Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Tack för skandalerna! EU behöver fler sådana!

Annons

Lars Adaktussons abortmotstånd slog ner lite som en bomb i EU-valrörelsen. Det visade sig att denne kristdemokrat under sin tid i EU-parlamentet konsekvent lyckats rösta nej till praktiskt taget varje ställningstagande för kvinnans rätt till sin kropp. Visst begriper jag att det går att argumentera för att EU inte ska lägga sig i svensk abortlagstiftning. Men till och med en pressad Ebba Busch Thor tvingades tillstå att hon tyckte att Adaktusson vid flera tillfällen röstat fel – det vill säga inte i linje med partiets hållning.

Och nu står förhoppningsvis fler väljare undrande inför vad kristdemokraterna egentligen står i frågan. Partiet har ett långt ärkekonservativt arv att bära på sedan Lewy Pethrus dagar och när KD tagit ett stort steg åt höger riskerar det kanske att flyta upp igen till ytan.

Men det är bra med EU-skandaler. Vi behöver fler. Till och med de skandaler som visat sig inte vara några skandaler hjälper upp intresset för EU-valet. Min spontana reaktion när Malin Björk för en vecka sedan granskades av SVT och anklagades för att felaktigt tagit ut dagtraktamente var moraliskt hård. Sedan kom nya fakta. Skandalen drog förbi. Björk hade inte gjort något fel. Det var ingen skandal. Men intresset ökade och Malin Björk vann nog till och med på historien.

Men det är bra med EU-skandaler. Vi behöver fler. Till och med de skandaler som visat sig inte vara några skandaler hjälper upp intresset för EU-valet. Min spontana reaktion när Malin Björk för en vecka sedan granskades av SVT och anklagades för att felaktigt tagit ut dagtraktamente var moraliskt hård. Sedan kom nya fakta. Skandalen drog förbi. Björk hade inte gjort något fel. Det var ingen skandal. Men intresset ökade och Malin Björk vann nog till och med på historien.

Valdeltagandet i Europa i stort lär knappast bli så mycket högre än förra gången – alltså under 45 procent. Men sedan dess har trots allt den stora politiska skandalen som stavas Brexit inträffat. Jag menar då inte en skandal i moralisk mening. Brexit är ett resultat av det europeiska och brittiska missnöjet med en rad förhållanden som gjort det svårare för vanligt folk att tro på framtiden. Men för EU-frågan har Brexithistorien haft ett slags mobiliserande verkan: De flesta svenskar är numera mer positiva till EU än tidigare när de sett de totala politiska haverier som ett uttåg ur EU medfört på de brittiska öarna.

Och så har vi Sverigedemokraten Peter Lundgren. Rätt många har nog tidigare motvilligt låtit sig imponeras av denne toppkandidat. Han skriker inte. Han är påläst i de frågor som intresserar honom. Han har gett ett seriöst intryck. Men så kom först hans enorma klavertramp i klimatfrågan när han i en utfrågning i SvT slog fast att jordens temperatur inte alls har ökat de senaste arton åren. Det påståendet byggde han på en artikel han råkat läsa i mobilen timmarna före utfrågningen. Klimatexperter sågade honom.

Det mesta av den seriositet som somliga nyss tillskrev Peter Lundgren löstes upp snabbare än en valaffisch i ett störtregn. Bilden av ett SD som ett föga seriöst parti återkom med full kraft.

Det var det ena. Ingen stor skandal naturligtvis, men ändå mer än en felsägning. Och därefter historien om ett sexuellt trakasseri. Det har polisanmälts och en förundersökning har inletts. Det var en äkta skandal. Det mesta av den seriositet som somliga nyss tillskrev honom löstes upp snabbare än en valaffisch i ett störtregn. Bilden av ett SD som ett föga seriöst parti återkom med full kraft.

Men allt det jag räknat upp här bidrar säkerligen till att öka intresset för EU-valet. Mycket tyder på att det svenska valdeltagandet blir litet högre än för fem år sedan, även om det förblir långt under riksdagsvalets siffror.

EU-valrörelsen behöver sina skandaler. Jag skulle bara önska att andra skandalösa förhållanden ibland togs upp mer till debatt. Exempelvis det faktum att EU-parlamentarikerna och EU-kommissionärerna får så skyhöga löner – över nittiotusen i månaden får EU-parlamentarikerna. Det är inte klokt.

Den ständigt pågående skandalen med flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg som kostar skattebetalarna miljarder varje år är en annan sådan skandal. Ytterligare ett skandalöst förhållande är några östeuropeiska staters helt osolidariska syn på flyktingmottagandet. Högerpopulistiska regimer bromsar varje solidariskt åtagande och antalet EU-parlamentsledamöter som går högerpopulismens ärenden lär nog öka i detta val. Skandalen i Österrike , där en högerextrem politiker fått gå, har nog ökat intresset för EU-valet!

Slutligen har vi den i grund och botten allra största skandalen: Det bistra faktum att Europaunionen i allt väsentligt är en union för frihandel, där det månas långt mer om varor och tjänster än om människor och i synnerhet om europeiska löntagare. EU är inte ett löntagarnas Europa. I huvudsak är det ett företagens Europa. Bryssel är bolagslobbyisternas Mekka. Självklart är det socialdemokratin, inte minst Johan Danielsson, och vänstern som är bäst på att ständigt påpeka det. Upprättandet av en social pelare i EU är ett litet, åtminstone symboliskt steg på vägen mot en bättre balans mellan företags- och löntagarintressen. Men pelarens tjugo principer är inte bindande.

Slutligen har vi den i grund och botten allra största skandalen: Det bistra faktum att Europaunionen i allt väsentligt är en union för frihandel, där det månas långt mer om varor och tjänster än om människor och i synnerhet om europeiska löntagare. EU är inte ett löntagarnas Europa. I huvudsak är det ett företagens Europa.

Hursomhelst: EU och EU-valrörelsen behöver sina skandaler. Hinn gärna med några fler före söndagen!

Annons