Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grangärdedrama i ny roman av Per Erixon

Per Erixon, 59 år gammal, står för en intressant skönlitterär comeback i höst. I slutet av 1980-talet gav han ut novellsamlingen Femton svenska och fick överlag mycket goda recensioner. Han spåddes en framgångsrik fortsättning inom författarskrået. Men Lasermannen kom i vägen. Per Erixon berättar:

Annons

– Jag skrev först en dokumentärskildring om Jakobsberg där jag hade växt upp. Efter novellsamlingen började jag skriva på en roman men samtidigt började Lasermannen härja i omgivningen. Jag hade vänner och bekanta som plötsligt var rädda att gå ut på kvällarna. Det kändes förmätet av mig att då sitta hemma på kammaren och syssla med privat skrivande. Jag blev aktiv i olika antirasistiska grupper, arbetade inom syndikalisterna och även med internationellt solidaritetsarbete.

Per Erixon skrev tidningsartiklar i Arbetaren och Syndikalisten. Skrivandet har funnits med sedan barnsben. Det fanns påbrå i släkten. Morfar var tidningsmannen Folke Berge som var redaktör på Ludvika Tidning på 1960-talet. Familjen bodde i Jakobsberg men hade sommarställe i Norrvik utanför Ludvika.
– Jag tillbringade många somrar i Grangärdetrakten under barndomen.
Det är också här som han får uppleva en mycket omskakande och dramatisk händelse som han sedan dess burit med sig igenom livet. Nu har Per Erixon också hittat rätt form att skildra händelsen. Den utgör upptakten i hans första roman Som det blev (Lindelöws Bokförlag).
I romanen möter vi 15-årige Janne och hans två vänner. De stannar till vid lanthandeln i byn för att köpa ett flak öl. Det är dagen före midsommar sommaren 1969. I deras bandspelare dånar rockmusiken, The Whos ... Ain’t no cure for the summertime blues… När de handlat och går vidare efter bygatan i sina slitna jeansjackor och med håret hängande ned mot axlarna vet ingen av dem hur nära katastrofen de är.
– Det som hände i det lilla samhället i Dalarna (Grangärde) var att jag och två kompisar (vi var 15 respektive 14 år då) tältade där och råkade i bråk med den dåvarande prästen i byn. På direkt uppmaning av honom fick vi ordentligt med stryk av hans son och ett par andra killar kvällen före midsommarafton. Sedan, på själva midsommarafton, när en av mina kompisar återigen träffade på prästen fick han stryk direkt av honom. Händelsen polisanmäldes av förbipasserande och av någon anledning, för oss okänt vad, blev min kompis så rädd så han försökte ta sig från stora vägen till den udde där vi tältade och omkom i en drunkningsolycka. Kanske var han jagad eller uppskärrad, vi vet fortfarande inte, berättar Per Erixon som fortsätter:

– Händelsen blev uppmärksammad. Den resulterade i artiklar i Året Runt och Aftonbladet och rättegången mot prästen och de killar som misshandlat oss hölls i Ludvika på vårvintern året efter.
Per Erixon skildrar i romanen hur det sedan går för kamraterna och även för Jannes familj.
– Det är en självbiografiskt laddad roman, understryker Per.
Han har tänkt mycket på händelsen, särskilt också när han så småningom fick egna barn.
– Det fanns liksom ingen beredskap, ingen som tog hand om oss efteråt.
Per Erixon gläds åt att förlaget nu ger ut hans roman. Han har skrivit på den sedan 2008 när han tackade ja till ett tvåårigt avgångsvederlag från Aftonbladet. Nu skriver han på en ny dokumentärskildring. Denna gång handlar det om jordlösa bönder i Bangladesh. Förhoppningsvis kommer den ut nästa år. Det skönlitterära skrivandet skall också fortsätta.
– Det skall då inte dröja 25 år till nästa roman, säger han bestämt.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se

Fotnot: Romanen Som det blev kommer att recenseras i DD inom kort av Lena S. Karlsson.