Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gears of War: Judgment

Annons

Gears of War-universumet gör en liten utstickare med en prequel. Att det inte är Epic själva som utvecklar märks dock av alla småförändringar. Har den sanna Gears-känslan försvunnit med dem?

Inledningsvis känns Judgment som ett typiskt Gears of War-lir, och det är verkligen inte ett klagomål då mitt hjärta alltid slår ett extra slag när serien nämns. Men snart nog börjar små skillnader och detaljer framträda, som efter en stund blir allt fler och jag börjar på allvar om fundera de endast är av godo.

För det första finns det ingen klar huvudrollsinnehavare, utan istället turas vi om att styra tre män och en kvinna i en berättelse som helt klart är svagast i tetralogin utan att någonsin hinna bli usel. Visst är det trevligt att stifta bekantskap med nya ansikten, men partierna man styr de arga soldaterna i är alldeles för fort avklarade. Jag hinner varken känna för eller ens bry mig om dem, och även om detta aldrig har varit Gears of Wars signum har jag ändå alltid gillat dudebro-gänget med Marcus i spetsen. I Judgment däremot känns karaktärerna ungefär lika viktiga som ett gammalt kvitto i byxfickan.

Även kampanjuppbyggnaden har fått sig en liten törn, nästan enbart på ett bra sätt. Precis innan varje uppdrag får du möjligheten att välja om du vill ta dig an det enligt vissa svårare kriterier, exempelvis att klara av det endast med hjälp av pistoler eller på tid. Dessa förändringar gör att du tvingas till att ändra strategi då vapenarsenalen och miljön kan påverkas på väldigt olika sätt som du måste anpassa dig efter. Ju bättre du spelar och ju fler hinder du klarar av, desto fler stjärnor belönas du med som du sedan kan använda till att låsa upp nytt material.

Grafiken är som sig bör fantastisk både vad gäller det tekniska och designmässigt. Knapplayouten har också den genomgått förändringar, vilka jag dock inte är helt förtjust i. Jag kan redan nu räkna alla mina feltryckningar mitt i stridens hetta med hjälp av hela mitt släktträds fingrar. Några av dem beror på ren ovana, medan andra är på grund av en försämring av spelkontrollen. 

När ljudeffekterna når sin klimax är de grymma och feta, men som sämst är de endast onödigt förvirrande där det som tydligast märks på flerspelarläget. Jag vet inte hur många gånger (förmodligen hela släktträdets fingrar igen) jag har trott att motståndarna har jagat mig på grund av det alldeles för starka trampljudet, när det i själva verket antingen är mina egna steg som hörs med en kort fördröjning, alternativt att det är motståndarens, men som inte alls jagar mig utan befinner sig väldigt mycket längre bort än vad ljudet ger skenet av. Musiken är stämningshöjande som vanligt medan den entoniga tiosekundersloopande pausmusiken är vedervärdig och direkt fel.

Att spela online är fortfarande grymt, men inte på samma premisser som tidigare. Här hittas de kanske största skillnaderna mot tidigare Gears of War. Vad sägs om ett hysteriskt alla mot alla-läge? Ett annat vågat beslut är att låta oss spelare få välja bland långt många fler vapen än tidigare, till och med innan matchen ens har startat. Kartutbudet är i det svagaste laget, och det är synd när ingen av dem känns sådär klockren som exempelvis Gridlock gjorde. Och vart tog just den ständigt återkommande fanfavoriten Gridlock-banan vägen? 

De få kartorna har alla genomgått en del experimenterande gentemot det vi har blivit vana vid. Flygande helikopter och många nivåskillnader i plattformar gör att jag ibland får mer vibbar av gamla Unreal Tournament än av Gears of War. Team Deathmatch består numera av två snarlika människolag, ett rödklätt och ett blåklätt. Ett helt obegripligt val då det på distans blir svårt att avgöra vilka som tillhör vilka. Självklart har jag oräkneliga gånger (hej släktträd) börjat skjuta hejvilt mot mina egna i tron om att det är motståndarna jag ser. Överlag upplever jag spelet som mindre upplagt för lagarbete, och det är ett stort avbräck då det om något har varit en röd tråd genom hela serien.

Judgment är fortfarande ett mycket bra spel, men också väldigt olikt de tidigare delarna. Det blir för mycket ibland, för hektiskt, när det bästa vore att trappa ner. Det är när jag återvänder till trean som jag märker hur mycket trevligare jag har det där, framför allt i det mer avskalade och välpolerade flerspelarläget. De nya utvecklarna People Can Fly ska dock ha en eloge för att ha vågat testa något nytt för serien, även om det är med blandat resultat.

7/10

Felipe Madrid

Format: Xbox 360
Genre: Tredjepersonsaction
Antal spelare: 1-4
Online: 1-10
Utvecklare: People Can Fly
Utgivare: Microsoft
Premiär: 22 mars 2013