Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Har vi råd att nöja oss med den rådande politiken?

Ibland kommer jag inte förbi känslan av att all officiell politik är ett stort skämt. Anders Borg går ut och lovar en expansiv budget och Stefan Löfven talat om jobb, jobb och för säkerhets skull ett tredje jobb.

Annons

Men sanningen är att ingenting görs. Den budget som Borg kommer att lägga – vi kan vara säkra på det – är inte expansiv i någon mening som skulle betyda att sysselsättningen på allvar kan öka. Och de åtgärder som Löfven föreslår går inte heller i den nödvändiga expansiva riktnigen.
Och där står vi: retorik blir viktigare än realitet. Realiteten är att arbetslösheten är på massnivå. Över åtta procent. Den senaste rapporten från Arbetsförmedlingen lovar ingen snabb ljusning. 402 000 personer inskrivna som arbetslösa i augusti.

Med en mer expansiv ekonomisk politik som kunde ha inletts för flera år sedan skulle någonstans mellan 100 - och 200 000 människor ha kunnat haft ett jobb.
Receptet är inte komplicerat: Investeringar i bostäder, infrastruktur och miljö samt fler anställda i kommuner och landsting. Detta ökar dessutom efterfrågan i ekonomin vilket gynnar företagen.

Har vi råd att arbeta? Så löd Ernst Wigforss klassiska fråga. Frågan kanske borde vara: har vi råd att nöja oss med de helt otillräckliga åtgärder som såväl regering som opposition föreslår?
Nej. Och när politiken ger upp kampen för sysselsättningen gynnas tyvärr de dimensioner av politiken som högerextremisterna, dvs Sverigedemokraterna, drar nytta av.
Skämtet övergår då i tragedi.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se