Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Dumt att utesluta SD!

Annons

Ja, jag fruktar att regeringen, i gestalt av inrikesminister Mikael Damberg, begick ett dystert misstag när han uteslöt SD ur samtalen om hur gängvåldet ska bekämpas. Moderatledaren Ulf Kristersson blev förbannad och även de andra borgerliga partierna tyckte det var fel att utesluta SD.

Och jag tror tyvärr att kritiken är berättigad. Inte för att jag menar att det där partiet har något vettigt att bidra med i ett sådant samtal eftersom de bara har ett grundläggande budskap: Minska invandringen. Jimmie Åkesson och kompani är så högervridna att de aldrig kommer att fatta att eländet med gängvåld framförallt orsakas av ett djupnande klassamhälle, skolsegregering, social hopplöshet. Partiet har rötter i vitmaktrörelsen. Och även om de officiellt numera strävar efter att bli något sorts socialkonservativt parti så går de där rasistiska rötterna oavbrutet i dagen hos deras anhängare runtom i landet.

Socialdemokraternas strategi att försöka utesluta detta parti från makt och inflytande ställer jag upp på helt och hållet. Det är inte det. Men det betyder inte att alla deras väljare ska demoniseras. De allra flesta som röstar på SD är naturligtvis inga främlingsfientliga ideologer, utan i huvudsak vanligt folk som tycker att invandringen varit för stor till Sverige men också att de svikits av inte minst socialdemokratin när de sett hur klassklyftor fördjupas, otryggheten ökat och landsbygden lämnats vind för våg.

Men att utesluta SD ur de där samtalen om gängvåldet gynnar bara SD. De får, som det brukar heta, ett slags martyrstatus. Många av deras väljare stärks i uppfattningen av det finns en eliternas sammansvärjning som vill stänga ute Folkets röst. Framförallt får Jimmie Åkesson och hans parti en massa uppmärksamhet som de inte förtjänar.

SD:s politiska ledning är en sak. Deras väljare i hög grad en annan, vilket även Stefan Löfven brukar peka på.

Men att utesluta SD ur de där samtalen om gängvåldet gynnar bara SD. De får, som det brukar heta, ett slags martyrstatus. Många av deras väljare stärks i uppfattningen av det finns en eliternas sammansvärjning som vill stänga ute Folkets röst. Framförallt får Jimmie Åkesson och hans parti en massa uppmärksamhet som de inte förtjänar. Samtidigt får moderatledaren en möjlighet att kritisera regeringen och framställa den som demokratiskt ogenerös.

Diskussionen om hur gängvåldet och de kriminella nätverken ska bekämpas omvandlas så till en diskussion om – SD. Det är inte klokt. Rasism mot antirasism blir allt vad frågan till slut handlar om, trots att det är praktiska förslag på kort och lång sikt som behövs för att göra något åt problemen.

För någon vecka sedan föreslog Annie Lööf att en trygghetsberedning skulle tillsättas för att dryfta samma fråga och där skulle SD ingå eftersom en sådan har ungefär samma karaktär som en parlamentarisk utredning.

Jag tycker Mikael Damberg och regeringen kunde ha resonerat på samma sätt när det gäller de här samtalen.

Annons