Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Problemen i Grums går att lösa.

Annons

I ett bostadsområde i värmländska Grums har litet av en skräckfilm utspelat sig sedan förra sommaren. Ett gäng ungar i åldern åtta till tolv år har dragit runt och gett sig på andra barn, till och med tagit stryptag på dem och hotat att våldta eller döda dem. De har ropat otidigheter till kvinnor och de har vandaliserat bostadsområdet. De har satt skräck i området. Och dessa ungar är alltså barn till nyanlända.

Det var tidningen Hem & Hyra som först skrev om historien. Men den togs snabbt upp av andra medier och nu är det antagligen en av de nyheter som omtalas mest på sociala medier, särskilt i högerextrema kretsar. Men naturligtvis reagerar varenda normal person på detta: Det är extra skrämmande att så små barn drar omkring och skrämmer andra barn och att de fått hålla på det där sättet utan att någon på allvar ingripit.

Men naturligtvis reagerar varenda normal person på detta: Det är extra skrämmande att så små barn drar omkring och skrämmer andra barn och att de fått hålla på det där sättet utan att någon på allvar ingripit.

Den lokala hyresgäströrelsen skrev brev till kommunen och nu verkar åtgärder snabbt vara på gång – med fältassistenter närvarande i området och andra insatser.

Hur är det möjligt att en liten grupp ungar kan plåga omgivningen på det där sättet? Det finns nog många omständigheter som kan förklara det. En är att problem av den här typen ibland är svåra att diskutera, eftersom många är rädda för att stämplas som främlingsfientliga bara genom att ta upp det faktum att det är barn till nyanlända. Den självutnämnt upplysta medelklassen i landets innerstäder eller trygga villaområden eller på medieredaktioner i storstäderna har vanligtvis inte behövt bekymra sig om de utmaningar som det innebär när många nyanlända ganska plötsligt anländer till ett område. Det är oftast små orter och litet sämre ställda områden som konkret ställs inför utmaningarna med ett flyktingmottagande som länge var stort och större än vad myndigheter och civilsamhälle alltid klarade av. Därför slår den här historien rakt in i en sorts självgodhet som finns hos dem som befinner sig på stort avstånd från problemen.

Men sättet som de där ungarna uppfört sig på vittnar inte om att människor från andra kultur är särskilt annorlunda än infödda svenskar. Här handlar det uppenbart om barn som svävar frikopplade mellan världar som inte når varandra. Föräldrarna kan inte svenska och har förmodligen inte mycket kontakt med svenska föräldrar och de har inte haft någon koll på vad deras ungar sysslat med. Jag skulle tippa att de blev asförbannade på sina egna barn när de fick höra vad dessa sysslat med. Jag vet inte vilka länder föräldrarna kommer från, men man kan vara helt säker på att de aldrig skulle accepterat att barnen betett sig på det sättet i sina egna hemländer. Och barnen i sin tur kan mycket väl vara märkta av flykten. Vi vet ingenting. Och: Att det blev som det blev i Grums är naturligtvis inte det vanliga och det är viktigt att bevara proportionerna.

Men sättet som de där ungarna uppfört sig på vittnar inte om att människor från andra kultur är särskilt annorlunda än infödda svenskar. Här handlar det uppenbart om barn som svävar frikopplade mellan världar som inte når varandra. Föräldrarna kan inte svenska och har förmodligen inte mycket kontakt med svenska föräldrar och de har inte haft någon koll på vad deras ungar sysslat med. Jag skulle tippa att de blev asförbannade på sina egna barn när de fick höra vad dessa sysslat med.

Och det finns hopp. Man skulle till och med kunna säga så här: Där det finns folkrörelser, där går problemen att lösa. Det är Hyresgäströrelsen som först tog itu med problemet och nu är socialtjänst, polis och kommunen inkopplade. I Grums har man tydligen tidigare klarat av att fixa likartade problem i ett annat bostadsområde: Fler vuxna i området, samtal med och stöd till föräldrarna och en känsla hos de som bor i området att något verkligen görs.

Det finns faktiskt ingen ondska. Det finns inga onda barn. Det finns bara onda omständigheter. Men de där onda omständigheterna måste oavbrutet, utan skygglappar, diskuteras.

Annons