Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Om en vecka är denna debatt glömd. Förutom då orden ur kd-ledarens mun.   

SVT Agendas partiledardebatt

”Med berått mod har regeringen låtit smittan spridas” – så löd kd-ledaren Ebba Buschs första yttrande i söndagens TV-sända partiledardebatt. Indirekt anklagade hon således statsminister Stefan Löfven för att vara skyldig till de höga dödstalen i Sverige. Jag måste säga att jag baxnade när jag hörde hennes uttalande: Det var häpnadsväckande, oseriöst, röstfiskande, dumt och på gränsen till förtal. 

Löfven behöll sitt lugn när repliken föll. Men i alla fall jag längtade i det ögonblicket efter en rejäl utskällning av kd-ledaren, vars uttalande skämmer ut henne och visar svensk politik från dess sämsta sida. Knappt ens Jimmie Åkesson skulle ha sagt något sådant.

Den berömda borgfreden, som härskade de första månaderna under Coronakrisen, har i stort sett upphört. Det är väntat. Det är ofrånkomligt och i grunden också bra: Svensk Coronastrategi,  äldreomsorgens kris och den ekonomiska krispolitiken måste till slut diskuteras längs höger-vänsterskalan och skillnaderna mellan partierna klarna.

Problemet är själva den huvudfråga som debatten i grunden handlar om: ett virus, en pandemi. Tempot i politiken, för att inte tala om tempot i medierna, passar inte särskilt bra för att hantera en pandemi vars sammantagna effekter ingen seriöst lär kunna bedöma förrän om flera år.

De civilisationskritiska aspekterna av denna och säkerligen kommande pandemier kom heller aldrig upp till ytan: Forskare räknar med att det finns åtminstone drygt 800 000 virus i naturen som är potentiellt farliga för människan – och de blir farliga när ekosystem stressas och nyss oskyldiga virus hoppar från sina vanliga värddjur över till kanske en gris och sedan vidare till människan. Det är synd att miljöpartiet varit så svagt på att under denna pandemi lyfta den aspekten.

Jag gladde mig trots allt åt att moderatledaren Ulf Kristersson visade en viss ödmjukhet, när han menade att det kommer att dröja innan vi får perspektiv på pandemin. Centerpartiets representant i debatten, Anders W Jonsson, försökte vid ett tillfälle nästan få det att framstå som att centern länge stått för en hård kritik av den svenska Coronastrategin, vilket definitivt inte stämmer.  

Stefan Löfven och miljöpartiets språkrör Per Bolund pekade förtjänstfullt flera gånger på en viktig insikt: Den ovisshet Sverige och alla andra länder stod inför tidigt i våras, när pandemin exploderade, en ovisshet som vi fortfarande i väldigt hög grad står inför.

De politiska besluten under en pandemi måste i hög grad vara evidensbaserade – vilket innebär att experter och forskare självklart måste få ange grunderna för de åtgärder en regering sätter in, även om också forskare väldigt ofta är oense. Jimmie Åkesson bryr sig överhuvudtaget inte om sådant.

I söndagens debatt framträdde han med anspråken hos en av vår tids stora epidemiologer när han självsäkert yttrade sig om vad som borde ha gjorts. Dagen innan krävde han dessutom, i strid med hur svensk politik och förvaltning fungerar, att Anders Tegnell skulle få sparken. Kanske en försmak av det fullkomligt godtyckliga ministerstyre som skulle vänta med honom i en regering.

Men borgfreden är över. Tyvärr var det inget fyrverkeri av idépolitiska inlägg eller horisonthöjande argument som lyste upp den svenska politiska himlen. Snarare rådde en grinig stämning. Kd-ledaren Buschs inledande yttrande var i det avseendet det stora, högerpopulistiska bottennappet.

Vem vann debatten i söndags kväll? Ingen avgick med någon storseger. Löfven behöll sitt lugn, men knappast mer än så, medan oppositionen mest vevade i luften.

När debatten rörde sig ut på mark som är litet tryggare för politikerna – alltså de ekonomiska frågorna – blev det i alla fall mindre grinigt och småsint. Där stod ideologi mot ideologi när Jonas Sjöstedt hårt kritiserade LAS-utredningen och en annars rätt anonym Nyamko Sabuni tände till och försvarade företagarintressena. 

Vem vann debatten i söndags kväll? Ingen avgick med någon storseger. Löfven behöll sitt lugn, men knappast mer än så, medan oppositionen mest vevade i luften. Debattens elände avspeglades i det faktum att nog inte många tittare slog av TV:n i känslan av att de hört en politisk debatt mitt i ett historiskt skeende som kan få episka dimensioner för en hel planet.

Jag tyckte det hela blev rätt platt och om en vecka minns ingen denna debatt, förutom möjligen de ord som kom ur kd-ledarens mun.