan då han var energisk ledare för en organisation som slog vakt om fattiga människors rättigheter till mark, mot exploatering och expropriering. Full av tillförsikt tog han med mig till slumområden med förtrampade men frimodiga, ofta kvinnliga aktivister. Nu har han fått politisk asyl i en småstad i Europa och omskolar sig till fabriksarbetare. Själv hade han nog stått ut, men till sist blev hoten och trakasserierna mot hans hustru och två barn för mycket. Han fruktade för deras hälsa och säkerhet och de lämnade sitt land.

Sverige har en lång relation med Kambodja. Thomas Hammarberg var särskild representant i Kambodja för FN:s generalsekreterare Kofi Annan åren 1996 – 2000 och arbetade då för att befästa landets engagemang för mänskliga rättigheter. Svenska UD har en dialog om mänskliga rättigheter med den kambodjanska regeringen som pågår just nu. 1997 – 2002 medverkade Försvarsmakten i ett viktigt minröjningsprogram. H & M sysselsätter nästan en halv miljon textilarbetare hos underleverantörer. Det svenska biståndet uppgår till en miljard kronor under perioden 2014 – 2018.

En stor del av biståndet har gått till den decentraliseringskampanj som syftar till att flytta budget och beslutanderätt från centralregeringen till kommunerna. Men fr.o.m. nu kommer samtliga kommuner att styras av medlemmar i Hun Sens parti CPP. Decentraliseringen som demokratifrämjande insats blir därmed ett slag i luften för 67 miljoner kronor.

Sverige ger också tekniskt bistånd till den kambodjanska skattemyndigheten. Det är genom den som en rad frivilligorganisationer och media som ett led i att tysta all opposition nu anklagas för skattebrott och för att ha tagit emot ”mutor” från utlandet.

Många regeringar och organisationer har uttryckt oro över regimens våldsamma färd mot diktatur, men Hun Sen struntar i protesterna, särskilt som ingen aktör – utom USA som infört visumrestriktioner – gått längre än till kritiska uttalanden. EU ger ett massivt bistånd till Kambodja, men som f.d. koloni är Kambodja känsligt för till exempel den franska regeringen som har stora ekonomiska intressen i landet.

Den svenska regeringen har nyligen, på förslag av Sida, beslutat förlänga biståndet till Kambodja med oförändrade 250 miljoner kronor om året till och med 2020, detta med hänvisning till att EU förlängt på motsvarande sätt. Statssekreterare Ulrika Modéer säger att den pågående utvecklingen i Kambodja varken är önskvärd eller acceptabel men vill avvakta 2018 års val i Kambodja för att kunna bedöma situationen. Samtidigt förklarar hon att stödet till civilsamhället och till människorättsaktivister kommer att öka.

Den ökningen är förstås välkommen. Frågan är bara hur bidragen ens ska kunna överföras när en nya kambodjanska lagen om frivilligorganisationer innehåller alla tänkbara redskap för att stoppa just sådant stöd? Människorättsorganisationer betraktas som fiender av regimen. Det är ett stöd av den typ Sverige gav till ANC i Sydafrika under apartheidåren som nu kommer att behövas i Kambodja.

Det enda språk som förstås i regeringskvarteren vid Mekongflodens strand är sanktioner. De amerikanska visuminskränkningarna har redan börjat avsätta resultat i form av förändrat bemötande. Sverige och EU bör inställa alla biståndsbetalningar till kambodjanska myndigheter utom till utbildningsväsendet till dess att avdemokratiseringen stoppas. Kambodja åtnjuter tullfrihet med mera för all export till EU genom en överenskommelse som kallas ”Everything but arms”. Att säga upp den skulle få omedelbar effekt. Men det skulle också få oönskad inverkan på fattiga människor.

Vi bevittnar nu begravningen av en demokrati som vi själva varit med om att upprätta. År 2020, när vårt bistånd ska ses över, ja då återstår bara en minnesmässa!

LÄS MER KULTUR

Fotnot: Artikelförfattaren är före detta ambassadör i Kambodja och därefter Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter.