Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frost-Anders skrev dagböcker på älvdalska

Frost-Anders Andersson (1873-1954), grundare av Älvdalens nya Porfyrverk, skrev dagböcker på älvdalska. En tredjedel av dagbokstexerna finns nu utgivna i en bok med titeln Frost-Anders dagbok.

Han skrev dagbok under perioden 1942-1946. Texthäftena hittades 2013 av ättlingar till Frost-Anders fru, sedan den yngste av sönerna gått bort år 2010. Det var Göran och Maria Larsson som gick igenom kvarlåtenskapen. När de röjde upp i en vedbod vid sliperiet i Västermyckeläng hittade de en trälåda som innehöll gamla biblar och anteckningsböcker. Frost-Anders söner hade sparat och bevarat faderns dagböcker genom årtionden. De hade heller inte blivit angripna av fukt eller annan skada. Texthäftena gick vidare till Mats Elfquist i Månsta för närmare granskning. Han tog i sin tur kontakt med Bengt Åkerberg och Mats Westerling. Därefter började arbetet med utgivning av dagböckerna. De tre skriver i förordet i boken bland annat följande: "Vi fängslades av den bild Frost-Anders ger av livet i en älvdalsby, och imponerades av hans grammatiska regelbundna älvdalska."

Denna första bok omfattar dagboksanteckningar från 24/7 till 8/12 1946. Den avslutande texten består främst av porträtt av personer i byn Näset. Texterna är skrivna på en i det närmaste perfekt regelbunden älvdalska som nästan slaviskt följde den grammatik som Bengt Åkerberg gav ut först 2004, den första grammatiken på älvdalska, 600 sidor tjock.

Dagbokstexterna ges ut precis så som Frost-Anders hade skrivit dem. Han är ibland kritisk och skriver om olyckliga händelser i hemtrakten. Språket är levande, jordnära, smått komiskt och framför allt lättläst. Frost-Anders återberättar konkreta händelser. Här följer ett exempel från lördag 27 juli 1946: "Jag har legat till klockan 8. Min fru hade besök, när jag kom. De verkar ha tagit henne på sängen, så att hon inte haft tid att sätta på pannan, utan jag blev tvungen tända eld och värma avkoket och få något litet i magen, som var så tom att det prasslade i den."

Några dagar senare, onsdag den 31 juli, fyller Frost-Anders år.

"Herre hjälp, hur gammal jag är! I dag har jag lagat äggpannkakor. Min fru bryr sig inte om att göra någon tårta till mig – och ingen annan heller. Det tycker jag om, för sen slipper jag känna mig skyldig."

Olika grannar dyker upp. Han har god kontakt även med grannarnas barn. Det är med andra ord vardagen som sätts på pränt. Det som egentligen är livet. Boken är på totalt 352 sidor. De texter på älvdalska som finns med i boken finns också översatta till svenska. I boken finns också ordlista, person- och platsregister och grammatikövningar.

Frost-Anders egen situation präglades emellanåt av sjukdom och ensamhet. I det ännu outgivna materialet, berättas det i inledningen, finns många minnen från Älvdalen, många beskrivningar från hans olika vistelser på Säters sjukhus och hur det kunde gå till när han blev intagen för vård. Frost-Anders hade bipolär sjukdom. Frost Anders Andersson startade Nya Porfyrverket i Västäng 1897med inköpta maskiner och inventarier från det eldhärjade gamla Porfyrverket i Näset. Det tillverkades gravvårdar, lampor och smycken. 1904 fick man det största arbetet, det var slipningen av de två stora pelarna som håller upp läktaren i Älvdalens kyrka, fyra man jobbade i tvåskift under sju månader för att slutföra arbetet. Interiören och maskinerna i Nya Porfyrverket är praktisk taget oförändrade sedan sekelskiftet, där kan man få en inblick i hur det kan ha sett ut redan vid början av 1800-talet vid gamla Porfyrverket i Näset. Samtliga maskiner drivs med vattenkraft, överföringen av kraften till dom olika maskinerna sker med hjälp av remmar och trähjul av olika storlekar. Numera förekommer ingen tillverkning vid verket, men man har guidade visningar under sommar månaderna.

LÄS MER KULTUR