Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Välfärd eller skjutningar: Välj!

Annons

Vad händer i Sverige? I Linköping briserar en bomb och blåser ut ett hyreshus och i Malmö avlossar både kriminella och polis sina vapen. Hur orolig bör allmänheten vara? Förra året fick 45 personer sätta livet till i dödliga skottlossningar och antalet skjutningar var naturligtvis ännu fler. När media intervjuar vanligt folk på gatorna i Linköping och Malmö hörs en oro och det är verkligen inte svårt att förstå.

Ty även om risken att en vanlig människa drabbas av det som vanligtvis är uppgörelser inom de kriminella nätverken är ytterst liten, så finns risken, en risk som ibland har övergått i dödlig realitet. De unga våldsverkarna i dessa nätverk tävlar om sin status och bryr sig föga om konsekvenserna för vanligt folk.

Och upplevelsen av oro har på senare år växlats in i politik. Lagarna har steg för steg hårdnat. Kriminologer brukar hävda att hårdare lagar och straff inte hjälper, men fortsätter det så här kommer naturligtvis fler och fler lagar att skärpas.

Samtidigt ökar antagligen risken för att också polisen i vissa lägen smittas av den allmänna oron och ibland, i svårbedömda lägen, tar till eldkraft när det inte behövs. Vi minns alla det tragiska dödandet av Eric Torell, tjugoåringen med Downs syndrom. I veckan avlossade polisen eld på jänvägsstationen i Malmö. Polisforskaren Johannes Knutsson menar exempelvis att det är fel att det är folk från nationella insatsstyrkan som utbildar vanliga poliser i vapenhantering – de utgår nämligen från att det värsta är nära att inträffa och att vapen då lättare kommer till användning.

Nej, Sverige håller inte på att falla ihop på grund av dessa fruktansvärda skjutningar. Men det finns en våldsspiral som startar i gängvåldet men också påverkar hela det övriga samhället, inklusive polisen. Och varje gång frågan om skjutningarna diskuteras i media och i den politiska debatten tycks det gå åt ett enda håll: Det tävlas om hårdare tag eller så späds rasismen på.

Nej, Sverige håller inte på att falla ihop på grund av dessa fruktansvärda skjutningar. Men det finns en våldsspiral som startar i gängvåldet men också påverkar hela det övriga samhället, inklusive polisen. Och varje gång frågan om skjutningarna diskuteras i media och i den politiska debatten tycks det gå åt ett enda håll: Det tävlas om hårdare tag eller så späds rasismen på.

I onsdags stod moderatledaren Ulf Kristersson och skällde på Stefan Löfven, som kunde kontra med att lagarna var mer släpphänta under Kristerssons och Alliansens tid vid makten. Moderatledaren passade dessutom på att raljera över att fler fritidsgårdar inte kommer att lösa de här problemen. Det där med att raljera över fritidsgårdar har blivit något av en högerrefräng.

Själv är jag övertygad om att just fritidsgårdar faktiskt är en del, om än en liten del, av lösningen. På lång sikt kommer det nämligen inte att räcka med hårdare tag; det kan till och med på sikt förvärra läget om det är den enda medicinen. Vad som krävs är också en väldig satsning på mjukare tag – dvs satsningar på att skapa jobb och fungerande välfärd i de utsatta områdena. Ett område som exempelvis Tjärna Ängar i Borlänge bär på en lång historia av stigmatisering. Ska den historien lösas upp krävs en lika lång framtid där det satsas på att rusta upp området och ge det ett bättre rykte.

Man kan spetsa till det genom att hävda att valet står mellan mer välfärd – eller fortsatta skjutningar. Men jag är just nu mycket rädd för att vi de närmaste åren istället kan få se mindre välfärd i Sverige.

Man kan spetsa till det genom att hävda att valet står mellan mer välfärd – eller fortsatta skjutningar. Men jag är just nu mycket rädd för att vi de närmaste åren istället kan få se mindre välfärd i Sverige.

”Det finns många tecken på att regioner och kommuner går hårdare tider till mötes”, heter det i SKL:s (Sveriges kommuners och landsting) ekonomiska rapport som nyligen kom. Många kommuner dras med underskott. Andelen äldre och även unga ökar stadigt, medan den arbetande delen av befolkningen ökar betydligt långsammare. Inom ett år kommer vi dessutom sannolikt att stå mitt i en konjunkturnedgång, kanske i något ännu värre, och det som då lär vänta är försök att spara och effektivisera i både kommuner och regioner. Visserligen utlovas det i självaste Januariavtalet mer statliga pengar till kommunerna men dessa är överhuvudtaget inte i nivå med de satsningar som krävs enbart för att hålla välfärden på nuvarande nivå, en nivå som ändå redan är ganska utarmad – fråga dem som jobbar i sjukvården, i äldreomsorgen eller på förskolorna.

Det satsas glatt på försvarsmakten. Där rullar skattepengarna och alla försöker bjuda över varandra. Risken är stor att det inte kommer att bli några större sociala satsningar i kommunerna för att häva segregation och grogrunden för gängvåldet. Det tycks vara betydligt lättare att skärpa samtliga straffsatser än att bygga en enda fritidsgård.

Inom några månader ska regeringen lägga sin höstbudget. Satsas det inte mer på välfärden där så lär det nu och på sikt bli svårt att bekämpa skjutningarna.

Välfärd eller skjutningar: Välj.

Annons