Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkmordet i Burma

Under Nordens största forum för mänskliga rättigheter, MR-dagarna, som pågick i helgen på Kulturhuset i Stockholm, uppmärksammades ett av de mest nedtystade folkmorden i nutid. Det handlar om Burma.

Annons

Den 8 juni 2012 utbröt våldsamheter delstaten Rakhine i Burma. Huvudmålet var den största staden Sittwe i området och människor flydde till byar utanför städerna men även där fortsatte förföljelsen. En andra våldsvåg följde i oktober 2012, byar brändes, många människor dödades i regelrätta massakrer och folkgruppen rohingyas drevs på flykten. Bakom attackerna står burmesiska säkerhetsstyrkor, polis och militanta buddhisitiska munkar samt rasister, ofta med nazistiska symboler, samt politiska ledare.

Under Nordens största forum för mänskliga rättigheter, MR-dagarna, som pågick i helgen på Kulturhuset i Stockholm, uppmärksammas dessa förföljelser, som är ett av de mest nedtystade folkmorden i nutid. Den svårt drabbade gruppen rohingya, det vill säga burmesiska muslimer i delstaten Rakhine i västra Burma, fördrivs från sitt land med metoder som liknar dem som använts i sekler av fascistregimer: massakrer, våldtäkter och tortyr. Den etniska rensningen sanktioneras av den nu sittande regeringen och presidenten Thein Sein, i bakgrunden finns militären i den bräckliga demokrati som nu är vid makten i Burma. Våld mot muslimer har även blossat upp i andra delar av landet och har under 2013 kommit allt närmare huvudstaden Rangoon. Byar bränns och människor mördas eller drivs på flykt även där, butiken drivna av muslimer plundras och moskéer förstörs eller bränns ner.

I provinsen Rahkine bodde ursprungligen omkring en och en halv miljon rohingya, vars historia i Rakhine är sekellång. Numera är den stora minoriteten berövade sina medborgerliga rättigheter, vilket innebär att de är statslösa och saknar allt grundlagsskydd. Detta beslöts i en lag från 1982.
Oroligheterna i Rakhine 2012 började med att en ung muslimsk kvinna brutalt våldtogs och mördades av tre män. Därefter följde systematisk förföljelse vilket har resulterat i massflykt till omkringliggande länder, flyktingläger har upprättats i bland annat Bangladesh, där fördrivna rohingya bor i smutsiga tält, en del direkt på marken med presenningar som skydd mot väder och vind. De flesta svälter och spädbarnsdödligheten är hög, tyfus, dysenteri, kolera och tropiska febrar skördar många liv, i synnerhet under monsunperioderna. Dödligheten och sjukdomarna drabbar hårt eftersom myndigheterna förvägrar hjälporganisationer tillträde till uppsamlingslägren i Burma.
För att kunna passera gränser tvingas fattiga rohingyas att betala mutor vid gränsposteringarna, detta gäller i synnerhet gränsen till Bangladesh och människosmugglare gör goda affärer.

Ytterligare en våldsvåg följde i oktober 2012. Många försöker fly över havet till Thailand och Malaysia i överfulla båtar, ett lätt byte för stormar och många lik spolas upp på stränderna från kapsejsade båtar. De få muslimer som lyckats att stanna kvar i Sittwe bor numera i ett ghetto, ständigt bevakade och utsatta för trakasserier.
Aung San Suu Kyi har fördömt förföljelserna, men hennes position är svag, enligt insatta bedömare. FN och andra organisationer som Human Rights Watch betraktar rohingya som en världens mest förföljda minoriteter, men reaktioner från världssamfundet har varit svagt. Inte minst har EU och även USA, samt även Sverige, beviljat bistånd till det demokratiska Burma. Omvärlden hyllar alltså reformer i Burma, samtidigt som etnisk rensning rapporteras från landets västra delar.

Det är för enkelt att se det som nu sker i Burma som en religiös konflikt, den etniska rensningen av rohingya och andra muslimska grupper i multietniska Burma har fördömts även av buddhister. Snarare handlar det om extremistiska nationalister och rasister som vill se Burma som ett folk med en religion, en utveckling som kräver aktiva insatser från demokratiska länder, sanktioner istället för ökat bistånd som nu sker. Att bara iaktta är att acceptera de grava brott mot mänskligheten som nu pågår i Burma.

Lena S