Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Geologidagens skapare berättade om 50-årig ö

Har kanelbullen en egen dag som borde väl också geologin ha det, tyckte Karin Eriksson 2000. På den vägen är det. När årets dag inföll befann sig Karin i Falun för att berätta om en av jordens yngsta platser – ön Surtsey.
– En fantastisk plats, säger Karin.

Annons

För oinvigda kan vi berätta att Surtsey är en ö i Vestmanneyar söder om isländska fastlandet. Den steg bokstavligen ur havet 14 november 1963 under ett av många vulkanutbrott i området. Den har kämpat mot elementen i Nordatlantens vågor, stått emot, fick hjälp när lillebror Surtlingur, dök upp och öste vulkanaska över Surtsey.

Som störst var ön två kvadratkilometer stor. Vågor och vind har halverat det men nu räknar forskarna med att det ska bli kvar.
– Den blir kvar. Den förstenade vulkanaskan står emot. Nu kommer den att bli som fågelbergen på öarna omkring och på fastlandet, lovar Karin Eriksson.
Bildandet av nytt land har gett forskarna unika möjligheter att se liv sprida sig på jungfrulig mark. Därför tillåts bara ett fåtal mänskliga besök. Karin Eriksson har gjort fem.
– Den första växten som kom var en marviol. Nu finns där samma växter och samma fåglar som på fastlandet. Senaste nya arten jag hörde talar om var lunnefågel, berättat Karin Eriksson.

Medan Karin berättade om nya öar dissekerade maken Gunnar, populärt kallad ”Doktor sten” vad som funnits i miljontals år. Marie Jonsson från Svärdsjö undrade vad hon hittat i havet vid Hamburgsund och fick veta att det var labradorit, en sällsynt sten i Sverige. Gunnar kände också igen kalcit och en kvartssten i Maries samling.

Gubb Jan Stigson
gubb-jan.stigson@daladem.se