Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Feministen Pippi i den svenska björkhagen

Ingen bestämmer över Pippi, hon är en feministisk ikon, en befriare och syster. Jag önskar att dagens flickor får läsa böckerna om Pippi så de får mod att befria sig från slöjor, burkor och annat förtryck.

Pippi är världens starkaste flicka, men kanske också den ensammaste. På kvällarna brukar hon sitta mol allena med ett ljus tänt och se ut genom fönstret i Villa Villekulla. Kanske har hon tagit sitt Stur-piller – ” fina lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur” och det har hon inte blivit heller trots att hon i år fyller 70 år!

Pippi Långstrump har firats under hela 2015 och hon är värd att firas. Pippi är min och många andras allra största idol.

1945 var ett mycket viktigt år för Astrid Lindgren, då slutade hon skriva sina Krigsdagböcker. Dagböcker som hon skrivit i sex år, sammanlagt 22 anteckningsböcker alla fyllda med avsky för nazismen och krigets våld.

1945 hade Astrid redan gett ut två böcker, med den första Britt-Marie lättar sitt hjärta hade hon vunnit andra pris i en tävling. Råmanus till Pippi var också klart, det hade hon skickat in till Bonniers.

Hon fick vänta länge på svar och hon hörde sig för flera gånger och frågade om de inte läst Pippimanuset. Efter fem månader tackade de nej. Det är ju historia hur ett stort berömt bokförlag gör tidernas missbedömning.

Astrid skrev om sitt Pippi-manus och gjorde vissa strykningar och omredigeringar sedan skickade hon det till en tävling som Rabén & Sjögren utlyst. Alla vet att hon då vann första pris, hon räddade också förlaget från konkurs och historierna om Pippi kom att bli en av världens mest lästa och älskade sagor.

Numera är böckerna om Pippi översatta till mer än 70 språk och med en upplaga på ungefär 60 miljoner exemplar. Det är bara att beklaga Artur Lundkvist och de andra stofilerna i dåtidens Svenska Akademi att de inte orkade lyfta näsan ur sin egen inskränkthet. Astrid Lindgrens plats där är självklar.

Pippi är inte bara världens starkaste flicka, hon är också världens rikaste och världens självständigaste. Ingen bestämmer över Pippi, hon är en feministisk ikon. Hon är en befriare, en syster och jag önskar att dagens flickor får läsa böckerna om Pippi så de får mod att befria sig från slöjor och burkor och annat förtryck.

Att de får mod att slänga sina fångkläder, så de kan följa med klassen när den åker till badhuset och badar – och inte behöver som nu stå vid sidan om – i bästa fall och titta på!!! Pippi struntar fullständigt i att flickor inte ska synas och höras. Hon tar sin plats med okuvlig självklarhet.

Från början så var inte Pippi Astrid Lindgrens eget påhitt, utan det var Karin, Astrid dotter som önskade sig en historia när hon måste ligga till sängs under lång tid och behövde höra en saga för att stå ut. Karin hittade på namnet Pippi och Långstrump. Sedan fick hon bli rödhårig – kanske med tanke på Anne på Grönkulla som också var en eldfängd barnboksflicka med rött hår.

Astrid Lindgren hämtade sannolikt inspiration till Pippifiguren från många håll. Skådespelerskan Mary Pickford gjorde många roller om föräldralösa flickor som klarade sig bra ändå i livet, en av dem, Amanda i filmen Hertiginnan som tvätterska, hade också korviga strumpor, för stora skor och en häst i köket.

En annan stark och självständig flicka skrev danska författarinnan Karin Michaëlis om. Astrid Lindgren använde sin livliga fantasi, sin klokhet och humor och skapade Pippi åt oss alla.

När Pippi-böckerna först kom ut så utbröt en hätsk debatt om en flicka verkligen skulle få vara så frigjord som Pippi, hon hade ett kroppsspråk som inte tog några som helst hänsyn, hon slängde sig i stolar och viftade med benen i korviga strumpor och de blåa strumpebanden syntes tydligt under byxkanten.

Många förfasade sig då – precis som många göra i dag, när flickor vill vara fria.

Men sedan började synen på barnuppfostran förändras. (Skå-Gustav föreståndare för barnbyn Skå, gjorde också stora insatser för barns frigörelse. Det var han som hävdade bland annat om barnet vill slå sönder pianot så låt det göra det! Min pappa uppmuntrade mig att läsa Pippi,och var en stor anhängare av Skå-Gustavs teser om barnuppfostran)

Nu hävdades att man skulle se på barnen med respekt och ge dem frihet och ta bort allt tvång. Recensionerna på första Pippi-boken var också mycket positiva, men när den andra boken kom brakade debatten loss bland pedagoger och psykologer och kulturpersonligheter.

Men Astrid Lindgren och Pippi stod pall. Astrid anställdes på Rabén & Sjögren och blev mycket viktigt för andra barnboksförfattare, det har inrättats stipendier i hennes namn och det största av dem Alma-priset, ett barnbokens Nobelpris instiftades 2002 av Sveriges regering.

Nu till Pippis sjuttioårsdag frossar Rabén & Sjögren i att ge ut Pippilitteratur och mixmax av alla de slag, det kommer kalasböcker, pussel, förkläden och serviser och i boken där pappa Efraim kommer på besök så är allt tillrättalagt pedagogiskt och politiskt korrekt, han är inte ens negerkung längre.

Men jag tror inte Pippi bryr sig särskilt mycket, hon vet att det finns ingen som hon i hela världen, och hon förstår nog fortfarande inte varför många förväntar sig att flickor ska vara prydliga och gå tio steg bakom, och stanna inne när pojkarna får springa som de vill. Så Hurra för Pippi och må hon leva i hundrade år!