Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fall för Vattenfall

Annons

Statliga vattenfall går dåligt, riktigt dåligt. Elmarknaden sviker på grund av sämre tider och plötsligt, genom en nedskrivning av bolaget, minskar dess värde med trettio miljarder. Pengar är luft. Dålig luft, kan tilläggas. Nästa år delas dessutom Vattenfall upp i två divisioner, en för Norden och en för Europa och med tiden kommer säkerligen andra ägare att bjudas in för att hålla verksamheten vid liv eller – snarare – lägga beslag på de sista tillgångarna.

Historien om Vattenfall är en tragedi av shakespearska dimensioner. En gång var Vattenfall ett välskött statligt företag som inte satte vinsten utan verksamheten främst.

Jag träffade förr i tiden ibland en vän till min far som var just ingenjör på Vattenfall. Han genomsyrades av ett utpräglat ingenjörsethos: Djupt intresse för teknologi och en grundläggande och självklar ambition att sätta samhällets bästa före allting annat.

Det var länge sedan. Den mannen är död, lika död som den klassiska Vattenfallsandan. När Vattenfall bolagiserades startade eländet och det djupnade när elmarknaden avreglerades och blev akut när utlandsaffärerna började.

Bolaget har gått ut på den europeiska marknaden och förköpt sig när man för dyra pengar – hundratals miljarder – inhandlat tyska kol- och kärnkraftverk, och, värst av allt, det holländska gasbolaget Nuon. Pris: 103 miljarder. Förlustaffärerna kan radas upp. Men Vattenfalls VD Lars G Nordström skyller på vikande marknad.

Nej, det är inte den vikande marknaden som är problemet. Det är istället den vikande idén om att verksamheter av denna typ borde ha som sin främsta uppgift att långsiktigt tjäna den grundläggande infrastrukturen i ett land som blivit det allt överskuggande problemet: Vattenfalls ledning är besjälad av att leka marknad och har gjort det på bekostnad av oss alla och till priset av den egna hedern.

Förmodligen kommer Vattenfall att skriva ner värdet än mer framöver. Det var i alla fall den analys som Svenska Dagbladets Per Lindvall gjorde tidigare i år. Lika skyldig som företagsledningen till denna Shakespearetragedi är Alliansregeringen. Den har inte haft uppsikt över bolaget.

I hundra år skötte sig Vattenfall bra. Sedan vidtog marknadsäventyren. Och det är inga småsaker det handlar om: Hur mycket goda investeringar i samhället och hur mycket minskad arbetslöshet skulle de förslösade tillgångarna ha räckt till?

Göran Greider
goran.greider@daladem.se