Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fylleristerna vann matchen på ”Koppis”

Annons

Solen skiner och det är 25 grader varmt i skuggan trots att klockan hunnit bli sex på kvällen. Kön ringlar lång till entrén på Kopparvallen, Falu FK:s hemma-arena.Luften dallrar i högsommarvärmen och mina förväntningar är höga . Det brukar vara jämna och roliga matcher när det gästande laget är Korsnäs IF men också heta känslor på planen. Det är derbydags i vår lilla stad, Falun. Lagen presenteras i vederbörlig ordning, gästande spelare först och sedan hemmalaget. Så klart applåderar jag högt och länge för att hedra spelarna i mitt hjärta, Falu FK. Spänningen stiger i kroppen när domaren blåser igång spelet. Som vanligt sitter jag till höger på Koppis åskådarläktare, där man har bra överblick över motståndarlagets mål. Det är där jag vill se bollen hamna.

Ett par minuter efter avspark kommer fyra överförfriskade herrar och sätter sig i samma sektion som jag, på en av raderna närmast planen. Med sig har de en bärkasse med, vad som visar sig vara starköl och de har också en låda vin med. Allt dukas upp på bänken i takt med att de börjar gapa och skrika. Inte så mycket för att heja fram sitt eget lag, Korsnäs, utan mer för att störa och irritera hemmalaget. För att inte tala om hur störande de är för resten av publiken, åtminstone för dem som sitter närmast, varav jag är en. Av vilken anledning tar man med sig sådana alkoholmängder när man ska gå på fotboll? Irritationen stiger i takt med att alkoholmängden stiger i kroppen på fyra feta män i övre medelådern. De blir allt mer högljudda och med tanke på all alkohol de har i blodet tvivlar jag på att de ser särskilt mycket av matchen. Däremot har glåporden över hemmalaget ökat och blivit klart rasistiska. Det finns ett antal spelare i Falu FK som har lite mörkare färg än sina lagkamrater, en del har också namn som klingar annorlunda. Över dessa spelare haglar ord som apa, jävla blatte stick hem, du har inte här att göra, samt ord som inte ska skrivas ner. Sånt ska de tåla enligt ett uttalande som en av männen gör .

I skrivande stund är jag mycket frustrerad över att jag inte sa eller gjorde någonting för att få tyst på dessa herrar. Kanske jag hade kunnat förhindra det som sker senare, efter matchslut. Jag hade själv möjlighet att ringa polisen eftersom det är förbjudet att dricka alkohol på offentlig plats. I stället flyttade så långt ifrån berusade männen jag kunde och överlät åt matchvärdarna att åtgärda problemet. Det gjorde de inte, åtgärdade problemet alltså. De satt ju bara i ett hörn för sig själva och drack. Det är märkligt hur flata vi är inför människor som dricker alkohol och de problem det ofta medför. Hur kunde de få med sig sådana mängder alkohol genom entrén?

Under resten av matchen fick i alla fall jag lugn och ro. Jag kunde njuta av en jämn och spännande match. När domaren blåser av matchen är resultatet 2–2 vilket jag får säga är rättvist även om jag inte är en särskilt objektiv åskådare.
Det är nu det smäller, bokstavligen. En av Falu FK:s spelare har tröttnat på att under 90 minuter höra rasistiska glåpord från åskådarläktarens nedre del, det där hörnet där de satt och drack. Han ger helt sonika en av fyllekajorna en smäll, ett ögonbryn går sönder, alkoholfyllt blod rinner lätt och katastrofen är ett faktum. Det är sorgligt att spelaren inte kan vända andra kinden till även om det är förståeligt att han reagerar som han gör. Mängder av människor strömmar till, de som varit där för att heja på sitt lag. Deras vrede riktas mot de rasistiska och hatiska känslor som de fyra männen gett utlopp för.

Det är dessvärre så att fylleristerna vinner matchen och alla vi andra är förlorare.
Vad som nu händer är att polisen kommer dit, det blir anmälan för misshandel och motanmälan för hets mot folkgrupp. Jag går från Koppis med gråten och skammen svidande i halsen. Skammen över att fyra rasister tillåts att trakassera hemmalagets spelare utan att bli motsagda förrän det är för sent. Jag gråter över spelaren som inte orkade hålla sina känslor i styr och sätta sig över vad fyra nollor tycker.
Rasism hör inte hemma vare sig på fotbollsplan eller utanför den och alkohol hör definitivt inte hemma på åskådarplats.

Tina Hjertstrand