Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Euronej, SD-stöd och arbetslösa

I förrgår kom Statistiska centralbyrån, Scb, med en mätning av väljarnas inställning till euron. Den visar att motståndet mot euromedlemskap är stort. Om det hade varit folkomröstning hade 78 procent röstat nej. Bara 13 procent hade röstat ja. 9 procent svarade vet ej.

Annons

I pressmeddelandet skrev Scb att motståndet mot euron minskat. Visserligen inte så mycket, från 82 procent till 78. Följdriktigt hade andelen anhängare av euroanslutning ökat, från 11 procent till (knappt) 13.

Motståndet mot en euroanslutning växte för några år sedan, när problemen för euroländer i södra Europa var som värst. Det senaste året har problemen för euroländerna i södra EU bestått, men uppmärksamheten i medierna har minskat. Kanske har det bidragit till att motståndet minskat och anhängarna ökat. Detta även om de senare är få.
När det var folkomröstning om euromedlemskap 2003 var ett argument att kronan riskerade att bli en skvalpvaluta (värdemässigt svag) om Sverige inte införde euron.

Nu reses röster, exempelvis på Dagens Industris ledarsida, att Sverige bör införa euron eftersom kronan riskerar att bli en alltför stark valuta (dåligt för exportindustrin).
Det har ju det senaste året talats om att kronan kan komma att bli som schweizerfrancen, en valuta som många kapitalplacerare köper för att Sverige och dess valuta är en säker placering med bland annat stabila statsfinanser.

För att undvika att kronan blir en stark ”schweizerkrona” bör Sverige införa euron, lyder argumentet nu. Det är omvänt jämfört med för tio år sedan.
Sverige bör gå med i EMU är en inställning som består hos många i politiska, ekonomiska och opinionsbildande eliten. Men argumenten kan tydligen variera.

* * * 

I går meddelades det en annan nyhet från Scb och dess undersökning om väljarnas partisympatier, som redovisades förra veckan. Bland personer med utländsk bakgrund, särskilt män, visar sig stödet för Sverigedemokraterna ha ökat. Man kan undra över vad det beror på, partiet är ju emot den invandrings- och flyktingpolitik som förs nu och vill minska antalet personer som kommer till Sverige.
Om det är så att en del personer med utländsk bakgrund, som kanske vill att det inte ska komma så många fler med utländsk bakgrund till Sverige, är svårt att utröna av Scbs siffror.

När det gäller invandringen i USA förr fanns det tendens att när invandrargrupper kommit till landet: exempelvis från England, Irland, Tyskland, Skandinavien, Italien och så vidare, fanns det en del av de senaste invandrargrupperna som tyckte att invandringen framöver borde begränsas. Från 20-talet skedde också en minskning i möjligheterna att invandra till USA.
Om det går att dra sådana slutsatser för Sveriges del i dag går det inte säga utifrån Scbs mätning. Fler studier får visa om det är på detta eller annat sätt.

* * *

Arbetsförmedlingen spår att det blir fler jobb och lägre arbetslöshet de kommande två åren, enligt en prognos i går. Det är i främst storstäderna som de nya jobben kommer.
Arbetslösheten väntas minska från åtta procent nu till 7,4 procent 2016. Det beräknas nämligen bli 116 000 nya jobb till 2016, i främst den privata tjänstesektorn (exempelvis hotell och restaurang).

De som är arbetslösa är främst så kallat utsatta grupper. Lågutbildade och utrikes födda personer utgör cirka 70 procent av de arbetslösa.
Men de enkla jobben som personer från den gruppen kan ta minskar. Det gör att det finns få jobb att söka för dem.

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantessons recept är att sänka kostnaderna för arbetsgivare för dem som anställs, bland annat genom lägre arbetsgivaravgift.
Frågan om arbetslösheten blir nog viktig i nästa val. Borgerligheten och partierna till vänster har ju olika botemedel för detta problem. De förra vill sänka skatter för att göra det billigare att anställa. De senare vill anställa fler i offentlig sektor (skola, vård), där viktiga behov finns att fylla.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se