Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Håkan Juholt efter ett år

Annons

debatt
Syftet med den här artikeln är att utifrån ett allmänintresse beskriva under vilka förhållanden tre kongressvalda partiordföranden i det statsbärande Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (Socialdemokraterna enligt 2001 års partiprogram) tvingats lämna sina uppdrag under pågående mandatperioder. Men även om det unika förhållandet, att mer än två år före riksdagsvalet, 2014, den nuvarande partiordföranden lät sig väljas på ett sammanträde med partistyrelsen. Det här är även en beskrivning av förhållande som förekommit under innevarande kongressperiod, som de 350 valda kongressombuden har att ta ställning till på partikongressen när partistyrelsens och andra organs verksamhetsberättelser behandlas.

Den partiverksamhet jag här behandlar styrs i mycket av i stadgar fastställda på 2009 års partikongress. Då främst i Kapitel 1 Partiets ändamål, vars inledande stycke lyder: Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människors i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Tre partiordföranden har fått avgå under pågående mandatperiod

Det yttersta ansvaret för den svåra valförlusten i riksdagsvalet 2006 hade partiordförande Göran Persson och partistyrelsens övriga ledamöter. Det ledde till att Göran Persson direkt efter valet avsade sig uppdraget som partiordförande, men inte de medskyldiga styrelseledamöterna.

På extra partikongressen den 17 mars 2007 valdes Mona Sahlin till ny partiordförande. Hon omvaldes på 2009 års ordinarie partikongress och den där valda partistyrelsen. Det vill säga den partistyrelse, som under Mona Sahlins ledarskap, var ansvarig för en av socialdemokraternas tyngsta valförluster i riksdagsval. Mona Sahlin tvingades att avsäga sig uppdraget som parti ordförande, samtidigt som hon förutsatte att de medansvariga kamraterna i partistyrelsen skulle göra detsamma, men endast riksdagsledamoten Häkan Juholt gjorde det

I oktober månad 2010 tillsatte partistyrelsen en kommission med det övergripande syftet att utreda det allvarliga läge arbetarrörelsen befann sig i  på grund av de två senaste valförlusterna i riksdagsval. Det utifrån fyra perspektiv; politik, fakta, siffror och organisation samt idédebatt och omvärldsanalys.

Efter Förtroenderådets extra sammanträde i slutet på december månad 2010, beslutade partistyrelsen att kalla till extra kongress den 25 – 27 mars 2011, bland annat för val av ny partiordförande efter Mona Sahlin.

Den i medierna mycket uppmärksammade extra partikongressen valde den 25 mars 2011 enhälligt Håkan Juholt till partiordförande. Det på förslag av en enig valberedning (nominerade motkandidater ställde inte upp).

I sitt tal på kongressens andra dag gav Juholt exempel på behovet att återställa gjorda avregleringar i barn- och äldreomsorgen, hälso- och sjukvården, bostadsproduktionen och av vår infrastruktur. Den efterföljande kongressdebatten resulterade i enighet om detta utvecklat i nytt partiprogram på 2013 års partikongress.

Partistyrelsens svek

De borgerliga politiska och ekonomiska makthavarna har med stöd av sina tidningar och av  etermedia, främst SVT, lyckats se till att Sverige 2014 inte har Håkan Juholt som statminister med sina långt gående idéer om att återställa ovan nämnda avregleringar.

Att de lyckades berodde främst på att VU vid Juholts tillträde inte diskuterade och dokumenterade hur partiordförande leder partiets verksamhet, tillsammans partisekreteraren och de enskilda VU-ledamöterna.

