Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grattis Dalhalla – Ni har fått mig att gråta

Jag hoppas Dalhalla har gjutit fast skyddsnäten till kalkbrottet för i sommar kommer det garanterat krackelera när Neil Young släpar dit sina gamla Fenderstärkare och sin trogna vapendragare, Old Black.
Bokningen är historisk på alla plan och samtliga dimensioner.

TV: Neil Young klar för Dalhalla

Annons

Sedan 1995 har jag varit ett inbitet fan av kanadensaren som i sommar gästar Dalhalla. Då hade, den då 50-årige, rockmammuten med sig Pearl Jam som kompband och arenan var Sjöhistoriska museet i Stockholm. Då hade Young fem år innan fått en nystart i karriären efter att han haltat sig fram under den större delen av 1980-talet med minst sagt märkliga plattor (vi pratar storbandsrythm and blues, rockabilly och country mall 1A) och ett skivbolagsbyte strax innan dessa verk.

Efter det att Young blivit stämd av skivbolaget Geffen för att han gjort plattor som inte var tillräckligt "Neil Young" återgick han till Reprise (som han tillhörde innan) och gav ut plattan Freedom (1989). Titeln gav David Geffen en snyting på läppen då den innehöll hans andra superhit; Rockin' in the free world, borträknat Heart of Gold (1972).

Genom åren har Young spelat med giganter i olika konstellationer. Om man räknar bort supergruppen Crosby, Stills, Nash & Young så har kanadensaren haft Booker T & The MG's (turné under 1993) i släptåg tillsammans med Pearl Jam (turné 1995), bassisten Rick Rosas, steelgitarristen Ben Keith (som varit med sedan början av 1970-talet) och för att inte nämna sina bröder i det osvikliga Crazy Horse.

I sommar ser jag min åttonde konsert med Neil Young sedan 1995. Hittills har det varit på de större scenerna som Globen, Spektrum i Oslo, Way Out West. Nu sker det i Dalhalla. I Rättvik. Och med sig har han kompbandet Promise of the Real med bland annat bröderna Nelson (pappa heter Willie) som senast gav ut The Monsanto Years, vars texter uteslutande manifesterar för Moder Jord och mot företaget Monsanto (ett amerikanskt multinationellt företag som utvecklar GMO-produkter).

Genom åren har jag sett makalösa spelningar på Dalhalla och det är speciellt när Elvis Costello, Norah Jones, Kris Kristofferson och Patti Smith letar sig upp genom dalaskogarna, förbi Rättvik, genom Sätra, förbi Västberg och Glistjärn och upp till det gamla kalkbrottet.

1995 klagade folk på andra sidan Gärdet i Stockholm (från Sjöhistoriska Museets håll sett) att fönsterrutorna skallrade när Neil och Pearl Jam bland annat malde ut plattan Mirrorball till publiken. I sommar hoppas jag verkligen att Dalhallakansliet får ta emot samtal och klagomål på att dalaskåpen i stugorna i Östbjörka välter medan Young står på scenen och sliter strängarna av sin gamle Gibson Les Paul: Old Black.

Det måste de förresten ha räknat med. Annars hade man aldrig genomfört bokningen.