Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glada Hudik gör "Trollkarlen från Oz" till sin egen, magnifika, föreställning

Trollkarlen från Oz - med Glada Hudik-teatern
Var: Leksand
När: Tisdag 26 april
Betyg: 5

Trollkarlen från Oz finns som bekant både som bok, musikalfilm och i olika teateruppsättningar. Det är lätt att tänka sig att en sådan klassiker redan gjorts på alla upptänkliga sätt, men då bedrar man sig! Glada Hudik-teatern har gjort pjäsen till sin alldeles egen, och anpassat både manus och rollista på ett mycket spännande och aktuellt sätt.

Framför allt häcklas olika typer av sociala medier, vilket lockar till både skratt och eftertanke. För vad är det som gör att så många söker bekräftelse via just sociala medier?

Blandningen av humor och allvar är svårslagen, och för ibland tankarna till Jonas Gardell. Här får också en mängd minoritetsgrupper sin egen plats, exempelvis så är plåtgubbarna två till antalet, och homosexuella (Johan Svangren och Daniel Holmberg) .Och häxan (Elinore Holmer), som vill ha landet Oz för sig själv, eller möjligtvis fyllt av onda människor, hon frågar sin assistent (Lotta Danielsson) "hur många nyanlända har du fängslat i dag?".

Flertalet av skådespelarna är vid det här laget välkända för publiken genom tidigare pjäser, filmer och tv-dokumentärer, och möts med varma applåder vartefter de gör entré i föreställningen. Allra mest bejublad är Mats Melin, känd för den stora massan som Ica-Jerry, som här spelar hunden Toto. Rollen han spelar är också tacksam, med många vassa och slagkraftiga repliker som lockar till skratt.

Men. Det finns som sagt ett sort allvar i pjäsens budskap också. Det är många trasiga människor som ska lagas på sin färd till Oz; ensamma, ängsliga, ledsna människor, med komplex och bitvis dåligt självförtroende. Men längs resans gång utvecklas de i och med att fler och fler ansluter till sällskapet, och i andra akten är det därför en riktigt stark blandning av människor, lejon, fågelskrämmor och plåtgubbar som slutligen möter Trollkarlen (Peter Sundén) och Häxan i Smaragdstaden. Och väl där förstår individerna att de faktiskt inte längre behöver magins hjälp att förverkliga sina drömmar, då de antingen redan nått dem, eller har kommit till insikt om att de faktiskt duger alldeles utmärkt bra som de är.

Med kärlekens kraft återförenas Häxa och Trollkarl, bror och syster i ett pampigt avslutningsnummer. Trollkarlen hinner också likna relationer vid strumpor, och påpekar att strumpor lätt försvinner från varandra här i världen, och en ensam strumpa är ganska värdelös. Men det gäller att inte ge upp!

Musikaliskt är föreställningen mäktig. Den specialskrivna musiken och texterna lyfter handlingen, och koreografin likaså. Att man satsat på levande musik med en åttamannaorkester plus kapellmästare bidrar naturligtvis till att totalupplevelsen blir så bra, och orkestern tillsammans med de fem enorma skärmar som utgör scenens kuliss gör att man glömmer det faktum att man befinner sig i en sportarena.

Det enda som stör är lite trassel med ljudet, då ett par repliker faller bort.

Glada Hudik har satsat rejält på att få till en magisk känsla, och den satsningen, den går hem! Att båda koreograferna/dansarna/skådespelarna Martin Redhe Nord och Sanna Limell, samt ljusoperatör Robert Hvenström alla är bördiga från Dalarna är värt att notera, och de gör alla mycket fina insatser för helheten!