Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Här finns mycket sorg men även mycket glädje”

Annons

SVÄRDSJÖ
För exakt tio år sedan dog Maria och Mats Wahlströms 21-åriga dotter Kristina i en hjärntumör.
Sjukdomen slog till snabbt och brutalt. Efter bara fem månaders kamp orkade inte Kristinas kropp längre.

För familjen har tiden efter varit svår och smärtsam. Redan tidigare hade Maria och Mats förlorat två barn i späd ålder: en son med svåra hjärt- och lungkomplikationer och en dotter i plötslig spädbarnsdöd.
Att bearbeta sorgen och att orka gå vidare har inte varit lätt.
– Kristina finns alltid närvarande på många sätt, säger Maria. I både sorg och glädje.
När Barncancerfonden utlyste en novelltävling hittade Maria en ventil och framförallt möjligheten att delge sonen Karl tankar och funderingar om de tre förlorade syskonens historia.

Berättelsen blev till slut en 40-sidig novell som sändes in till tävlingen.
Maria Wahlströms berättelse blev antagen och återfinns nu som en i boken ”Tio noveller om barncancer”.
Samtliga texter är skrivna av barn som varit sjuka, men också av föräldrar och bonusföräldrar.

Boken lanserades av Barncancerfonden i fredags på barncancerdagen. Ambassadör för boken är författaren Camilla Läckberg.
– Många av texterna är svåra att läsa, säger Maria Wahlström. Här finns mycket sorg – men även mycket glädje.
Paret Maria och Mats Wahlström deltog i en stor manifestation i Kungsträdgården i samband med boksläppet på den Internationella barncancerdagen.
Vid tillfället tändes 300 marschaller i Kungsträdgården.
Ungefär 300 barn och ungdomar insjuknar varje år i cancer i Sverige. De vanligaste formerna av barncancer är leukemier och hjärntumörer. Cancertyperna står tillsammans för mer än hälften av alla diagnoser. Omkring 80 procent av de barn som får cancer i Sverige blir helt friska.

Utdrag ur boken
” Dagarna blir långa, vi väntar på tiden då Kristina ska vara vid Karolinska. När dagen kommer så finns vi med henne.
Kristinas bästa vänner från konstskolan vill komma och möta upp henne vid entrén.
Mats och jag har aldrig träffat Sussi, Helene-Isabell och Jessika. Vi sitter i väntrummet nära cafeterian och ser flickorna komma.
Jag blir rörd, det gör ont. Jag ser att dom känner som jag. De kramar om Kristina och pratar som bara de gör.
De följer Kristina in till väntrummet. Där hinner de prata en stund innan det blir hennes tur. De säger att de kommer att ha kontakt hela tiden med Kristina och jag lovar att höra av mig till dem om inte Kristina har möjlighet.”