Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Europas koloniala arv hindrar hållbart samhälle

Annons

I Bryssel talas högstämt om ”European values”, de europeiska värdena i vår gemensamma kultur. Det talet har alltid gett mig dålig eftersmak. Vi har Rembrandt, Bach och frihet-jämlikhet-broderskap. Men också den kultur som separerat människan från naturen, kroppen från själen, känslorna från logiken - en stabil grund för global rovdrift på råvaror, natur och människor.

I budskapet ligger också att vi kan vi se oss som förmer än andra kulturer. Därför kunde vi erövra och kolonialisera landområden, idka slavhandel och frälsa ”hedningar”, idag i effektivare former med en global marknad som inte tillåts ha några gränser, ekonomiskt, kulturellt eller etiskt.
EU:s frihandelsregler är i stort en blåkopia på WTO:s (WTO = World Trade Organization). Frihandelsintressen bildade WTO utanför FN:s ram - av förklarliga skäl. FN står ju för mänskliga rättigheter, kulturell mångfald och utveckling, läskunnighet, barns och funktionshindrades rättigheter, fattigdomsbekämpning och omsorg om miljö och klimat. I WTO ses en fri marknad som överordnad allt annat.

Vårt långa koloniala arv har gett oss skyddsmekanismer så att vi ändå har kunnat sova gott om natten. En fin fasad är viktig. Kolonialmakten hade ett glänsande hov, idag har företagen arsenaler av CSR-verktyg (Corporate Social Responsibility) för att verka ansvarstagande.
Organisatoriskt skydd. De högre upp i hierarkin som beslutar om exploatering behöver inte se avigsidorna med besluten, samvetsnöd kan uppstå hos dem som enbart lyder order (kanske ekonomiskt tvingade därtill), kanske i andra delar av världen, kanske i tredje eller fjärde led av underleverantörer. På miljökontoret kan det bli moraliska problem men de har inte mycket inflytande.

För dem som fattar de ”viktiga” besluten känns det skönt att inför varandra bekräfta att man har rätt. Vanligen finns här en mer instrumentell syn på verkligheten och en moral som stödjer de egna besluten, naturligt kopplad till en överlägsen attityd gentemot ”miljömuppar”och ”akademiker”. Den egna moralen upphöjs till den enda rätta och det ger en blindhet inför floden av larmrapporter.
Svårt men inte omöjligt är det att undvika känslor inför dem som blir misshandlade. I kolonierna avhumaniserades infödingarna och deras livsmiljö. Mekanismerna är liknande idag: Människor i andra kulturer tänker inte lika rätt och är inte värda lika mycket, djur vi föder upp ses som produktionsenheter utan känslor och naturen är något vi hämtar naturresurser ur. Kalhyggen är vackra för branschfolk. I krig görs motståndaren till hatobjekt för att vi ska klara av att döda.
Dubbelmoralen är en förklaring till att nästan inget händer med omställningen till ett hållbart samhälle. Fina miljömål antas, fasaden fixad, sedan business as usual. Men det finns en bättre väg ur det moraliska dilemmat – att vi följer våra i grunden goda etiska grundsatser. Omställningsnätverket försöker bygga ett människo- och naturvänligt lokalsamhälle i många länder i världen.

Det bygget skulle underlättas om det organiserade samhället drog åt samma håll. Vi har innevarande decennium på oss att få stopp på mänsklighetens allt brutalare påverkan på miljön. Av intresse?

Bernt Lindberg,
arbetar med Omställning Falun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel