Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej då, Obama

Annons

Presidentbesöket President Obama är förstås bara ett verktyg längst ut i denna hantering. Rustningsindustrin styr amerikansk politik och har förvandlats till en herrelös farkost, precis som det gigantiska övervakningsmaskineriet. Men han har det yttersta ansvaret och han ingår i en tradition. Som Kurt Vonnegut och otaliga andra amerikanska intellektuella på vänsterkanten påpekat, kan man inte vara president för ett hypermilitariserat aggressivt imperium som det amerikanska utan att vara sociopat.

Obama visar tecken på att vara en tidigt kränkt och djupt narcissistisk människa. Han övergavs tidigt av sin far och han växte upp i vanvård hos en psykiskt instabil mor och en nyckfull, alkoholiserad och sannolikt våldsam styvfar.

Inte minst mot den bakgrunden faller ett så tungt ansvar på intellektuella och opinionsbildare i Väst – här hemma kanske bäst företrädda av DN:s Peter Wolodarski – som oavsett vad Obama finner på i form av laglöst dödande och urholkanden av rättsstaten fortsätter att hylla honom och härmed skjuter honom allt längre in i en grandios och, för honom själv och omvärlden, mycket farlig självbild.

Som alla narcissister söker Barack Obama omnipotensens rus och tål inte tanken på gråskalor och motsägelser, värden är infantilt uppdelad i ont och gott.

Den som inte begriper att Osama bin Laden fått sitt rättmätiga straff borde få sitt huvud undersökt, sa han i amerikansk teve kort efter avrättningen i Abottabad.

Det var när jag hörde de orden som jag började intressera mig djupare för hans person och läsa in mig på hans barndom. Den tragedi som nu utspelas kring Obama är ett slags slutstation för politiken som symbolhandling.

Obama är svart, därmed tycks stora delar av mediesamhället inte ha kunnat se honom som den komplexa människa han är, som alla människor är. Detta döljer också en rasistisk reflex, han blir bara symbol – den svarte klättraren, som från den absoluta botten tagit sig ända upp, till oberörbarhet.

Men trauma har ingen hudfärg. Ett faktum som nu långsamt tycks vara på väg att gå upp för världen. För väldigt många barn i Pakistan, Jemen, Afghanistan som fallit offer för hans blinda krig, är det redan för sent.

Vi andra har fortfarande en möjlighet att försöka hindra våldsspiralen.



Den tragedi som nu utspelas kring

Obama är ett slags slutstation för

politiken som

symbolhandling.

Joar Tiberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel