Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Global skogsskövling från Ecuador till Dalarna

Skogsskövling har alltid varit en av människosläktets favoritsysselsättningar. En gång täcktes hela centraleuropa, långt in i Polen och Vitryssland, av en väldig urskog – den hercyniska urskogen. Under medeltiden höggs den ner och kvar av den är egentligen bara Bialowiezaskogen i Polen.

Annons

Men de européer som från sextonhundratalet och framåt emigrerade till Nordamerika för att där hugga ner de stora skogarna hörde kanske inom sig ännu klingandet av yxor från Den Stora Trädfällningen.

I den skandinaviska taigan brukar man tala om den så kallade timmerfronten, som under förrförra seklet nedgjorde de väldiga barr­träden för att förse industrialismen med timmer. I våra dagar fortsätter den skogsskövlingen i taigan (det senaste exemplet i Dalarna är den beklagliga avverkningen av Lungsjöområdet, där skogsmaskinerna nu arbetar trots befogade protest­er).
Världens regnskogar decimeras oavbrutet när skogsmaskiner skövlar i Latinamerika för att ge plats åt monokulturella majs- eller bönodlingar.

Människan är en skogsskövlande art, det är nästan så man kan definiera henne. Och det är inte av ondska som hon avverkat skog, utan av ekonomiska skäl. Frågan är bara hur länge detta är möjligt. Kortsiktigheten är på väg att bli ett gigantiskt planetärt problem.
2007 tändes ett hopp inom miljörörelsen när Ecuador beslöt att inte tillåta utvinnignav olja i regnskogsområdet Yasuni, ett nästan en miljon hektar stort område som tack vare sin exempellösa biologiska mångfald klassats som nationalpark. Där lever dessutom flera indianstammar.
Regeringen vände sig till världen och sa: Vi avstår från exploateringen, om vi får stöd och ersättning från omvärlden.
Tyvärr strömmade inte pengarna in som man hade hoppats och i veckan meddelade Ecuadors president att han tillåter exploatering. Han gör det uppenbart inte med glädje, men anser att avkastningen är nödvändig för fattigdomsbekämpningen i landet.

Omvärlden har svikit oss, sade president Rafael Correa i ett uttalande och anklagade den rika världen för att vara hycklare. Det är sant. Men Correa har själv knappast något starkt rykte som förkämpe för miljön. Han lovar nu att bara en mycket liten del av nationalparken ska påverkas, men få tror nog på det. I Ecuador minns folk den enorma miljöförstöring som Texaco orsakade under årtionden av oljeutvinning.
Ingen liknelse är så passande som denna: Människan sågar av den gren hon sitter på.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se