Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Vi går på en planet. Men ryms civilisationskritik i en valrörelse?

Plötsligt vandrar

vi på

en planet.

För många kommer det

som en överraskning.  

Den mycket korta dikten la jag häromdagen ut på sociala medier. Jag hade nyss hört klimatforskaren Johan Rockström tala om klimatet i en nyhetssändning. Och för första gången tror jag att det som han och otaliga andra forskare sagt i åratal, ja årtionden, på allvar är på väg att gå in i folks medvetanden: Vi kan vara på väg mot en tipping point i klimatsystemen om inte färdriktningen ändras dramatiskt.  

Och för första gången tror jag att det som han och otaliga andra forskare sagt i åratal, ja årtionden, på allvar är på väg att gå in i folks medvetanden: Vi kan vara på väg mot en tipping point i klimatsystemen om inte färdriktningen ändras dramatiskt.  

Värmeböljan som hållit Sverige och norra Europa i ett järngrepp så länge nu kan ha orsakats av de förändringar i klimatsystemen som den smältande isen på Arktis är upphov till. I Kalifornien rasar enorma bränder. Värmerekord sätts på många håll. Och ”vädret” – om inte ordet ”väder” liksom vore för smått här – ställer till vardagliga problem på många sätt som vi nyss inte riktigt kunde föreställa oss: Äldreboenden blir plötsligt så varma att de gamla knappt klarar det. Tåg ställs in. Bönder måste nödslakta. Det är plötsligt ont om – gräs. Och vem trodde för bara några år sedan att vatten kunde bli en verklig bristvara i det sjörika Sverige?

Visst – nästa år kan vi ha en ”normal” sommar igen. Men något har definitivt hänt:

Plötsligt vandrar

vi på

en planet.

För många kommer det

som en överraskning.  

Ibland används beteckningen Antropocen – som betyder Människans tidsålder - på den epok vi lever i. Alla våra stora civilisationer, från forntidens Egypten till den industriella revolutionen, formades under den geologiska epok som bär namnet Holocen. Utmärkande för den var det i jordens historia ovanligt stabila klimatet. Det bråkas numera om när Antropocen kan sägas ha startat: Efter den industriella revolutionen? Eller efter de första atombombssprängningarna i Nevadaöknen? Jag tror att somliga till och med vill se startpunkten för Människans tidsålder i det ögonblick då det första fotografiet av jorden togs från rymden: Plötsligt såg vi vår lilla blåa planet på stort avstånd. Det spelar egentligen inte så stor roll hur det är med allt detta: Nu står det klart att människan påverkar hela biosfären på ett sätt som hon aldrig tidigare har förmått göra. Artutrotningen har antagit skrämmande dimensioner. Växthusgaserna som den mänskliga civilisationen släpper ut får jordens temperatur att stiga.

Det bråkas numera om när Antropocen kan sägas ha startat: Efter den industriella revolutionen? Eller efter de första atombombssprängningarna i Nevadaöknen? Jag tror att somliga till och med vill se startpunkten för Människans tidsålder i det ögonblick då det första fotografiet av jorden togs från rymden: Plötsligt såg vi vår lilla blåa planet på stort avstånd.

Holocen är över. Nu rör vi oss ut i det stora ovissa.   

Men det vi kallar politik har inte hunnit svara på den alarmerande utvecklingen. Förstockade reaktionärer som Donald Trump förstår inte ens vad det är för enorm utmaning som tornar upp sig. Han tror att Kaliforniens miljöpolitik, som är mer progressiv än på många andra håll i USA, orsakar de enorma bränderna. Ett parti som Sverigedemokraterna är inte ens intresserade av klimatfrågan: De lever helt enkelt inte i denna tid, utan i en annan tid, deras egen tid där det enda som räknas är asylsökande. Detta högerpopulistiska parti fattar inte ens att den globala uppvärmningen, om inget görs, kan förorsaka verkligt gigantiska flyktingvågor över planeten.

Och de övriga partierna i denna svettande valrörelse? De flesta av dessa partier är i grunden systembevarande och saknar förmåga att på allvar inkorporera miljö- och klimatutmaningarna i sin egen politik. Det gäller de borgerliga partierna mer än de rödgröna. Jag kan inte se att exempelvis moderaterna uppvisar något som helst genuint intresse för att vända riktningen på ett helt samhälle som inte är kompatibelt med en fungerande biosfär.

De flesta av dessa partier är i grunden systembevarande och saknar förmåga att på allvar inkorporera miljö- och klimatutmaningarna i sin egen politik. Det gäller de borgerliga partierna mer än de rödgröna. Jag kan inte se att exempelvis moderaterna uppvisar något som helst genuint intresse för att vända riktningen på ett helt samhälle som inte är kompatibelt med en fungerande biosfär.

Jag tror att ett stort mått av antikapitalism och marknadsbegränsning är nödvändigt för att vända på utvecklingen. Jodå, visst behöver vi en fungerande marknad. Många bra initiativ för klimatvänlig teknik föds nu på marknaden. Men det är svårt att komma förbi det enkla faktum att den överallt växande konsumtionen sätter framtiden för allt liv på spel när de planetära gränserna sprängs. Utan fördelningspolitik, utan en idé om social jämlikhet som kan bromsa konsumtionshetsen, kommer världens länder inte att klara av att vända utvecklingen.

Ryms civilisationskritik och systemkritik i en svensk valrörelse? Jag vet inte. Vi får se. Men något har hänt. De planetära sammanhangen har trätt fram.