Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Upp till kamp mot Almedalen. Vad sägs om en filosofivecka istället på ön?

Annons

De räknar med färre besökare i Almedalen i år, och jag är en av dem som drar ner statistiken. Jag har varit där många gånger, men oftast då bara under en eller två dagar eftersom jag helt enkelt inte orkar med mera. Springet genom gränderna för att hinna till evenemangen, högtalarrösterna intill som plötsligt bryter in i det man just ska säga på en scen, alla betalda lobbyister som går omkring med lystna blickar, den heta och vanligtvis fåfänga kampen om utrymmet i den mediala bevakningen. Risken för att hamna i bråk med högerextremister. Det tar på krafterna.

Den stora behållningen av Almedalsveckan är egentligen fortfarande det som från början var kärnan i det hela: Partiledartalen på kvällarna i just Almedalen, där en gång Palme ställde sig upp på ett lastbilsflak och talade till folk. Att stå där bland alla människor, även vanligt folk som letat sig dit i sommarkvällen, och lyssna till en partiledare som inte avbryts av en programledare, tycker jag alltid känts som en äkta demokratisk akt.

Det är förstås taskigt att bara klaga på Almedalen. Jag har ofta haft det roligt där, särskilt när jag tänkt på de rundresor på Gotland som jag brukat göra efter själva evenemanget, bland raukar, till Sonja Åkessons uppväxtort eller bara stegen till närmaste dikesren för att kolla eller vildmorot.

Men arrangemanget har idag till stor del överlevt sig självt. Vad svensk politik har behov av idag, mer än kanske någonsin, är djupgående samtal och diskussioner om hela vårt samhälles – för att inte tala om planetens – färdriktning. Vi rör oss längs de planetära gränserna. Ekosystemen tål inte så mycket mer av ohejdad tillväxt. Och den nya gröna tekniken har också ofta visat sig ha blodiga trådar ner i svåra konflikter: Koboltutvinningen i Kongo är ett enda stort brott mot mänskliga rättigheter. Elbilsrevolutionen har en baksida. Sådant skulle behöva diskuteras. Själva ön Gotland har varit skådeplats för en av de viktigaste miljöstriderna på senare år: Den om Ojnareskogen. Kalkbrytningen ser ut att ha stoppats. Se där en ödesfråga.

Det skulle vara fantastiskt roligt med en politikervecka som gick all in för att bli en filosofisk vecka: Vad är socialism idag? Liberalism? Vart tog socialliberalismen vägen? Varför är konservativa inte mer kritiska till den valfrihetsrevolution som låter marknaden invadera områden som borde vara fria från penningens makt? Kan en flod ha rättigheter? Hur skulle en världsregering kunna se ut? Är Vänsterpartiet numera ett medelklassparti? Behöver mänsklighetens numerär minska på lång sikt för att inte artutrotningen ska accelerera? Ja, behöver människan krympa istället för växa? Borde en social värnpliktsarmé införas?

Det skulle vara fantastiskt roligt med en politikervecka som gick all in för att bli en filosofisk vecka: Vad är socialism idag? Liberalism? Vart tog socialliberalismen vägen? Varför är konservativa inte mer kritiska till den valfrihetsrevolution som låter marknaden invadera områden som borde vara fria från penningens makt? Kan en flod ha rättigheter? Hur skulle en världsregering kunna se ut? Är Vänsterpartiet numera ett medelklassparti? Behöver mänsklighetens numerär minska på lång sikt för att inte artutrotningen ska accelerera? Ja, behöver människan krympa istället för växa? Borde en social värnpliktsarmé införas? Behöver vi mer naturmystik i politiken? Skulle det behövas en diskussion om de viktiga intraprenörernas roll i företagen än det eviga tjatet om entreprenörerna? Hur ska en ny grön våg kunna rulla ut från överfyllda storstäder? Är litteraturen viktig för vitaliseringen av det politiska tänkandet? Har utilitaristen Peter Singer mer att säga oss än Immanuel Kant och John Rawls? Hur påverkar den skenande ojämlikheten våra sociala relationer? Kan Gud bidra till något i det politiska tänkandet eller är Gud bara ett problem?

Sådant skulle en hel ö, med alla sina långväga gäster, kunna diskutera fritt i en vecka. Men vi behöver definitivt inte fler mingelpartyn ordnade av penningstinna företag eller slösaktiga kommuner. Och heller inte mer ändlöst taktiksnack och spelteoretiska utläggningar om vem som ska ta vem i kommande regeringsförhandlingar.

Jag skriver ner en ny liten kampsång:

Upp till kamp

mot Almedalen

sista minglet det är

Ty medialiseringen

åt ingen

lycka bär