Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Fotboll, krig och vilda bin

Annons

Förra sommaren, ungefär vid samma tid som nu, sörjde vi att det svenska herrlandslaget blev utslaget av England i kvartsfinalen i fotbolls-VM. I år kom samma känslor över många av oss när damlandslaget förlorade mot Nederländerna. Själv satt jag smått omtöcknad i en fåtölj, drabbad av rosfeber, och följde dramat. Det kändes verkligen som om Sverige hade kunnat vinna den där matchen. Det var två likvärdiga lag, och även om den nederländska lagmaskinen till slut visade sig vara starkare, så är det svenska landslaget liksom mer infallsrikt när de snabba anfallen väl kommer.

Men det hjälpte inte. Förlusten går inte att bortförklara.

Nederlag föder andra, men lika starka känslor som segrar. Det som hänt under detta VM är att det svenska damlandslaget slutligen trätt in i svenska folkets kollektiva medvetande. Även förluster får hjärtat att växa. Och: Det är inte slut. Idag går bronsmatchen av stapeln. Vinner damerna den matchen kommer ett segerrus ändå att gå genom nationen.

Idrott är en relativt ofarlig form av nationalism - även om ett krig i Sydamerika en gång utlöstes efter en fotbollslandskamp! När El Salvador besegrade Honduras i VM-kvalet 1969 bröt ett krig ut, och hundratusentals människor fick fly. Men fortbollskrig är trots allt sällsynta.

Och vill man söka icke-nationell tröst efter nederlaget i onsdags så vet vi detta: Fler holländare blev glada än svenskar som blev ledsna. Holland har ju fler innevånare.

Och vill man söka icke-nationell tröst efter nederlaget i onsdags så vet vi detta: Fler holländare blev glada än svenskar som blev ledsna. Holland har ju fler innevånare.

Det är ingen tröst. Men ett bra perspektiv.

*

I torsdags skiftade perspektivet i en annan viktig fråga: Plötsligt berättade fyra biologer för oss i en debattartikel i Dagens Nyheter att det kanske inte bara är bra att alltfler satsar på att hålla bikupor. Bikupebina slukar nektarresurser som annars kunde gå till vilda, oftast solitära bin som totalt sett betyder mycket mer för naturen. Nej, forskarna har inget emot att hobbybiodlare drar igång. Men de vänder sig mot trenden att olika företag, för att bättra på sin gröna image, sponsrar bikupor eller har dem i sina anläggningar.

Det vi ska göra om vi vill främja pollinerarna, särskilt de vilda, är att satsa på – blommor! Kort sagt ängar. Jag har i åratal propagerat för ängen, dels för att en sommaräng i slutändan är det vackraste som finns – det slår allt odlat – och dels just för att ängen gynnar pollinerarna. Städer borde ha fler grönområden. I vissa kommuner har man börjat inse detta och slutat med att klippa gräset på många ytor. Många tycker nog att det ser skräpigt och rörigt ut. Moderna människor är mer rädda för högt gräs än för exempelvis biltrafik.

Häromdagen vandrade jag med vänner längs slåtterängarna i Skattlösberg, på väg till Luossastugan. Fantastiska ängar. Dan Andersson har fångat dem i Till min syster:

En sång till dej, min syster, när all marken väntar vår!

Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin.

Häromdagen vandrade jag med vänner längs slåtterängarna i Skattlösberg, på väg till Luossastugan. Fantastiska ängar. Dan Andersson har fångat dem i Till min syster:

*

Jag hann inte lyssna på Nyamko Sabunis tal i Almedalen. Enligt rapporteringen var det rätt försiktigt. Det är inte lätt att veta vart Liberalerna kommer att gå under hennes ledning. Men i en intervju sa hon att en av hennes viktigaste prioriteringar är att minska inkomstklyftorna. När intervjuaren undrade hur det går ihop med att ta bort värnskatten för de allra rikaste, hade hon inget bra svar.

Det är svårt att känna någon entusiasm inför svensk politik just nu. Det så kallade nya politiska landskapet som uppstått har i grunden egentligen bara inneburit att varken någon rejäl vänsterpolitik eller någon lika rejäl högerpolitik är möjlig. All politik liksom hankar sig fram. Vi får aldrig chansen att, som under en fotbollsmatch, sörja eller glädjas hundraprocentigt.

Kan det politiska engagemanget i längden överleva detta tillstånd? Jodå, jag gläder mig åt att Sverige har en rödgrön regering och att yttersta högern hålls borta från makten. Men vi behöver ibland något att heja på, utan reservationer. Och det har vi inte nu.

Så vi hejar på Sverige i bronsmatchen.

Annons