Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fudammen -bara ett minne

Annons

För 10 år sedan brast Fudammens fördämningar och därmed försvann vattenspegeln som gjort Fu till en vacker by. Numera ser man bara ett fult träsk, igenvuxet med sly och snårskog. En rännil vatten slingrar sig fram genom de miserabla resterna av dammanläggningen.

Dammen som har använts för driften av skvaltkvarnar och tullkvarnar har anor sedan mitten av 1800-talet. Enligt befintlig vattendom fick Gunnars Jon Jonsson tillstånd den 21 maj 1853 att anlägga en damm och en tullmjölkvarn där det tidigare hade funnits två skvaltkvarnar. Kvarnen byggdes 1854-55 och den 1 december 1855 var den klar och blev skattlagd.

Någon gång mellan 1885 och 1891 började dammvattnet utnyttjas för att driva en såg. Den nuvarande kvarnen byggdes före sekelskiftet 1900 och den 1 dec 1895 bildades Fu Tullkvarn AB med Fudammen som reservoar. Kvarnen var i drift ända fram till 1983.

Kvarnen drevs med vattenkraft ända till 1960 då Vägverket breddade riksväg 70 och bekostade elektrifiering av kvarnen eftersom vattentuben togs bort för att underlätta vägrenoveringen.

Olpers Karl Andersson Lis-Karl ansvarade för driften vid kvarnen från 1953 till 1980 då han fyllde 80 år. Han efterträdde Viktor Eriksson vars far var den förste mjölnaren.

Det fanns ingen kvarn som kunde mala så bra kornmjöl för tunnbrödsbakning som Fu tullkvarn. Folk kom från Färnäs, Malung, Leksand och andra platser för att mala sitt korn. Folke Lidfors efterträdde vid några tillfällen som mjölnare 1980 och 1983 avslutades verksamheten helt.

Efter dammraset kom naturligtvis frågan upp om vad som skulle göras. Byborna och många andra ville förstås få tillbaka den vackra vattenspegeln som var ett viktigt karaktärsdrag för byn.

Andra nackdelar med dammkatastrofen var att fastigheterna vid dammen och Fuån förlorade i marknadsvärde och grävda brunnar sinade. Våtmarker utefter Fuån reducerades och det resulterade i att färre fåglar häckar där.

Dammen hade visserligen ingen funktion för kvarn och sågverk längre, men den var ett kulturminnesmärke från tidigare verksamheter i byn.

Byggnadsantikvarien från Dalarnas museum besökte Fu 2004 och yttrade bland annat i en skrivelse följande:

Dammen har givit förutsättningarna för bebyggelsen som finns norr om vägen och med sin 150-årig historia är den också den existerande bilden i människors medvetande. Utan dammen och dess luckor blir kvarnen med tillhörande byggnader svårförståeliga och utelämnade. Därför anser Dalarnas museum att dammen bör återuppbyggas. Det är viktigt att värna om de spår från kvarnverksamheten som ännu finns bevarade, och som också bildar ryggraden i byn Fu. Det kan nämnas att kvarnbyggnaderna är kulturminnesmärkta. Varför inte dammen?

Efter dammraset vidtog ett omfattande utredningsarbete för att fastställa ansvar och orsak för katastrofen. Inblandade i detta var boende vid dammen, Nusnäs bys Samfällighetsförening, Länsstyrelsen i Dalarna, Fiskeriverket och Miljödomstolen med flera.

År 2006 meddelade Miljödomstolen slutligen att det inte kunde visas att någon hade underhållsansvar för dammen. Orsaken till dammraset var i alla fall bristande underhåll. Det fanns länge en spricka i betongfundamentet. Delar av dammanläggningen revs ut 2008, men åsynen av resterna är ingen vacker syn.

Så, vem är ansvarig?

Mer information finns på

www.fu-fudal.se/29836658

Arne Söderkvist

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel