Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Valet måste vara mer än en folkomröstning om högerextremismen!

Annons

Löntagarnas Europa – finns det? Svar: Ja, det finns, som en social verklighet. Miljoner arbetare rör sig idag nomadiskt över den europeiska landmassan, från land till land, långt från sina familjer, för att hitta den utkomst de inte hittar i sina hemländer. Några tusen av dem dör varje år i arbetsplatsolyckor, men utan rubriker i media. Vanliga svenskar – eller lika vanliga tyskar eller italienare – möter dem sällan ansikte mot ansikte utom när vi ser dem skymta förbi i en förarhytt på en motorväg, på en byggarbetsplats eller på väg in genom grinden till en rikemansvilla för att städa. Det finns ett löntagarnas Europa, med miljoner fattiga arbetare och ännu fler miljoner löntagare som räds att detta ska leda till lönedumping och sämre villkor för hela löntagarkollektivet.

 

Men det är inte detta löntagareuropa som dominerar EU-valdebatten och det är, tyvärr, heller inte dessa löntagare som hör till de mest röstbenägna.   

Löntagarnas rättigheter borde, vid sidan av klimatfrågan, vara huvudfrågan i varje EU-valrörelse, i synnerhet för svensk och europeisk arbetarrörelse. Rädslan för lönedumping och urholkande av anställningsvillkor i den fria marknadens namn, växlas idag snarare in av högerpopulistiska opinioner runtom i EU-området. Ilskna löntagare som röstar på SD är nästan alltid ilskna löntagare som inte tycker sig ha något vänsteralternativ att lägga rösten på.

Löntagarnas rättigheter borde, vid sidan av klimatfrågan, vara huvudfrågan i varje EU-valrörelse, i synnerhet för svensk och europeisk arbetarrörelse. Rädslan för lönedumping och urholkande av anställningsvillkor i den fria marknadens namn, växlas idag snarare in av högerpopulistiska opinioner runtom i EU-området. Ilskna löntagare som röstar på SD är nästan alltid ilskna löntagare som inte tycker sig ha något vänsteralternativ att lägga rösten på.

 

Europaunionen är från start i huvudsak ett projekt för fri handel och för företagsintressen: skapandet av en inre marknad. Att EU skulle vara ett fredsprojekt är inte heller helt sant. Projektet föddes efter ett förödande krig, ja, men det var i sitt grundarskede doppat i europeiska koloniala stormaktsdrömmar som idag ekar vidare i drömmarna om en europeisk armé.

 

Inför EU håller det därför inte med någon ensidig och naiv federalistisk entusiasm – tänkande människor måste alltid vara på sin vakt mot stormaktsbyggen. Det där har svensk socialdemokrati ofta varit dålig på att uttrycka. Många s-väljare har haft svårt att känna igen sig i s-ledningens ofta väl entusiastiska syn på Europaunionen. ”EU-valet är en folkomröstning om högerextremismen i Europa”, har (s) deklarerat. Det är sant. Men det går inte att motivera nog många väljare för ett sådant korståg mot den högerpopulistiska dumheten. Det måste till något mer: ett resolut krav på ett mer löntagarvänligt EU.   

 

Det som gör alla EU-frågor svåra för var och en med hjärtat till vänster är helt enkelt det faktum att det än så länge är på nationell nivå som demokratin fungerar någorlunda hyggligt. När beslutsmakten flyttas till Bryssel går längs den långa vägen dit mycket av den demokratiska förankringen förlorad. Det går heller inte att komma ifrån att den röst du lägger i det svenska EU-valet har en mikroskopisk effekt på det politiska maskineriet i Europaunionen. Den rösten är en droppe i havet.

 

Men när det gäller demokrati är det summan av alla dessa droppar som avgör om demokratin är segelbar eller inte. Så hur ska en väljare med hjärtat till vänster resonera?

 

En sådan väljare måste förbli vaksam mot en alltför långt gången överstatlighet i ett Europa som totalt sett drar långt åt höger och hellre gynnar fri marknad än fackliga rättigheter. Men samma väljare måste också bejaka de öppningar som finns för ett på sikt mer progressivt EU.

 

Den så kallade sociala pelaren är en sådan öppning. Den består av tjugo principer som är tänkta att värna löntagarnas levnadsvillkor – men de är inte bindande. De ger utrymme för ett land som Sverige att bevara de kollektivavtal vi har och som många andra i Europa saknar, samtidigt som pelarens principer ger ökad styrka gentemot den rena inre marknadstanken. Detta är också förklaringen till att partier som KD, M, C och SD inte alls gillar denna sociala pelare. Den lägger trots allt en viss hämsko på marknadsexploateringen av människors liv.

Europaunionen är sedan starten i allt väsentligt ett uppifrånbygge. Det har aldrig varit så att enorma folkmassor dragit ut på gator och torg för att kräva ett mycket mer löntagarvänligt EU. Systemet har aldrig blåsts ur underifrån. Inget upproriskt 1968 har transformerat unionsbygget. Inga radikaler har marscherat genom institutionerna. EU står där det står, till synes orubbligt.

Europaunionen är sedan starten i allt väsentligt ett uppifrånbygge. Det har aldrig varit så att enorma folkmassor dragit ut på gator och torg för att kräva ett mycket mer löntagarvänligt EU. Systemet har aldrig blåsts ur underifrån. Inget upproriskt 1968 har transformerat unionsbygget. Inga radikaler har marscherat genom institutionerna. EU står där det står, till synes orubbligt.

 

Inför EU-valet krävs det eftertanke. I slutändan är det för mig, och för andra väljare med hjärtat till vänster, synen på löntagarnas rättigheter som avgör. Säkras inte det, ja, då blir det svårt att ta itu även med klimatfrågan.  

Annons