Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: När tankarna forsar genom skallen. Om taxidramat i Borlänge.

Lördag förmiddag – man vaknar och får höra att det under natten skett något mycket obehagligt i Borlänge. I centrala Borlänge, på Stationsgatan, kör en taxibil kl 23.42 kört mot en folksamling och flera personer skadas och förs till sjukhus. Polisen är snabbt där och spärrar av. Föraren grips. Enligt några tidiga vittnesuppgifter kan det ha varit så att taxichauffören – som ska ha varit i tjänst – avsiktligt kört på människorna. Föraren anhålls sedan på sannolika skäl för ett fall av mordförsök och fyra fall av grov misshandel.

När ett drama av det här slaget inträffar forsar tankarna genom huvudet. Hela skalan av våldsföreteelser passerar genom associationsflödet. Det är som om det helt enkelt inte går att låta bli att grubbla och spekulera över det som skett, trots att informationen är ytterst knapphändig. De flesta av oss är i våra dagar oftast mentalt förberedda på att det värsta av allt kan ha inträffat: Rör det sig om ett terrordåd? Det var nog hos åtskilliga den första tanke som dök upp i medvetandet när nyheten kom om det som hänt i Borlänge. Och vi tänker alltså den tanken trots att terrordåd trots allt är extremt sällsynta.

När ett drama av det här slaget inträffar forsar tankarna genom huvudet. Hela skalan av våldsföreteelser passerar genom associationsflödet.

Det är ju bara några dagar sedan den 22 juli, den fruktansvärda dag för nio år sedan då en norsk fascist i poliskläder for ut till en ö och mördade unga socialister. Och det är just det där med att en bil kör in i människor på en gata. Det leder ofelbart tanken till terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, som skakade om Sverige. En papperslös uzbekisk migrant kapade en lastbil och mejade ner folk. Och bara tanken på det fyller var och en med fasa: Känslan av att man då är helt försvarslös.

Men nej – något terrordåd visade det sig definitivt inte vara; polisen var tidigt tydlig med det. Terrordåd är extremt ovanliga. Ändå är det den första tanke som dyker upp.

Gängvåld – det är också numera alltid närvarande i bakhuvudet. Vid gängvåld är man vid det här laget tyvärr en aning tillvänjd, inte minst i Borlänge som har sett en hel del skjutningar och även sedan tidigare dras med ett - visserligen ibland överdrivet - rykte om mycket kriminalitet. Gängvåldet drabbar vanligtvis bara de kriminella själva, även om skjutandet allt oftare saknar all hänsyn till oskyldiga.

Så där malde tankarna malde på den där lördagen. Vi är människor. Vi grubblar. Att det skulle röra sig om en mycket konstig olycka framstod ganska snart som mycket osannolikt. Även om jag hann tänka på att många taxichaufförer idag har det otroligt tufft, nästan alltid med långa arbetsdagar och i rådande Coronatiderna dessutom med fallande inkomster. Svår oro och trötthet kan i extremfallet orsaka olyckor och kortsluta människor, det vet vi. Samtidigt vet vi alla att sådana mentala kortslutningar är oerhört sällsynta. Och om det är någon yrkesgrupp som brukar ha mer kontroll över sina bilar än de flesta bilförare så är det ju taxichaufförer.

Men det finns faktiskt ett begrepp bland forskarna för det speciella raseri som kan inträffa i en bil: Vägvrede, eller på engelska roadrage. I en bil sitter föraren avskärmad från mer direkt kommunikation med det som gör en förbannad. Man eldar upp sig själv. Ingen hör ens ilska. Vägvreden slår ut.

Så där malde tankarna på under helgen. Att spekulera är en mänsklig drift.

På söndagkvällen stod jag i alla fall på platsen i Borlänge där det hela inträffat. En varm sommarkväll. Inte många ute på gatorna. En och annan kom gående eller cyklandes från Sveatorget längs Borganäsvägen. Jag pratade med några Borlängebor. En kvinna med en barnvagn som bor precis intill tyckte det kändes obehagligt. Överallt talar man förstås om händelsen. Tankar rusar genom huvuden. En hel stad påverkas.

På nätet är sajterna förstås redan fulla av rasistiska hatramsor. Borlänge har, brukar jag ibland påpeka, lite av samma roll i Dalarna som Malmö i Skåne: Hatobjekt för alla som avskyr att det finns invandrare i detta land. Och hatarna tror sig förstås redan veta allt som behöver vetas.

Så blir det måndag morgon. I rapporteringen hör jag nu att åklagaren misstänker att den förare som körde på och skakade flera personer den där natten, var upprörd på en av personerna redan innan han körde på folk. Det låter som en trovärdig teori. Och då kan vilket som helst personligt raseri ligga bakom. Chauffören nekar till brott.

Det viktiga efter en händelse av det här slaget är att man tar det lugnt och inväntar polisens utredning. Problemet är att de flesta av oss inom oss, eller i spontana samtal med andra människor, oavbrutet spekulerar om vad som kan ligga bakom en händelse av det här slaget. Det är inget att göra åt. Så fungerar vi alla. Och min poäng med den här artikeln är att det är bra om vi är medvetna om vår egen ohejdbara tendens att just spekulera.