Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Vi får inte bli endimensionella! Tänk inte bara på smittan!

Annons

Så här års brukar jag tänka rätt mycket på vad jag ska pyssla med i trädgården under året. Bläddra i frökataloger, läsa en trädgårdsbok. Någon ny sorts rosenskära? Och så den där muren som ska anläggas; stenen ligger där, tung, på tomten sedan förra sommaren och det är bara att börja bygga framöver. Vi har till och med köpt stenlim (jag tror det heter så). Men denna mars månad har jag knappt ägnat en tanke åt trädgården och allra minst åt den där muren. Jag tycker inte jag gör annat än slår på radion, TV:n eller datorn för att se hur coronasmittan utvecklar sig.

Något viktigt i mig har jag släppt taget om, och jag sörjer det. Jag måste se upp, säger jag till mig själv, så jag inte blir endimensionell.

En av de viktigaste dygderna nu, och alltid, är att i vissa lägen acceptera att det finns saker som vi helt enkelt inte kan veta.

Min hund, Stina, vet ingenting om pandemin. Det är bra. När jag kramar om henne får jag en extra dimension i mig.

Men är det för mycket coronarapportering i medierna? Ärligt talat tror jag att det är det. Även om jag själv är ett exempel på en skribent som just nu mest skriver om den pandemi som går över världen. Men det finns ibland en hetsighet i nyhetsprogrammen som stör mig. Programledare, nyhetsankare, reportrar vill till varje pris ha hundraprocentigt exakta svar från alla stackars epidemiologer. Fastän inga exakt svar finns. Medierna vill ha klara Ja eller Nej på frågor som inte går att besvara med Ja eller Nej. Statsepidemiologen Anders Tegnell intervjuas ibland säkert tio gånger om dagen – jag fattar inte att han orkar - och när någon intervjuas så ofta, ja då går det naturligtvis alltid att hitta något ord, någon formulering, som en uppjagad kommentar kan skapas kring.

Sluta med det! vill jag ropa. En av de viktigaste dygderna nu, och alltid, är att i vissa lägen acceptera att det finns saker som vi helt enkelt inte kan veta. Ingen vet än så länge exakt hur det nya viruset fungerar. Ingen – inte ens forskarna - vet heller särskilt mycket om hur effektiva olika åtgärder är, förutom att fysisk kontakt bör undvikas och att det är bra att tvätta händerna.

Därför var det ju obetalbart roligt att häromkvällen se de två nyhetsankarna i SvT:s Aktuellt kämpa heroiskt för att ställa professorn Johan Giesecke mot väggen – det liknade en politikerintervju under slutet av en valrörelse, trots att det vare n forskare de intervjuade. Men det gick inte att piska fram några panikvågor ur denne gamle vetenskapsnestor. Han förblev lugn. Den vetenskapliga attityden är en fin vågbrytare mot de panikslagnas tvärsäkerhet.

Hur kommer världen och Sverige att se ut efter denna pandemi? Det går inte att veta, ingen vet hur länge pandemin kommer att pågå. Men det kan tyvärr inträffa att de flesta länder står där i höst med många äldre som avlidit, enorma arbetslöshetssiffror, ansträngda statsbudgetar, en utsliten kår av sjukvårdspersonal, en halvt ödelagd kultursektor och en grasserande tidningsdöd.

Vi vet intet om framtiden. Ekonomiska prognosmakare är mindre trovärdiga än någonsin och epidemiologer kan heller inte avgöra hur det går med smittan – en ny våg i höst? Eller en utplaning till en situation där coronaviruset sjunker ner till den mer harmlösa nivå där alla andra säsongsinfluenser befinner sig.

Vi kan inte avgöra hur framtiden, inte ens det närmaste halvåret blir. Det vi kan göra är att bete oss som ansvarsfulla medborgare och följa de råd som experterna har – minska de sociala kontakterna och hålla oss stilla. Det mest hjältemodiga idag är, har det påpekats, att göra så lite som möjligt.

Vi kan, framförallt, kämpa för att inte bli endimensionella. Läs en bok om något du aldrig har en läst en bok om förut. Lyssna på musik du inte brukar lyssna på. Odla din trädgård, din balkong, din kolonilott. Kort sagt, tänk på annat än Coronasmittan.

Det vi kan göra redan nu är emellertid att fundera på vad som är viktigt i våra liv och för våra samhällen. När en kris slår till kan det verkligen inträffa att mycket oviktigt, som vi nyss fäste så stor vikt vid, sorteras bort.

Vi kan, framförallt, kämpa för att inte bli endimensionella. Läs en bok om något du aldrig har en läst en bok om förut. Lyssna på musik du inte brukar lyssna på. Odla din trädgård, din balkong, din kolonilott.

Kort sagt, tänk på annat än Coronasmittan.