Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider: Många jobb – men också mer arbetskritik?

Greider: Många jobb – men också mer arbetskritik?

Annons

I veckan kom Arbetsförmedlingen med en hoppfull rapport: Mängder av nya jobb skapas just nu. I år och nästa år rör det sig om 150 000 jobb enligt prognosen. Det gäller hela Sverige. I Dalarna efterfrågar arbetsgivarna folk och hittar dem inte alltid och så är det på många håll. Trots det kommer arbetslösheten att öka, eftersom så många flyktingar anlände åren före 2015. Sysselsättningen ökar – men också arbetslösheten ökar framöver när de som är inskrivna på Arbetsförmedlingen söker jobb. Trots det är det nu allt fler i den gruppen som får ett arbete.

Åtta av tio nya jobb går, enligt Arbetsförmedlingen, till utrikes födda. Så vem vet – allt det där talet om att Sverige stod inför en systemkollaps på grund av det stora flyktingmottagandet kan verkligen visa sig vara falska olycksprofetior.

Åtta av tio nya jobb går, enligt Arbetsförmedlingen, till utrikes födda. Så vem vet – allt det där talet om att Sverige stod inför en systemkollaps på grund av det stora flyktingmottagandet kan verkligen visa sig vara falska olycksprofetior.

Faktum är att situationen närapå är unik: Så här stor har tydligen efterfrågan på arbetskraft inte varit sedan åttiotalets högkonjunktur.

Och då inträffar något intressant: Utbildningskraven sjunker faktiskt. När arbetsgivare inom både privat och offentlig sektor med ljus och lykta letar efter folk att anställa kan de inte längre vara så petnoga med formella examina och utbildning. Och det är bra. Under en mycket lång period (sedan nittiotalet) har vi haft en arbetslöshetsnivå som förr skulle ha kallats för massarbetslöshet. Effekten av det har varit att arbetsgivare alltmer kräset kunnat välja och vraka bland arbetssökande och rata dem som inte har tillräckligt med utbildning eller erfarenhet.

Till slut krävs det utbildning för att koka kaffe.

Till slut krävs det utbildning för att koka kaffe.

Ändå vet vi att i väldigt många yrken är det först på arbetsplatsen som man får den utbildning som krävs – och den erfarenhet som är nödvändig - för att utföra jobbet ifråga. LO:s förslag om lärlingsjobb – att arbeta och studera samtidigt är en utmärkt väg att gå. Utbildning har naturligtvis ett egenvärde, men då framförallt för individen själv. Att utbildningsnivån sakta men säkert höjs i samhället har ett stort värde. Men för kräsna arbetsgivare kan utbildning snarare mest vara ett instrument att sålla bland folk.

Den främsta skaparen av jobb är i grunden heller inte massor av kurser som ska göra den arbetslöse ”anställningsbar”, som det heter på nyspråk. Utan att det råder en så stark skjuss i ekonomin att efterfrågan på folk ökar.

Den främsta skaparen av jobb är i grunden heller inte massor av kurser som ska göra den arbetslöse ”anställningsbar”, som det heter på nyspråk. Utan att det råder en så stark skjuss i ekonomin att efterfrågan på folk ökar.

Samtidigt meddelar regeringen nu att det i höstbudgeten – enligt en överenskommelse mellan Vänsterpartiet och regeringen - kommer extra satsningar till välfärden, ett antal nya miljarder som ska gå till att förbättra arbetssituationen. Skulle den budgeten gå igenom och pengarna göra nytta kan det leda till fler anställningar i exempelvis sjukvården, för att avlasta vårdpersonal som nu sliter ut sig. Inte minst i landstinget Dalarna, som genomgår en hård bantningskur för att få balans i ekonomin och där landstingsledningen inte verkar erkänna att pressen på de anställda har hårdnat.

Hursomhelst – vi kan gå in i nästa år, som dessutom är ett valår, med ett bättre läge vad gäller sysselsättningen än på mycket länge, även om arbetslösheten av naturliga skäl kommer att öka. Regeringen kommer att pressas hårt för att verkligen få in de grupper som idag lider av hög arbetslöshet på arbetsmarknaden. Men att så många fler nya jobb skapas kommer sannolikt ändå att leda till att lite av den samhälleliga makten förskjuts från kapital till arbete, från arbetsgivare till löntagare, i alla fall om regeringen lyckas hålla stånd mot de marknadsliberaler som ser sänkta löner som lösningen.

Vad händer i ett samhälle där arbetsgivarna tappar i makt gentemot löntagarna? Svar: Det blir friare. Det blir lättare att ställa krav på arbetsplatserna. Folk blir inte lika rädda för att mista sina jobb.

Ja, en längre period av hög sysselsättning och stark jobbtillväxt kan paradoxalt nog dessutom leda till att en nödvändig arbetskritik återigen vinner terräng. Det var mycket länge sedan förslag om arbetstidsförkortning diskuterades på allvar. Det skulle behövas. En arbetskritiker som sociologen Roland Paulsen - som för övrigt är bördig från Dalarna - framför ständigt sin kritik mot själva den där idén om att ständigt ”skapa jobb”. Han menar, med rätta, att i ett samhälle där produktiviteten hela tiden ökar skulle vi idag egentligen kunna jobba mycket mindre än vad vi gör. Han talar mycket om de mer eller mindre påhittade jobb, eller det ”tomma arbete”, som systemet tvingas uppfinna för att hantera ett allt rikare samhälle där överproduktion av varor och tjänster är ett ständigt hot. Jag kan rekommendera hans bok Arbetssamhället från 2010, som nu utkommit i en ny, utvidgad upplaga.

Det var mycket länge sedan förslag om arbetstidsförkortning diskuterades på allvar. Det skulle behövas. En arbetskritiker som sociologen Roland Paulsen framför ständigt sin kritik mot själva den där idén om att ständigt ”skapa jobb”.

Paradoxen är dock att diskussioner av det slaget, som är nödvändiga, antagligen inte kommer igång förrän samhället befriats från arbetslöshetens gissel. Ju närmare full sysselsättning ett samhälle kommer, desto mer kommer de radikala och nödvändiga idéerna om arbetstidsförkortning att kunna dryftas.

Annons