Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fattigdomen ökar i Sverige

”Åt den som har ska vara givet”. Så ser regeringens fördelningspolitik ut.
Mellan 2006 och 2010 förstärktes inkomsten för de som tjänar över 450 000 kronor per år med 26 300 kronor (riksdagens utredningstjänst).

Annons

I de lägsta inkomstskikten under 165 000 handlar det istället om 1 800 kronor.
I praktiken reduceras snabbt detta belopp av avgifts- och taxehöjningar. Ett sådant exempel är den höjda trafikförsäkringen.
Av de förändringar som det så kallade jobbskatteavdraget, skattesänkningarna, lett till är en ökande klyfta mellan män och kvinnors ekonomiska förutsättningar.
Männen har tagit del av 57.5 procent av förändringarna och kvinnorna 42.5 procent. Sammantaget är effekten ökade inkomstklyftor och att ojämlikheten mellan män och kvinnor ökat.

Detta är fakta som nymoderata debattörer inte vill kännas vid. Istället sprider de falska budskap om att de satsar på låginkomsttagarna. Men de nämner inte ord om att det är höginkomsttagarna som tar hem storkovan. Situationen har inte förbättrats sedan 2010 dit mina statistiska uppgifter sträcker sig. Varför denna falskhet?
Ytterligare ett så kallat jobbskatteavdrag har samma profil. En skärv i marginalen går till de lägst avlönade och den stora penningleveransen, som helst ska döljas och inte debatteras offentligt, går till höginkomsttagarna. Där är så kallad diskretion att föredra.

Nymoderaterna vill också dölja att nyfattigdomen ökar i Sverige. Enligt OECD har Sverige halkat ned från första till fjortonde plats över jämlika länder. Avståndet mellan de som glänser på solsidan i vårt land och de som lever i armod har ökat.
De som räknas som fattiga har fördubblats och utgör idag 9 procent av befolkningen. Detta är ett facit som gör att de nymoderata flosklerna om att bekämpa utanförskapet effektivt faller samman. I denna utveckling har centerpartiet som nyväckt försöker uppträda som landsbygdens representanter deltagit.

Centern är och har varit en trogen och lojal undersåte till de i regeringsställning dominanta moderaterna. Därför har landsbygdsfrågorna i praktiken helt hamnat i skymundan och klyftan mellan stad och land har vidgats.
Centern har i regeringsställning inte förmått att hävda detta perspektiv. Exempelvis så har de skattesänkningar som moderaterna och centern står bakom haft störst effekt för höginkomsttagare i storstäder och förorter.

I glesbygd och mindre kommuner med mindre än 25 000 invånare har effekten varit betydligt svagare. Centerns nyväckta tal om landsbygden drunknar här i moderaternas intressepolitik för höginkomsttagare. Men mest uppseendeväckande är att skattesänkningarna inte lett till sjunkande arbetslöshet.
Arbetslösheten är nu 2 procent högre än 2006, det vill säga kring 8 procent. Och nu tror man att ett femte försök med skattesänkningar kommer att bita. Så blir självfallet inte effekten utan det enda som sker är att nymoderaterna än en gång avslöjas som gammelmoderater när höginkomsttagarna är de som får de största skattesänkningarna. Samtidigt ser vi de skriande behoven i vård och skola.

Nog är det rimligt att de som tjänar mest får betala mer i skatt för att finansiera fler lärare och vårdpersonal? De har nog också råd att bidra till en garanti där ingen ungdom får vara arbetslös mer än 90 dagar.
För mig är det självklart att ställa mig bakom detta. Men det gör varken centern eller moderaterna.
Höginkomsttagarnas skattesänkningar är viktigare för dem. Så ser verkligheten ut.

Peter Hultqvist (S)
Borlänge

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel