Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett vägskäl för partiet

Annons


Den stora grundfråga partikongressen har att ta ställning till är om socialdemokraterna som parti ska se den samhällsordning som kallats Den svenska modellen som värdefull att försvara och att återvinna. Sedan 1980-talet har mycket av det som var grundbultar i Den svenska modellen – där skolan skulle ge alla barn samma möjligheter, där klasskillnaderna i samhället kunde utjämnas, där alla hade lika rätt till vård och omsorg, där infrastruktur som vägar, järnvägar och tele byggdes upp gemensamt och där skattesystemet hade som uttalat mål att utjämna skillnaden mellan människor – utarmats och förbytts till sin motsats. Vi kan se hur rika blivit allt rikare, hur medelklassen fått det något bättre medan de mest utsatta som sjuka, arbetslösa och från socialförsäkringarna utförsäkrade fått det mycket svårare.

Den utarmning som skett av Den svenska modellen har kommit till också under socialdemokratiskt styre. Det gäller såväl många av avregleringarna som omläggningen av skattepolitiken. Avregleringen av bankerna öppnade landet för valutaspekulationer och tryck från en internationell kapitalmarknad. Politikens fokus svängde från kampen för arbete åt alla till budgetsanering och strama inflationsmål. Marschen mot utförsäljningar, privatiseringar och marknadslösningar var anträdd.

I dag kan vi notera att Sverige är det land i världen som sålt ut och avreglerat mest av infrastruktur och grundläggande gemensamma välfärdstjänster. Vi kan också konstatera att resultatet på område efter område blivit försämringar. Den entreprenörlagda och splittrade järnvägstrafiken fungerar inte, den avreglerade elmarknaden har inte resulterat i lägre priser, taxibranschen – som var en av de tidiga avregleringarna – har förvandlats till en vildvuxen flora av bra företag blandade med halvkriminella friåkare. Listan på områden där privatiseringarna misslyckats kan göras lång.

Den privatiserade skolan, vården och omsorgen har i Sverige tillåtits gå längre än i andra länder. Vårt land är i dag det enda i Europa som tillåter obegränsade vinstuttag ur skattefinansierade privatskolor. Samma gäller på vårdområdet. Pengar som satsas på vården och omsorgen slussas på samma vis som vinsterna från de privata skolkoncernerna bort från Sverige till olika skatteparadis. Samtidigt kan vi se hur äldrevården försämras och hur privatskolorna drar ner på lärare och driver på betygsinflationen i sin jakt på fler elever. Och det systemet har vi som parti hittills bejakat.

Att den marknadstroende hävdar att konkurrensutsättning och vinst är förutsättningen för att också välfärdens olika delar ska bli bättre bygger på en ideologi fjärran från det som skapade Den svenska modellen. Partikongressen 2013 kan bli den där socialdemokraternas vägval blir tydlig. Medan den svenska högern aldrig betraktat solidaritet och jämlikhet som viktiga värden finns ändå hoppet kvar att socialdemokraterna inte för alltid släppt idén. Förvisso har den gamla tydliga gräns som fanns mellan socialdemokraterna och kapitalets företrädare blivit suddig. Ledande partiföreträdare har utan att tveka blivit lobbyister för näringsliv och banker. Politikens innehåll har fått styras mer av maktsträvande än grundläggande ideologi. Besluten på årets partikongress blir mätaren som visar om vi nu – efter att ha bevittnat avregleringspolitikens avigsidor – är beredda att låta det som varit bli en parantes och åter låta våra grundvärderingar om ett sammanhållet Sverige bli det som visar vår väg mot framtiden.

Jan Ungerson
f.d. omvärldsanalytiker vid Socialdemokraternas partistyrelse

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel