Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gedigen, genomarbetad och vacker minnesbok när Stora Tuna Kyrka fyller 550 år

Stora Tuna kyrka firar 550 år och Svenska kyrkan ger ut en minnesbok om kyrkan och dess historia, skriven av Ann-Louise Eberstein. Det är en vacker bok, skriver DD:s recensent och läser om märkliga episoder, historia, imponerande källförteckning och illusterad med vältagna foton.

Annons

Mäktigt reser sig katedralen över slätten vid Tuna sedan 550 år. År 1449 invigdes den nya kyrkobyggnaden i den socken som senare skulle kallas Stora Tuna, av Västeråsbiskopen Lydeke Abelsson. Kyrkan är en av våra största landsortskyrkor, (endast den i Järvsö är något större) den var en gång tänkt som domkyrka med Dalarna som eget stift.

Ann-Louise Ebberstein, journalist och författare, industrihistoriker, som bland annat skrivit en bok om Faluns vattenhistoria liksom om CTH, en hatt och mössfabrik i Borlänge, har skrivit en gedigen, genomarbetad och vacker bok om den stora kyrkan i Stora Tuna. Ann-Louise Ebberstein har grävt i ett stort skriftligt material, källförteckningen är imponerande, liksom hon illustrerat boken med mängder av vältagna foton, äldre svartvita liksom nya i färg.

Ann-Louise Ebberstein skildrar inte bara kyrkan, dess konstskatter och dess historia utan även ingående de många sociala verksamheter som förekommit och förekommer i församlingen.

Platsen där kyrkan står idag har varit helig i långa tider; redan långt före kristendomens insteg i det som en gång skulle bli Sverige, förekom på platsen riter och tillbedjan, inte minst i den nära intill belägna Frostbrunnsdalen, med dess heliga källa, i senare tider kallad trefaldighetskälla. Där dagens kyrka står fanns redan i vart fall ett par hundra år tidigare en mindre stenkyrka. Så gick det ofta till när Sverige kristnades, platser som redan hade sakral status togs över av den nya religionen; det var lättare för missionärer och präster att vinna människorna för den nya läran på det viset.

I kyrkan finns tolv så kallade invigningskors kvar, framtagna vid en stor kyrkorestaurering 1914-17, efter att tidigare varit övermålade. Dessa kors välsignades av biskopen vid invigningen 1469 och är således ursprungliga i kyrkans interiör. Att alla kors bevarats är unikt. Antalet kan anspela på de tolv apostlarna.

Kyrkan har många praktfulla inventarier; de tre förnämsta anses vara altaret med sin altartavla, predikstolen och det gigantiska triumfkrucifixet, medeltida och ett av landets största. Bara dessa föremål skulle motivera ett besök av en konstintresserad person.

Det har inte saknats dramatik i historien kring Stora Tuna kyrka. Vid kyrkan hölls det så kallade Tuna ting, en verksamhet som inte sällan resulterade i dödsdomar för tjuvnadsbrott och dråp. En historiskt dokumenterad person var Jacob Nääf, ståthållare i Dalarna, militär och anhängare till kung Sigismund. Nääf försökte i september 1598 vid Tuna kyrka uppvigla dalfolket mot Hertig Karl som gjort uppror mot Sigismund. Allmogen blev rasande på Nääf och det hela slutade med att han blev ihjälslagen av dem han tänkt att uppvigla. Historien har ett avslut; då det i mitten av 1960-talet grävdes för en ny jordkabel på platsen där Nääf skulle ha begravts, påträffades ett kranium med skador efter en spikklubba.

Märkliga episoder inträffade även vid några kungabesök i slutet av 1600- och början av 1700-talet.

Märkliga episoder inträffade även vid några kungabesök i slutet av 1600- och början av 1700-talet. Carl XI, en annars strängt religiös herre, skall med sina ryttarpistoler ha skjutit prick inne i kyrkan på en koppartavla som tagits fram med anledning av kungens besök. Några decennier senare ville inte kung Fredrik I, vara sämre och prickade även han tavlan med sina pistoler vid två olika besök. Tavlan med sina kulhål finns kvar på sin plats än idag.

Ann-Louise Ebberstein skildrar inte bara kyrkan, dess konstskatter och dess historia utan även ingående de många sociala verksamheter som förekommit och förekommer i församlingen. Här finns och har funnits ett rikt musikliv med skickliga organister som ägnat kyrkan hela sitt musikaliska liv liksom att körverksamheten varit omfattande. Kring Stora Tuna kyrka finns eller har funnits många intressanta byggnader grupperade som en stor kyrklig enhet. Det är den gamla kyrkskolan, vars företrädare var en av Sveriges första skolbyggnader, kyrkoherdebostället, stort som en herrgård, tiondeladan och den gamla arrendatorsgården för att nämna några intressanta byggnader. Här finns även en mycket vidsträckt kyrkogård; bland de gravsatta är kanske hovsångaren, världstenoren Jussi Björling den mest kände.

Många prästers liv och öden skildras. Boken innehåller en kyrkoherdelängd som daterar sig från sent 1200-tal till nutid liksom en historia över kyrkan sammanfattad i årtal och korta notiser.

Slutet av Ann-Louise Ebbersteins minnesbok tar upp omfattande intervjuer med de två senaste kyrkoherdarna Anders Åkerlund, 1983-2002, och Ann-Gerd Jansson, 2002-2017. De ger fina inblickar i dagens kyrkoliv, hur församlingen verkar idag i en förändrad värld, med internationella utblickar och nya kulturinslag. Ja, faktiskt lyckas författaren även på en sida, avbilda och namnge all personal inom svenska kyrkan i Borlänge idag. Det blir till ett nedslag i tiden, ett fruset ögonblick av hur personalläget såg ut år 2018/19.

Göran Kastlund

Recensionsfakta:

Stora Tuna Kyrka 550 år av Ann-Louise Ebberstein

Förlag: Svenska kyrkan