Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönikan: Coronavardag - var dag

Veckorna, många nu, går utan att något händer. Var dag är lik den föregående och med all säkerhet även den kommande. Påbjuden karantän på grund av ålder och underliggande sjukdomar. Nu provas uthållningsförmågan och var gränsen för irritation och stingslighet ligger. Dom finns där djupt inombords, även om man inte gärna vill erkänna det.

Vore det inte för daterad dagstidning skulle dagarna vara helt anonyma

Vore det inte för daterad dagstidning skulle dagarna vara helt anonyma. Är det tisdag, torsdag, eller rent av helg? De är alla lika intetsägande och långtråkiga. Tråkiga är också TV-nyheterna med sitt eviga tjat om antalet insjuknade och avlidna i covid-19.

Visst, siffrorna är tragiska men påfrestande att höra flera gånger om dagen. De påminner om den egna oroliga situationen (risken!) att drabbas. Experternas olika åsikter om skyddsutrustning, eller snarare bristen på dem, lugnar inte precis tittarna och läsarna. Helst skulle man vilja stänga av alla nyheter för att kanske finna lite ro i tillvaron. Men … det går ju inte om man är ett nyhetsfreak. Fångad i ett moment 22!

Misstänksamheten mot omgivningen har, mot min vilja, ökat. Är hemtjänstpersonalen som rör sig i trapphuset och hissen en fara? Hur är det med tidningsbudet och brevbäraren? De man tidigare gärna bytte några ord med vill man nu helst fly undan. Det känns inte alls bra. Rent av asocialt. Får läggas på coronakontot!

Aldrig trodde jag att jag skulle sakna handlandet av mat. En syssla som tidigare var tråkig, men nödvändig. Att själv få välja varorna, kolla bäst-före-datum och varans utseende är något jag saknar nu när veckoinköpen sköts och levereras av en lokal Ica-handlare. Bekvämt kan tyckas, men lite chansartat ibland. Det är inte alltid varorna motsvarar det man tänkt sig. Just nu sitter jag och väntar på en signal att varukassarna har anlänt.

Tack och lov tillåts vi vara utomhus med iakttagande av social distans. Den senaste utevistelsen blev en fruktansvärd chock. Lugnet i Falun är inte lugnt längre. En bred asfaltsgata vandrar ut i terrängen. Våldtäkt på ett, tidigare, fint naturreservat. Hur har detta ärende beslutats, planerats och tillåtits? Vi, boende i kommunen, har definitivt inte tillfrågats. Som det låter inte heller alla politiker. Sportanläggningar tycks få kosta hur mycket som helst, och beslutas över huvudet på skattebetalarna, medan det alltid ska sparas på omsorg och äldrevård. Så går det också som det går. Coronasiffrorna avslöjar! Var dag ökar de, speciellt inom äldrevården.

Minns hoppbackseländet inför skid-VM som inte skulle belasta skattebetalarna! Vi kämpar fortfarande med den skulden. Och så nu detta. Ännu en kostnad för något som bara gagnar ett fåtal, men som för evigt belastar miljökontot.

Tur att det ännu finns relativt orörda skogar på någorlunda nära håll. Viktiga andningshål för oss i karantän, och för alla andra som uppskattar naturen. I motsats, tycks det, till Lufab och Faluns politiker.

Var dag är en coronavardag, vare sig man vill eller inte. Det gäller att ha karaktär för att stå ut i karantän. Dessutom gäller att hålla alla tummar man har.

Pling! En av samhällets änglar, Ica-handlaren, ringer. Kassarna väntar nere i porten. Måste kila! Hej!

Kjell Åhsberg

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips