Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Ekonomer kan vara bra!

Annons

När Nobelpriset i ekonomi (som inte är ett riktigt Nobelpris) går till ekonomer som gör sådana som mig glada – ja, då är det alltid fråga om ekonomer som inte är några typiska ekonomer. De liknar snarare sociologer, ekonomhistoriker eller till och med filosofer. Så är fallet med exempelvis Amartya Sen, den indiske utvecklingsekonomen, eller Elinor Ostrom som forskade på fältet om allmänningens problem och möjligheter.

Så också i år. De tre ekonomer som nu tillerkänns Nobelpriset sysslar med fattigdomsbekämpning. Men inte bara vid skrivbordet. De är inte som de svenska ekonomer som nu sitter vid sina skrivbord och hyllar avskaffandet av värnskatten utan att bry sig om den ojämlikhet det skapar.

Nej, de här pristagarna är ute på fältet, i fattiga byar, och bedriver sin forskning. I år var det extra roligt att en kvinna var med och delade på priset – Esther Duflo är blott den andra kvinnan någonsin som fått motta detta pris. Hon delar det med Abhijit Banerjee och Michael Kremer.

Vad är ekonomi? Frågade sig August Strindberg en gång. Han svarade: ”En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.” Det ligger en hel del i i det: de flesta nationalekonomer är ju som bekant ingenting annat än doktorer i marknadsliberalism (som Villy Bergström en gång uttryckte det.)

Fattigdomsbekämpning – det är bra att forskning kring det belönas. Nu hoppas vi bara på att någon ekonom som har en bra teori om hur rikedom ska bekämpas – eftersom vi ju vet att den stora problemgruppen i samhället, här som globalt, är de riktigt rika.