Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: En ny överklassarrogans släpps loss när värnskatten slopas

Annons

Veckans citat kommer naturligtvis från den före detta moderate toppolitikern och numera styrelseordföranden för skandalbolaget Allra, Gunnar Axén. Han tjänar massor av pengar och blev förstås själaglad över att värnskatten slopas i höstbudgeten. När han sedan såg att en 55-årig undersköterska, med en månadslön på 25 000, tyckte att det är fel att avskaffa denna skatt och att rika borde betala mer i skatt, blev han så förbannad att han på Twitter skickade ut följande kommentar: ”Den egoistiska parasiten till undersköterska som uttalar sig borde skämmas”.

Uttalandet är så häpnadsväckande i all sin uppblåsta arrogans att man baxnar. Och det blev folkstorm mot Axén.

Parasiten här är väl snarare Axén själv, det är svårt att se vad han gör för samhällsnytta i ledningen för ett suspekt försäkringsbolag – som förskingrat många pensionssparares pengar - medan vi alla vet att samhället inte klarar sig utan undersköterskor.

Hur kan en före detta toppolitiker och dessutom redan rik människa säga något sådant? Parasiten här är väl snarare Axén själv, det är svårt att se vad han gör för samhällsnytta i ledningen för ett suspekt försäkringsbolag – som förskingrat många pensionssparares pengar - medan vi alla vet att samhället inte klarar sig utan undersköterskor. Men det verkar som om en viss typ av ekonomisk överklass överhuvudtaget inte längre klarar av att konfronteras med kritik av sina privilegier.

Sverige är idag ett skatteparadis, för de rika. Förmögenhetsskatten har avskaffats, liksom arvs- och gåvoskatten och fastighetsskatten. Båda röda och blåa regeringar är skyldiga till detta, som har lett till att ojämlikheten idag skenar i Sverige. Somliga riktigt välbeställda människor anser dessutom att det är den naturliga ordningen och att varje ifrågasättande av detta skatteparadis bara kan komma från ”parasiter”.

Att en socialdemokratisk regering tvingas gå med på att avskaffa värnskatten (det kostar statskassan över 6 miljarder som kunnat användas i välfärden) är en tragedi i sig. Höstbudgeten är dåligt förhandlad från socialdemokraternas sida och kritiken är stark internt. Men nya privilegier i form av skattesänkningar för dem med höga inkomster släpper uppenbarligen också loss något annat: en ny överklassarrogans.

De allra flesta människor har svårt att förstå det vettiga i att kasta sex miljarder i famnen på redan högavlönade. En underlig tankefigur har alltid styrt högern i dessa frågor. Den säger så här: De fattiga måste få mindre trygghet för att de ska vilja arbeta. Medan de rika ska få större ekonomisk trygghet för att de ska vilja arbeta. Piskor för dem längst ner, morötter för dem längst däruppe. Det är faktiskt en genomgående idé hos all borgerlighet i alla tider. Och den är både motsägelsefull och full av förakt mot ”parasiterna” därnere – trots att de flesta människor har en stark känsla av att det är däruppe som parasiterna återfinns.

De fattiga måste få mindre trygghet för att de ska vilja arbeta. Medan de rika ska få större ekonomisk trygghet för att de ska vilja arbeta. Piskor för dem längst ner, morötter för dem längst däruppe. Det är faktiskt en genomgående idé hos all borgerlighet i alla tider.

Både Liberalernas och Centerpartiets ledare har ändå haft det lite svårt att titta rakt in i kameran när de ska rättfärdiga slopandet av värnskatten. De känner av det: Det här strider mot en kollektiv solidarisk känsla i samhället. Därför lutar de sig mot den obevisade nationalekonomiska teori som säger att skattesänkningen på sikt kommer att löna sig för hela samhället (trickle down theory eller, på svenska, nedsippringsteori). Teorin som är vida spridd bland hårda marknadsliberaler har som sin kärna idén att stora privata förmögenheter måste kunna ackumuleras för att sparande och investeringar ska kunna ske i samhället.

Men tankefelet är att utgå från att enbart privata aktörer med stora, lågt beskattade förmögenheter kan syssla med investeringar – de glömmer stat och offentlighet som har långt större förmåga att investera på lång sikt, särskilt om skatter kan dras in från de rika. Och framförallt förstår man på den kanten inte att iögonenfallande exempel på ökad social ojämlikhet river upp själva samhällsväven.

Hela tankesystemet kring nedsippringsteorin hör hemma i artonhundratalets värsta, fördemokratiska laissez-faire-liberalism, den som sedan återuppstod i våra dagars nyliberala tankevärld. Men teorin lever uppenbarligen kvar hos borgerliga partiledare och i grotesk form uttrycks den alltså i en f.d. moderat politikers Twitterinlägg.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips