Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Nu lyfter vi blicken! Om vårt behov av civilisationskritik

Sommaren 2018 liknar ingen annan sommar. En förmiddag kliver bonden in i trädgården från de heta, torra sandåkrarna och när vi språkas vid en stund minns han sommaren 1959.

Han var bara fem år då men har ändå klara minnesbilder av uttorkade bäckar och de vuxnas oro. Själv föddes jag det året, 1959, och i den dallrande hettan känns det plötsligt som om en livstid mäts ut.

Vädret är det enda människor talar om. Folk flyr in till AC:n i sina bilar från heta parkeringar. Inför varje nyhetssändning väntar man spänt på eventuella nyheter om hur det går med storbränderna i Dalarna och Gävleborg och bävar för att nya ska flamma upp.

Den fruktansvärda branden i Grekland, nära Aten, skördar många människoliv och vi får en klump i halsen. Värmerekord slås över hela norra halvklotet. I England räknar man med rekordhetta i slutet av veckan.

I Kalifornien har delar av nationalparken Yosemite stängts av på grund av bränder. I Sverige vill MSB att grillning förbjuds även på den egna tomten och jag skulle tro att allmänheten tycker det är helt rätt.

Hur förändras svensk politik av allt detta? Det är bara en och en halv månad till valdagen som detta val infaller ovanligt tidigt. Kommer brandröken att driva in över valrörelsen och förändra utfallet på något avgörande sätt?

Hur förändras svensk politik av allt detta? Det är bara en och en halv månad till valdagen som detta val infaller ovanligt tidigt. Kommer brandröken att driva in över valrörelsen och förändra utfallet på något avgörande sätt?

Det vet ingen av oss. Politikerna har än så länge inte börjat anklaga varandra i särskilt hög grad, vilket är bra. Det allmänna intrycket hittills är att regeringen och MSB har skött sig hyggligt och framförallt har svenska folket fått många nya hjältar:

Folk i räddningstjänsten, över hela landet, som ger allt i kampen mot lågorna. Frivilliga krafter har vaknat till och gör en fin insats i många bygder.

Och när man hör att JAS-planen äntligen kommer till nytta – de släpper bomber över skjutfältet i Älvdalen för att trycka undan syre från lågorna – går för min och mångas del till och med en tacksam tanke till försvarsmakten.

Det är inte alls givet att bränderna kommer att få någon stor påverkan på valutgången, även om jag definitivt skulle önska mig det. Allra viktigast är naturligtvis att det extremväder vi nu genomlider sätts i ett större sammanhang: Vi måste lyfta blicken och äntligen på allvar ta till oss att den gradvisa uppvärmningen av jorden orsakar fler och fler fall av just extremväder.

Sverige, liksom världen i stort, utgör en civilisation som i allt väsentligt fortsätter att spränga de planetära gränserna: Hav, skogar och atmosfär offras för det ekonomiska system vi idag ser som det enda möjliga.

Vi måste lyfta blicken och äntligen på allvar ta till oss att den gradvisa uppvärmningen av jorden orsakar fler och fler fall av just extremväder. Sverige, liksom världen i stort, utgör en civilisation som i allt väsentligt fortsätter att spränga de planetära gränserna: Hav, skogar och atmosfär offras för det ekonomiska system vi idag ser som det enda möjliga.

Jag tror att de flesta människor faktiskt inser det: Den doktrinära, tillväxtfixerade, konsumistiska och ojämlikhetsskapande marknadsliberalism vi håller oss med är helt enkelt inte kompatibel med en fungerande biosfär. Men det är en insikt som vi bär på och odlar liksom om natten – och inte i dagsljuset, vid valurnorna.

För så är det: Idag förmår knappast något parti greppa den enorma utmaning vi på sikt står inför och som en samling forskare beskrev redan för ett halvsekel sedan i en berömd skrift vid namn Tillväxtens gränser:

”Vi har allt som är fysiskt nödvändigt för att skapa en ny form av mänskligt samhälle, ett som skulle byggas för att vara i generationer. De två beståndsdelar som saknas är ett realistiskt, långsiktigt mål som kan leda människosläktet till detta jämviktssamhälle och den mänskliga viljan att nå detta mål.

Om vi saknar ett sådant mål och om vi inte föresätter oss att nå det, kommer kortsiktiga överväganden att generera den exponentiella tillväxt som driver världssystemet till jordens gränser och slutligt sammanbrott.

Med det målet och den föresatsen skulle vårt släkte nu vara berett att börja en kontrollerad, ordnad övergång från tillväxt till jämvikt över hela jorden.”

Det är otroligt stora ord. Men jag tror att det är nödvändigt att lyfta blicken och ta till sig dem: Vårt behov av civilisationskritik är större än någonsin.

Bränderna är det som förskräcker oss mest. Självklart är det så. Och med största sannolikhet kommer vi att få se mer av sådant många kommande somrar och därför är det korta perspektivet centralt: Vi måste ge räddningstjänsten de resurser den behöver och se till att det finns tillräckligt många brandmän.

Ja, denna sommar önskar jag att fler kunde tänka så här: Tänk om politikerna varit beredda att skjuta till pengar till räddningstjänst och brandförsvar lika villigt som miljarder och åter miljarder pytsats in i försvarsmakten. Klimatkrisen är ett större hot än ryssen.  

Bland vänsterpartister och miljöpartister finns klara civilisationskritiska stråk – och sådana återfinns i vart fall fläckvis även i delar av socialdemokratin. De fyra allianspartierna saknar däremot i stort sett helt varje form av civilisationskritik

Vi måste lyfta blicken. För mig är det uppenbart att de rödgröna partierna har djupare insikter i klimat- och miljöfrågor än vad det borgerliga blocket har.

Bland vänsterpartister och miljöpartister finns klara civilisationskritiska stråk – och sådana återfinns i vart fall fläckvis även i delar av socialdemokratin.

De fyra allianspartierna saknar däremot i stort sett helt varje form av civilisationskritik; de vill ha det system vi har och problem ska i princip lösas med mer marknad och ny teknik. Det högerpopulistiska partiet i svensk politik ska vi inte ens tala om: Där finns inte ett uns av insikter i miljö- och klimatfrågor.

Vi måste lyfta blicken!