Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Miljöpartiet måste inse vad det är för parti! Det är mycket litet och kärnan i det är klimatkamp, inte orealistisk migrationspolitik!

Kommer Miljöpartiet att lämna regeringen? Det är faktiskt inte otänkbart, trots att det vore att öppna portarna till det kaos vi åsåg hösten 2018. Från språkrörens sida har det låtit så de senaste dagarna: Miljöpartiet kan inte ta ansvar för den mycket stramare migrationspolitik som nu helt klart är på väg. Man menar att asylrätten är hotad när ett volymmål – ett tak för den årliga flyktingmottagandet – diskuteras.

När migrationspolitiken senhösten 2015 tillfälligt stramades åt föll det gröna språkröret, Åsa Romson, i tårar på presskonferensen. Men situationen i landet var då i det närmaste ohållbar, med ett enormt flyktingmottagande, särskilt i redan fattiga kommuner. Ingen glömmer det där året 2015. Att Sverige tog emot så många flyktingar är förvisso något att vara stolt över, jag är det – tusen och åter tusen människor räddades till ett liv. Men hållbart i längden var det inte.

Hade inte migrationen då stramats åt, så hade med all sannolikhet SD vuxit till ett dubbelt så stort parti och Sverige hade därmed i grunden förändrats till ett än mer uttalat högerland än vad det är idag.

Och lika illa: Integrationen hade gått ännu sämre. En halv miljon människor lever idag i så kallade utsatta områden. En modern ekonomi som Sveriges har små möjligheter att skaffa fram arbete till många hundratusen lågutbildade – såvida inte en total avreglering av arbetsmarknaden genomförs så att folk kan anställas för extremt låga löner. Det är den nyliberala utopin. Få vill ha den.

Det är orimligt att ett fyraprocentsparti ska få det inflytande partiet kräver – för det finns varken något folkligt eller parlamentariskt stöd.

Nu diskuterar den migrationspolitiska kommittén en ny partiöverskridande migrationspolitik. Man kan vara helt säker på att den kommer att vara kraftigt restriktiv. Vilket uppenbart är i linje med önskemålen hos breda opinioner. Och även jag hör till den opinionen, utan någon glädje, bara av realistiska skäl.

Jag anser att Miljöpartiet borde inse att det är mycket litet parti, hängande över avgrunden. Det är orimligt att ett fyraprocentsparti ska få det inflytande partiet kräver – för det finns varken något folkligt eller parlamentariskt stöd.

Jag anser också att Miljöpartiet till slut måste begrunda vad som är partiets kärnbudskap: Det är inte en så generös migration som möjligt, utan kampen för klimat och miljö.

En lösning vore därför att riksdagen själv antar en ny migrationspolitik och att Miljöpartiet fortsatt sitter kvar i regeringen. Lämnar partiet regeringssamarbetet öppnas vägen för ett blåbrunt kaos, som definitivt inte kommer att gynna klimatarbetet.

Så hur går det? Ingen vet. Ett litet, för idépolitiken mycket viktigt parti måste begrunda sin identitet och välja väg.