Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Extremhögern vann i Norge

Annons

Det gick, tyvärr, som förväntat: Det blir maktskifte i Norge. Den första valprognosen på måndagskvällen gav ett klart utslag, även om Arbeiderpartiet ryckte upp sig på slutet och förblev det största partiet.

Men den nya statsministern blir Höyres partiledare, Erna Solberg. Sannolikt kommer hon att leda en regering där även Fremskrittspartiet ingår. Detta parti, som ideologiskt ligger obehagligt nära Sverigedemokraterna, fick över femton procent av rösterna och kommer att få en stark förhandlingsposition när regering och regeringspolitik ska formas.

Vad innebär det? Jag skulle vilja påstå att detta är en omvälvande händelse i nordisk politisk historia. Fremskrittspartiet är mycket främlingsfientligt, även om det också har rötter i en mer utpräglad missnöjespolitisk tradition som riktar sig mot stat och skatter. Det råder knappast någon tvekan om att Fremskrittspartiets framgång kommer att stärka självförtroendet hos Sverigedemokraterna i svensk politik, liksom hos motsvarigheten i Finland – och hos alla extrema högerpartier i Europa.

Men frågan är – hur ställer sig progressiva borgerliga väljare sig i Sverige till detta? Faktum är att Fremskrittspartiets framsteg möjligen kan skölja över en del röster åt det rödgröna hållet i svensk politik – för att inte samma sak ska upprepas här.

 Men valet var norskt och jag ska inte orda mer om Sverige. Varför förlorade den sittande regeringen? Sannolikt därför att de ideologiska konflikterna i norsk politik mattats av till den milda grad. Att Arbeiderpartiet för två val sedan lyckades komma till makten berodde mycket på att partiet då lät sig inspireras av en litet mer radikal agenda från norska LO. Det vitaliserade politiken. De senaste åren har alla idépolitiska energier laddats ur. Faktum är att Arbeiderpartiet inte ens lyckades göra idépolitik av det fruktansvärda som ägde rum på Utöya, trots att Breivik där försökte mörda så många socialister han kunde.  

 Känslan på måndagskvällen var att extremhögern vann en historisk seger. Och det är mycket ledsamt.

Göran Greider