Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Flytta jobb till folk och bostäder

För några dagar sedan skrevs det i pressen, från Dagens Industri till lokaltidningar, hur mycket bostad man fick för en viss summa pengar. Det mest tydliga exemplet hade nog Dagens Industri som lyfte fram att en miljon kronor räckte till en etta med kokvrå i Stockholms ytterområde eller till ett hus med tio rum i Härnösand.

Annons

I hög grad visar huspriserna på hur arbetsmarknaden ser ut. I Stockholm, med omnejd, är det gott om jobb. Det är visserligen många arbetssökande och även en hel del arbetslösa. Men tack vare en stor befolkning och en lokalt stor, och varierad, arbetsmarknad finns det jobb att söka.
Till det kan läggas att antalet tidsbegränsade jobb nu uppgår till flera hundra tusen i landet. För ett par årtionden sedan fanns knappt den typen av jobb.

Både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden har varit politiska områden. I cirka ett halvt århundrade har de haft egna ministerposter.
Det har varit en statlig angelägenhet att se till att bostads- och arbetsmarknaderna fungerat bra. På den förra har det varit en statlig uppgift att se till att byggandet av bostäder fungerat bra, alltså varit ganska omfattande. Det har kunnat åstadkommas på många sätt, genom enklare regler, tillhandahållande av mark, billiga statliga lån och rent av statliga bidrag för bostadsbyggande.

Det senare har ofta kunnat delas upp i olika kategorier, bland annat studentbostäder, bostäder för funktionshindrade och andra specialbostäder.
Bostadssektorn har alltid haft inslag av både privat och offentligt. Många bostäder, av olika typ, är privata. Det är inte bara den boende som kan äga sådana utan det finns även privata fastighetsägare som tillhandahåller hyreslägenheter. Ett offentligt ägande av hyresrätter, vanligen av kommuner via bostadsbolag, finns i de flesta kommuner. Ett system med bruksvärdeshyror är det dominerande i Sverige.

Marknadshyressystem råder inte, även om de få nyproducerade lägenheterna vanligen har en ganska hög hyra.
Bristen på bostäder i storstäderna och övriga större städer, främst universitetsorterna, sägs av marknadsorienterade debattörer bero på avsaknaden av marknadshyror. Det är inte lönsamt att bygga hyresrätter där, framhåller de. Det lilla som byggs är bostadsrätter, som är dyra att köpa.

En låg rad hinder finns för att bygga bostäder i särskilt de större städerna. Så gott som varje föreslaget nybygge möts av motstånd och dras lätt in i rättsprocesser som hindrar igångsättandet av bygget.
Många är eniga om att de geografiska områden som har en hel del nya jobb (storstäderna) skulle behöva fler hyreslägenheter. Det skulle gynna rörligheten på arbetsmarknaden.
Men få sådana lägenheter kan produceras på kort tid. Och skulle de bli byggda skulle de bli dyra att hyra.

Staten skulle kunna parera överhettningen i storstadsområden, som Stockholm, genom att flytta ut jobb till andra delar av landet. Så har gjorts förr. På 60-talet låg de flesta statliga verk och myndigheter i Stockholm. Men under 70- och 80-talen flyttades många av dem till städer som Borlänge, Norrköping, Örebro, Sundsvall, Karlskrona med flera runt om i landet. De senaste cirka tio åren har nästan inga utflyttningar av statliga jobb skett. Under den borgerliga regeringens tid har tvärt om antalet statliga jobb utanför Stockholm minskat och de statliga jobben i huvudstaden blivit fler. En omvänd process jämfört med på 70- och 80-talen.

Politiskt mod vore att flytta ut så många offentliga jobb som möjligt från den överhettade huvudstaden. På många håll i landet finns det lämpliga lokaler och möjligheter för personal att få boende, eftersom priset på bostäder där är lågt. Och det finns högutbildade personer även utanför Stockholmsområdet som kan klara av den typ av jobb det är fråga om.

I huvudstaden kommer det att finnas kvar tillräckligt många jobb inom särskilt den privata sektorn. Och bostadsbristen i Storstockholm lär inte försvinna i första ­taget. Men en liten lättnad på trycket skulle det bli om statliga jobb flyttas till folk där billiga bostäder finns.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se