Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Bryt passiviteten, Löfven!

Göran Greider: Bryt passiviteten, Löfven!

Annons

Plötsligt diskuteras det på fullt allvar: Borde militär sättas in för att bekämpa gängkriminaliteten? Statsminister Löfven fick efter den partipolitiska debatten i onsdags frågan om han var beredd att göra det och han svarade så famlande att det faktiskt lät som om den tanken inte alls är omöjlig.

Jag tror i och för sig att medierna blåste upp hans yttrande bortom all rimlighet. Men: På sociala media har jag noterat att det verkar finnas en opinion för detta, i synnerhet långt ute på högerkanten. Och det skrämmer mig. Bara tanken på att kalla in militär, som är till för det yttre försvaret av landet, i det civila samhället, i bostadsområden, är att mana fram bilden av ett krig pågår i landet.

Och det gör det inte. Gängkriminaliteten är förfärlig, ja. Den måste på kort sikt bekämpas med större och effektivare polisinsatser och på lång sikt med sociala satsningar och reformer. Det sistnämnda är givetvis det enda som hjälper i längden. Gängkriminaliteten beror på långvarig och ökande segregation, på ökande klyftor mellan rika och fattiga och på att unga människor i fattiga miljöer inte ser någon framtid på arbetsmarknaden som kan jämföras med våldsromantiken och de snabba cashen i gängkriminalitetens värld.

Det gjorde mig deprimerad och vettskrämd att se en socialdemokrati stå där med avryckta vingar inför den konservativa kanonaden.

Det var direkt deprimerande att höra den partipolitiska debatten i onsdags. Det tävlades i hårdare tag. Krigsmetaforer förekom. Och vad vi i själva verket åsåg, vi som råkade titta på debatten, var hur det klassiska socialdemokratiska projektet pulveriserades: Att bygga ett mer jämlikt samhälle där brottsligheten i första hand bekämpas med reformer och inte enbart med polisiära eller rentav militära insatser.

En valrörelse som ser ut på det här sättet kommer att bli förödande för socialdemokratin och för de rödgröna överlag. De rödgröna kommer alltid att överbjudas av högern i en tävling om hårdare tag.

Det gjorde mig deprimerad och vettskrämd att se en socialdemokrati stå där med avryckta vingar inför den konservativa kanonaden.

Så vad bör göras?

Tiden börjar rinna ut. Men från och med nu finns ingen annan väg att gå än att socialdemokratin bestämmer sig för att lyfta alla slags frågor kring social jämlikhet allra högst upp på agendan. Stefan Löfven bör inom närmaste månaden hålla ett stort linjetal om den ödesfråga som stavas social jämlikhet. Han måste slå fast att det är detta som det mesta annat står och faller med.

Ojämlika samhällen hemsöks lättare av just brottslighet. Ojämlika samhällen leder till förakt för politiker. Ojämlika samhällen ökar statushetsen när alla oavbrutet jämför sig med varandra. Ojämlika samhällen ökar hatet mot de eliter som bryter sig ut ur samhällskontraktet och inte ens vill betala skatt. Ojämlika samhällen får rasism att frodas. Och så vidare.

Ojämlika samhällen hemsöks lättare av just brottslighet. Ojämlika samhällen leder till förakt för politiker. Ojämlika samhällen ökar statushetsen när alla oavbrutet jämför sig med varandra. Ojämlika samhällen ökar hatet mot de eliter som bryter sig ut ur samhällskontraktet och inte ens vill betala skatt. Ojämlika samhällen får rasism att frodas.

En berömd socialliberal filosof föreslog en gång ett fascinerande tankeexperiment. Föreställ er, skrev han, att ett antal personer med olika positioner i klassamhället får i uppdrag att utforma ett samhälle som de alla skulle kunna acceptera att leva i. Men dessa personer skulle inte få veta på vilken social plats de hamnar i detta tänkta samhälle. Den verkställande direktören måste alltså tänka sig in i en situation där han återföds som lågavlönad städerska. Och den lågavlönade städerskan måste försöka fantisera om ett samhälle där hon återfötts som rik kapitalägare.

Den socialliberala filosofen hette John Rawls. Tankeexperimentet byggde på att visionen av ett samhälle skulle utformas bakom en okunnighetens slöja – alltså var och ens ovisshet om var man skulle hamna i det tänkta samhället.

Ur detta rullade John Rawls vision om ett samhälle där social jämlikhet är centralt och där skyddsnäten ska vara starka för alla samhällets innevånare.

Löfven kan gärna inleda sitt linjetal om jämlikheten med det exemplet. Och sedan gå vidare till de praktiska frågorna. Idag rusar ojämlikheten iväg framförallt på grund av att kapital och förmögenheter växer hos ett litet sikt i samhället. En rapport från SNS som kom häromdagen pekar på det. SNS är en borgerlig tankesmedja och rapporten har skrivits av tre nationalekonomer. Men Daniel Waldenström, den kanske ledande svenska forskaren på förmögenheter, sa under en presskonferens: ”Forskningen ger idag stöd för att beskatta kapital, och det är faktiskt en nyhet inom den akademiska världen.” Återinförd fastighetsskatt och arvsskatt är de exempel man drar fram.

Ett linjetal om den sociala jämlikheten ska rymma sådant men också visionen om en återbemannad offentlig sektor och omfattande sysselsättningsprogram för att minska arbetslösheten i utsatta områden.

Tiden börjar rinna ut för socialdemokratin. Om den inte förmår lansera en mycket stark idé om fördelningspolitik och byggandet av ett mer jämlikt samhälle, ja då har den inte en chans i den valrörelse som kommer. Då blir det brott och straff som dominerar. Och socialdemokratin får gå omkring där med avryckta vingar på borgerlighetens murar.

Annons