Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Marknadens slagskepp på våra vägar! Bryt lönedumpningen!

Annons

De är landsvägarnas slagskepp. Och när de dyker upp ur vinterdimman och passerar ens egen bil och bilen skakar till kryper jag ibland ihop i passagerarsätet. Jag har ju inte själv körkort, min hustru sitter vid ratten. Hon kör lugnt och säkert. Men att möta tung lastbilstrafik känns alltid nervöst – och det har på senare år känts mer och mer nervöst.

Inte för att jag inte litar på chaffisarna. Det är till och med så att jag beundrar dessa kaptener på landsvägarnas slagskepp som säkert kan väga runt 60 ton. Men det jag inte litar på är de många åkerier som sedan länge hänsynslöst utnyttjat billig arbetskraft från andra EU-länder och ibland till och med från så avlägsna länder som Filippinerna. Och såväl svenska som utländska förare är ständigt pressade att hinna fram i tid.

De sover i sina bilar, kanske i utkanten av något dystert industriområde. De är hemifrån veckor i streck. De äter dåligt. De är ensamma i ett land vars språk de inte kan tala. I byggbranschen inträffar ofta dödsolyckor och skador som aldrig ens rapporteras in. Och i åkeribranschen har konkurrenssituationen försatt alla, utländska såväl som svenska chaufförer, i en alltmer uppstressad situation.

Åkeribranschen är den bransch, jämte byggbranschen, som påverkats mest och mest negativt av den fria marknadsprincip som gäller i EU (och även av den extremt avreglerade arbetskraftsinvandring som Sverige håller sig med sedan moderaterna och miljöpartiet införde den för ett årtionde sedan). Reportagen och rapporterna har blivit alltfler om hur fattiga utländska arbetare utnyttjas. Låga löner, ibland kanske under 10 000 kronor i månaden för en chaufför, och lika ofta vedervärdiga arbetsförhållanden.

I första hand går de usla arbetsförhållandena ut över de utländska chaufförerna. De sover i sina bilar, kanske i utkanten av något dystert industriområde. De är hemifrån veckor i streck. De äter dåligt. De är ensamma i ett land vars språk de inte kan tala. I byggbranschen inträffar ofta dödsolyckor och skador som aldrig ens rapporteras in. Och i åkeribranschen har konkurrenssituationen försatt alla, utländska såväl som svenska chaufförer, i en alltmer uppstressad situation.

Medelhastigheten för privatbilister ska enligt Trafikverket faktiskt ha sjunkit på senare år, samtidigt som 70 procent av de tunga lastbilarna kör för fort, enligt siffror från Trafikverket och Transportstyrelsen. Fackförbundspressen har rapporterat om åkeriägare som anställer folk i länder som Lettland och Rumänien och, som sagt, till och med Filippinerna, som sedan sliter på de svenska vägarna. Speditörerna utnyttjar luckorna som finns i EU-lagstiftningen. Det är alltså frågan om ren lönedumpning. Ibland har det rentav talats om modern slavhandel.

Nu finns det ändå visst hopp om att något ska kunna göras åt detta. I veckan kom nyheten att EU-maskineriet tycks ha kommit fram till en ståndpunkt, efter långa förhandlingar och många motsättningar mellan EU-länderna och Europaparlamentet. De nya regler för lastbilstrafiken som är på väg innebär att samma regler ska gälla för alla som kör transporter i ett visst land. Svenska löner i Sverige, helt enkelt, även om lastbilschauffören kommer från Polen eller Rumänien.

Det är den svenske, socialdemokratiske EU-parlamentarikern Johan Danielsson som förtjänstfullt lett förhandlingarna. Han brukar ju skriva krönikor i Dala-Demokraten på ledarplats och har ofta återkommit till de ständiga och ökande hoten om social dumpning.

Det är ett klart steg framåt. Men foten som tar steget hänger så att säga fortfarande i luften: Förslaget måste godkännas och det dröjer åtminstone ett och halvt år innan något händer. Säkerligen är det också så att förslaget i sina detaljer kan ha sina brister och vara otillräckligt. Men det är trots allt ett steg framåt.

Den som möter en tung lastbil i vintermörkret och känner hur vägen skakar till, möter hela vår civilisation och den princip som styr den: Fri marknad, kosta vad det kosta vill.

Samtidigt bör man hålla i minnet att detta är eventuella reformer inom ramen för ett slags allmänt vanvett. Förra året ökade den tunga lastbilstrafiken på de svenska vägarna med tre procent och även koldioxidutsläppen ökade. Vi lever i ett slags transportsamhälle. En växande mängd varor transporteras på vägarna – för att godståg inte räcker till, för att det är billigare genom lönedumpningen och för att exempelvis näthandeln växer. Det är en bild av ett samhälle som i grund och botten inte gör något åt den galopperande klimatkrisen.

Den som möter en tung lastbil i vintermörkret och känner hur vägen skakar till, möter hela vår civilisation och den princip som styr den: Fri marknad, kosta vad det kosta vill.