Ett förhållande som ledde till att VU inte behandlade och bemötte inslag om Juholt i tidningarnas ledarsidor, debattinlägg, insändare reporterjobb på nyhetssidorna. Tillkomna efter att han slarvat vid redovisningen av ersättning för dubbelt boende och tjänsteresor och på grund av okunskap på politikområde, skadat sig själv och partiet. Att Carin Jemtin och VU-ledamöterna Wanja Lundby-Wedin, Elvy Söderström, Helen Fritzon, Mikael Damberg och Sven-Erik Österberg har brustit i detta avseende framgår av bland annat följande exempel från Dagens Nyheter:

Det i medierna beskrivna stormiga mötet den 27 september 2011 som den socialdemokratiska riksdagsgruppen hade med Juholt och Waldelich när de redovisade vårt partis första  skuggbudget.

Riksdagsgruppen upprördes främst över att beslutet vid 2009 års kongress att höja A-kassans tak inte fanns med i förslaget, vilket fick flera riksdagsledamöters att hävdar att Juholts budget inte hå1ler måttet.

Därefter kom det dock till ett budgetförslag som riksdagsgruppen godtog. Det inträffade visar att VU-ledamöter inte vid Juholts tillträde informerade honom om det omfattande samspelet mellan partiets särskilt berörda talesmän och det socialdemokratiska regeringskansliet.

En ovilja att stöja den nye partiordförande tydliggjordes även när VU inte omgående i kraftfulla ordalag reagerade på innehållet i DNs ledare Klassskamp utan segrare den 1 oktober 2011.

Ett innehåll där man med stöd av gårdagens debattartikel i DN av socialdemokraten Jan Nygren och Aftonbladets Katrine Klielos kritiskt granskar Juholt och i sak den extra partikongressens politiska ställningstagande, samtidigt som de godtog texten ovanför Juholts bild: Juholt är inte mannen att ena en splittrad socialdemokrati.

Den för vårt parti i medierna skadliga debatten efter avslöjandet om Juholts ekonomiska oegentligheter den 7 oktober följde ledamöterna i VU och i den övriga partistyrelsen med tystnad dagarna fram till den 18 november. En tystnad där de tveklöst godtog det onyanserade mediedrevet mot Juholt.

Till exempel den 23 oktober Osäkerheten kvarstår om socialdemokratins identitet av Olof Ruin och DNs Söndagskrönika den 27 oktober 13 punkter om en olycka i svensk politik.

De ovan nämnda ordinarie ledamöterna i VU sammanträde den 23 oktober efter behandling av Olof Ruins artikel. Att inte i ett pressmeddelande kommentera den, handlar om en tystnad som rör sig om trolöshet mot sitt parti.

Det långa sammanträdet

På det långa sammanträdet den 18 november beslutade partistyrelsen på VUs förslag, att uttala sig för att Håkan Juholt som partiordförande ska leda partiet fram till partikongressen 2013.

Men det först efter att det hade prövats under det långa sammanträdet och efter att han bett om förlåtelse för den skada han åsamkat partiet, samt att han i en egen planerad mötesverksamhet i landet, även ber medlemmar och sympatisörer om förlåtelse.

Efter att Juholt hade genomfört många möten på olika håll i landet, föreslog jag i ett mail till partisekreteraren att VU skulle besluta att Juholt upphör med sina förlåtelsemöten. Det för att han i stället få möjlighet att prioritera sitt offentliga framträdande till partiledardebatter och åt medverkan vid partidistriktskongresser och övriga av distriktens offentliga möten. Arrangemang som de olika medierna med säkerhet skulle ha hårdbevakat. På det sättet skulle Juholt påbörja arbetet med nytt partiprogram och att i samråd med Carin Jämtin leda VUs verksamhet.

I detta VU-beslut skulle även ingå att socialdemokraternas alla riksdagsledamöter, var och en i sina partidistrikt anordnade och genomförde informationsmöten som Juholt genomförde sina förlåtelsemöten. Det med uppgift att redogöra för  partistyrelsens viktiga beslut den 18 november och hur de med stadgarnas första kapitel och andra kapitel 2, partiets uppgifter som stolpar kortfattat beskriver vårt parti som ett regeringsdugligt parti.

Inget av detta ville VU pröva.

