Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Här står vi, i högerlandet Sverige, men vi borde kunna annat!

Annons

Mätningarna kommer nu slag i slag. De visar att SD växer och kan bli större än socialdemokraterna. Det kan vara tillfälligt, javisst, men risken är överhängande att SD snart kan stå där som det största partiet i svensk politik. Vad vittnar det om?

Svar: Om att Sverige idag är ett högerland på ett sätt som det inte varit sedan - ja, man får gå tillbaka till förra seklets början. Det var då svenskar i stora skaror drog från Sverige för att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Många stack för att de helt enkelt var förföljda av myndigheterna när de hade deltagit i strejker och ofta svartlistats av arbetsgivarna. Men de flesta drog för att de hoppades på ett bättre liv. Och myndigheterna i överhetssverige fattade länge ingenting. De konservativa tyckte att utvandrarna svek nationen och saknade fosterlandskänsla medan den ekonomiska eliten, liberalerna, oroade sig för bristen på arbetskraft.

Sverige var ett högerland. Kyrkan, staten, parlamentet, pressen var i händerna på en överhet som helt enkelt inte förstod sig på vanligt folk och särskilt inte den stora fattiga majoriteten. Den gången, i nittonhundratalet början, växlades det enorma folkliga missnöjet till slut in i en progressiv befrielserörelse: Arbetarrörelsen. När socialdemokratin klev fram på den historiska arenan var det faktiskt som en vänsterpopulistisk kraft: Eliterna skulle störtas, det ekonomiska systemet bytas ut. Så startade arbetarrörelsen, med ett enormt, men fredligt löfte om en annan samhällsordning. Och det där löftet drog med sig arbetare på bruken, fattigt folk på landsbygden samt åtskilliga ur den borgerliga eliten som nu stod beredda att överge sina privilegier för en rättvisare social ordning.

Med tiden kom denna arbetarrörelse till makten och blev mer pragmatisk. Men det där grundläggande löftet ekade genom hela nittonhundratalet och lyfte folk i - ja, anden. Socialdemokratin var en väckelserörelse. På några generationers tid förvandlade den Sverige från ett högerland till ett vänsterland.

Och nu är vi tillbaka till det där högerlandet. Hur yttrar det sig? Till exempel i detta: Att landet har fler miljardärer än någonsin. Sverige är ett av de miljardärs-tätaste länderna i världen men det nämns sällan. Dagens populister, högerpopulisterna, talar aldrig om det, därför att i sista hand är de ingenting annat än kapitalägarnas hantlangare. Inte heller talar de någonsin om att Sverige har blivit ett skatteparadis för de riktigt rika.

Och nu är vi tillbaka till det där högerlandet. Hur yttrar det sig? Till exempel i detta: Att landet har fler miljardärer än någonsin. Sverige är ett av de miljardärs-tätaste länderna i världen men det nämns sällan. Dagens populister, högerpopulisterna, talar aldrig om det, därför att i sista hand är de ingenting annat än kapitalägarnas hantlangare. Inte heller talar de någonsin om att Sverige har blivit ett skatteparadis för de riktigt rika, när dessa gynnats av allt från slopad förmögenhets- till fastighetsskatt. Högerpopulisterna är bara intresserade av invandring och flyktingmottagande. Det är en tragedi att så många arbetarväljare valt att lägga rösten på ett parti som är direkt löntagarfientligt. Hur har det blivit så?

Det är egentligen inte så komplicerat att svara på den frågan. Socialdemokratin har helt enkelt slutat att vara ett parti som avger ett stort löfte till befolkningen om att saker och ting ska bli mycket bättre och att idén om social rättvisa går före allt annat. Ett stort vacuum har uppstått. Ett ideologiskt vacuum. Man hör idag nästan aldrig några ledande socialdemokrater som rasar över de snabbt växande klassklyftorna och när Januariavtalet ingåtts har den ideologiska kraften nästan helt försvunnit.

I årtionden har marknadsliberalismen urholkat tryggheten för breda löntagarskikt i västvärlden. Det är ingen slump att högerpopulismen skjuter verklig fart efter finanskrisen 2008. Arbetarrörelsen och vänstern, i Sverige och i Europa och USA, hade inget svar på denna kapitalismens kris och när inga svar kom därifrån var det fritt fram för högerpopulismen att komma med sina svar.

Gången har varit denna: Först pressas hela samhällen genom en nyliberal köttkvarn, och som en reaktion på detta uppstår till slut, när de progressiva krafterna inte längre slåss för verkliga reformer för en bred arbetarklass, ett enormt mycket mer konservativt samhällsklimat. Besvikna arbetare och triumferande borgerlighet vandrar plötsligt hand i hand. Där står vi nu.

På avgörande punkter har den marknadsliberala avregleringshysterin i Sverige dessutom sammanfallit med ökande volymer av invandring: Alliansregeringens avreglering av arbetskraftsinvandringen öppnade slussarna för en stor import av lågutbildad arbetskraft som hänsynslöst exploateras av skrupelfria arbetsgivare. Ett skuggsamhälle har uppstått. Ett alltmer högerpopulistiskt parti som moderaterna vill drastiskt skära ned på flyktingmottagandet – men folk borde notera att moderaterna vill göra det ännu lättare att ta in utländsk arbetskraft som cyniska företag kan exploatera.

Det finns en överhet även idag. En elit som inte begriper vad den stora nyliberala omdaningen av våra samhällen leder till. Tyvärr hör också stora delar av det socialdemokratiska toppskiktet dit. De hör inte. De tar inte strid för social rättvisa. De lyssnar inte till de egna gräsrötterna.

Det finns en överhet även idag. En elit som inte begriper vad den stora nyliberala omdaningen av våra samhällen leder till. Tyvärr hör också stora delar av det socialdemokratiska toppskiktet dit. De hör inte. De tar inte strid för social rättvisa. De lyssnar inte till de egna gräsrötterna.

Sverige är ett högerland. Här står vi. Men borde kunna annat.