Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Låt religionerna återfödas via sekularisering! Om reaktionära imamer och islamofobi.

Annons

Kan vi lita på Säpo? Njaäe. De där fem bokstäverna fångar ungefär det svåra med den frågan. Vanliga medborgare har ingen som helst insyn i vad säkerhetspolisen sysslar med. Som kritisk medborgare bör man därför hålla i minnet de rätt fantastiska misstag som Säpo genom åren begått. Senhösten 2015 var halva Sverige på benen i jakten på en påstådd terrorist. Han hette Mutar Mutanna Majid och var 22 år och bodde på ett flyktingboende i Boliden.

Alla medier hakade på storyn. Men snart visade det sig att han inte alls var någon terrorist. Hela historien var fel, rakt av. Men det var många som hann bli riktigt oroliga vid tanken på att en desperat terrorist jagades genom landet.

Ändå är vi naturligtvis tvungna att ha tillit till att Säpo uträttar ett bra arbete. Och de flesta av oss accepterar att Säpo inte kan vara transparenta i allt de gör. De imamer som nyligen sattes i förvar och sedan släpptes igen anses av Säpo utgöra en så betydande fara för rikets säkerhet att de bör utvisas, enligt lagen om särskild utlänningskontroll. De anses ha stärkt jihadism och radikalisering i sina miljöer. Utan att ha någon förstahandskunskap i dessa fall, så tvivlar jag inte på Säpos bedömning. Men Migrationsöverdomstolen slog fast att de inte kan utvisas på grund av att de riskerar förföljelser i sina hemländer, vilket är rimligt. Men när de släppts ur förvaret har de återvänt till sina församlingar.

Vi kan visserligen vara säkra på att Säpo har koll bra på dem. Ändå tror jag att många blev väldigt upprörda över att imamerna, nyss utpekade som allvarliga hot mot rikets säkerhet, plötsligt kunde återvända till sina församlingar – och hälsas som hjältar. Jag blev själv förbannad. Staten kan inte ena ögonblicket utpeka personer som farliga för rikets säkerhet, för att i nästa ögonblick bara låta dem gå, trots att anklagelsen kvarstår.

Ändå tror jag att många blev väldigt upprörda över att imamerna, nyss utpekade som allvarliga hot mot rikets säkerhet, plötsligt kunde återvända till sina församlingar – och hälsas som hjältar. Jag blev själv förbannad. Staten kan inte ena ögonblicket utpeka personer som farliga för rikets säkerhet, för att i nästa ögonblick bara låta dem gå, trots att anklagelsen kvarstår.

Det gjorde också intryck på mig att imamen Abd-Al-Hacq Kielan, som jag förr om åren diskuterat en del med, oroade sig för att imamerna kunde återuppta sin verksamhet i sina församlingar som om inget hänt.

Här är svårigheten: Vi vet att det finns en stark islamofobi i samhället, det är ingen tvekan om att det är så. Den försvårar livet för många med muslimsk bakgrund. Muslimer i Sverige tillhör i allt väsentligt den fattigare delen av arbetarklassbefolkningen, många bor i utsatta områden, och till den utsatta ekonomiska situationen läggs en ökad allmän misstro mot dem från majoritetssamhället. Den islamofobin måste bekämpas lika hårt som antisemitismen ska bekämpas.

Samtidigt står det helt klart att Sverige har varit och är ett land där många unga människor har radikaliserats och anslutit sig till en jihadistisk och salafistisk världsbild. Salafismen är en fundamentalistisk version av sunni som i Saudiarabien, under beteckningen wahabism, utgör statsreligion. Den är reaktionär, kvinnofientlig, i vissa fall militant och denna reaktionära strömning har tyvärr en utbredning i Sverige. Ganska många moskéer har finansiellt stöd från Saudiarabien. Naturligtvis har den överväldigande majoriteten av muslimskt troende i Sverige inget som helst intresse av denna reaktionära och fundamentalistiska lära. Men det finns miljöer, med starka imamer i centrum, där militanta och radikaliserande idéer sprids.

Ett stort problem är att alltför många imamer saknar förankring i det svenska samhället och riskerar därmed att mer bidra till segregation än integration. För mer än tio år sedan tillsattes en utredning för att utröna om en statlig svensk imamutbildning kanske borde sjösättas. Utredningen kom fram till att det av olika skäl inte var möjligt. Men jag tror att idén återkommer; två socialdemokrater i riksdagen har nyligen motionerat om det. Imamer är nyckelpersoner i många utsatta områden men många av dem står kvar i hopplöst ålderdomliga och patriarkala värderingar från sina hemländer och blir därför bromsklossar för integrationen.

År 1930, i den sista folkräkningen när det frågades om trostilhörighet, uppgav 15 personer i Sverige att de var muslimer. Idag är det uppåt 8-900 000, eller kanske runt nio procent av befolkningen som själva kallar sig muslimer av något slag. Inga exakta siffror finns förstås, vi har sedan 1951 tack och lov fullständig religionsfrihet i landet, och det är lika svårt att uppskatta hur många kristna det finns i Sverige.

Jag tror på sekularisering. Sekularisering betyder inte att religioner dör bort utan egentligen bara att deras tvingande makt över människors liv upphör. Under den allhelgonahelg som nyss passerat var fyra miljoner svenskar ute och tände ljus på sina anhörigas gravar i skymningen. Är det en kristen rit? Njaäe. Inga präster håller i riten. Inga predikningar. Inga regler. På sin höjd bjuder kyrkan på kaffe. Det är vacker religion, i ett sekulariserat samhälle.

Under den allhelgonahelg som nyss passerat var fyra miljoner svenskar ute och tända ljus på sina anhörigas gravar i skymningen. Är det en kristen rit? Njaäe. Inga präster håller i riten. Inga predikningar. Inga regler. På sin höjd bjuder kyrkan på kaffe. Det är vacker religion, i ett sekulariserat samhälle.

Jag tror att sekularisering ofta innebär att nya och mer progressiva sidor hos religionerna får en chans att framträda. Den kristna helvetesläran försvann i takt med sekulariseringen av samhället. En statlig imamutbildning är förmodligen ett sätt att låta islam bli en del av ett samhälle där religionen lever sitt liv, tröstar och ger gemenskap, men inte styr, vare sig över politiken eller våra vardagsliv.

Jag har en stark känsla av de där sex imamerna inte är inne på den linjen.