Det andra långa sammanträdet

Juholt på nytt i hårt blåsväder

Vid Folk och Försvars Sälenkonferens 2012, och på en där hållen presskonferens, slarvade Håkan Juholt med orden när han felaktigt påstod att beslutet om yrkesarmé kom till med stöd av Sverigedemokraterna.

De olika mediernas hårt jagande journalisters publicerande av Juholts påstående, påminde samtidigt om hans hantering av Jasplanens användning i Libyen och det de tidigare hade publicerat om Juholt, från den dag de startade drevet.  

Detta blev början till slutet på Juholts uppdrag som partiordförande. I stället för planeringsdagar blev det ett av massmedierna hårt bevakat sammanträde med partistyrelsen som behandlade Juholts ställning som partiordförande. Men när sammanträdet avslutades på fredagen överraskades vi av Carin Jemtins meddelade, att partistyrelsen återsamlas på måndag med Håkan Juholt som partiordförande.

Partistyrelsens val av Löfven – en risktagning

Men redan på lördagen fick vi i ett pressmeddelande av Carin Jämtin veta att Håkan Juholt hade beslutat att avsäga sig uppdraget som partiordförande  och att måndagens sammanträde med partistyrelsen börjar med att planera valet av ny partiordförande.

Efter Carin Jämtins bekräftelse, under måndagen i medierna, att det var flera partikamrater som ville bli partiordförande, utgick jag från att det var hennes vilja att valet av ordförande skulle ske på en extra partikongress.

Mot den bakgrunden skickade jag ett konkret förslag till hur det kunde genomföras under mars månad. VU sade nej till förslaget. Enligt Carin Jämtin med motivet att det gällde att snabbt att ha en partordförande, för att partiet lika snabbt i opinionsmätningarna uppfattas som ett regeringsdugligt alternativ. Om däremot VU sagt ja till förslaget, hade Stefan Löfven från 1 april 2012 haft säte och stämma i Sveriges riksdag.

Avsikten med det jag behandlar under den här rubriken är att föregripa att de jagande journalisterna ska få göra det vid för dem lämplig tidpunkt närmare valdagen.

Min förhoppning att partistyrelsen i god tid före valet offentligt redogör för om det var så att det under de tre första dagarna diskuterades för och emot extra kongress, men att frågan föll på att en minoritet höll fast vid att valet ska ske vid partistyrelsens sammanträde på fredagen?

Att Stefan Löfven lät sig väljas av partistyrelsen, istället för på en extra partikongress, är ett annat frågetecken som borde rätas ut.

Håkan Juhholt fick be om förlåtelse för den skada han åsamkade partiet, men tvingades ändå att avsäga sig uppdraget som partiordförande. För Stefan Löfvens gällde det väl även att han fick be om förlåtelse för:

Att han som ordförande i If Metall, med enskilda arbetsgivare under gällande kollektivavtalsperiod minskade företagets lönekostnader.

För att vid genomförandet av LOs samordnade löneförhandlingar, IF-metall i vissa avseenden inte deltog i dessa förhandlingar.

För föreslaget att vårt parti medverkar i genomförandet av alliansregeringens beslut att ersätta slutkörda kärnkraftverk med nya. En diskussion i partistyrelsen som tydligen kom fram till att det inte fanns någon risk för att detta förflutna ska skada honom själv eller partiet.

Enligt Carin Jämtins mejl fattade VU, efter överenskommelse med alla partidistrikt, beslutet att föreslå partistyrelsen att välja Stefan Löfven till partiordförande. Som vi minns valdes han  till partiordförande på partistyrelsesammanträde den 27 januari 2012. Arrangerat som om det sker på en extra parti kongress, med  företrädarna Carlson, Persson, Sahlin och Juholt på hedersplats, som tillsammans med övriga partikamrater i den kongressliknande lokalen med kraftiga applåder hyllade den nyvalde partiordföranden. Vald av 33 partistyrelseledamöter, av vilka flertalet var ansvariga för en vårt partis svåraste valförluster.

Svante Pedersen (S)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel